Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Har samma problem. Kan i några veckor t.ex. bli extremt intresserad av att gymma, eller kanske hudvård, och köpt en massvis av saker för att göra att jag ska t.ex. få bättre hud, eller gå upp några kilo i muskler o.s.v., och helt plötsligt tar det intresset slut vilken är en jävligt jobbig process.

Dock har jag haft Konsol- och datorspel som primärt specialintresse i över ett år nu iaf utan att tröttna vilket är väldigt skönt att kunna koppla bort hjärnan med.

Skönt med respons om problematiken även här på Flashback då jag tidigare har läst om detta fenomen på forum som Wrong Planet. Där beskriver medlemmarna även att dom har skiftande specialintressen mellan åren, men inte alls i samma utsträckning som jag tycks ha.

Tror att jag har tagit upp denna frågeställning i tråden tidigare, någon gång kring 2008-09, vill minnas att det kom fram att det är en vanlig företeelse för oss med diagnosen. Önskar att fler skrev svar om dom känner igen sig, för detta tåls ju att ta upp.

Är det någon här som har erfarenhet av att få bostad genom LSS-stödet man är berättigad till? Var det svårt?

Har hört att många av dom som man kontaktar angående LSS påpekar att man ser ut att vara så normal och därför inte behöver hjälp, vilket låter förjävligt och väldigt inskränkt, om det stämmer har ju alldeles för många av dom som jobbar med det här väldigt begränsad kunskap om hur olika människor med AS är, och att vissa är mer högfungerande än andra, men man kan ju fortfarande ha enorma problem med vissa saker.

Jag vet inte om jag kan kalla mina grejer intressen, men alla dessa uppstartade och alltid alltid oavslutade projekt alltså . Varje lägenhet jag flyttar till ska renoveras. Hur slutar det? Ptja, ids inte fotografera nu, men typ golvlister ligger överallt icke fastsatta, jag har inga garderober för sovrummet ska ju renoveras osv. Kaoz.

Mitt specialintresse: Djur, hjälper ju inte direkt till. Tapetserar jag om idag kommer de vara nedrivna inom en vecka av den ena katten. Vill jag koppla upp en hemmabio blir det en härva av avgnagda sladdar på golvet. (Hundvalp och katter). Jag har jättefina välljudande högtalare i källaren. Där har de legat i ett år nu snart. Vill jag sortera mitt smink kommer det att ätas upp om jag glömmer det framme (hundvalp).

Jag lever alltså ett liv som omöjliggör att synka mina intressen. Djur, heminredning, städning, sortering, filmtittande, surfing. Jag är en idiot.

Vet inte om någon svarat på det här (ligger efter i tråden) men ja, man kan få aktivitetsersättning för förlängd skolgång om man läser på gymnasienivå och är mellan nitton och tjugonio år. Det gäller dock inte om man tex läst klart ett program, ångrat sig, och vill läsa igen på komvux. Det gäller om man inte har avslutade studier och saknar behörighet.
Du ska be din läkare skicka ett intyg till FK, därefter skickar du in blanketten och sen är det bara att vänta. Man får inte ha CSN och FK samtidigt, FK-pengarna är lite mindre än högsta CSN, men å andra sidan behöver man inte betala tillbaka skiten. Strax under 6 000 i månaden är högsta.

Jag minns på lekis att några flickor tjafsade med mig för att dom tyckte jag gick sakta. Sen har mitt uppträdande vid bollsporter på gympan alltid varit ett skojigt moment, jag kastar mig bort från bollen och duckar vid tex vollyboll. Kan inte få till det, är livrädd.
Jag har aldrig varit riktigt "med" i sociala gäng, typ den man bjuder till fester man aldrig träffar annars, bara för att det förväntas att man bjuder alla. Rätt trist, men å andra sidan vill jag inte umgås med dom heller, jag har ju fullt upp med mina intressen...

vart vänder jag mig för att få en undersökning på om jag har asperger?

Öppenpsyk på vc till att börja med.

okej, vad ska jag säga typ när jag ringer till vårdcentralen? Att jag vill bli kopplad till öppensyk eller? Har alltid bett mina föräldrar att ringa samtalen åt mig pga min dåliga sociala förmåga och har svårigheter med att prata rent också... men den här gången känns det lite väl privat

Jag har ett specialintresse som jag aldrig kommer tappa intresset av. Sitter inristat i kroppen så att säga. Däremot känner jag igen det här med att hitta nya intressen som man går in för till 100% en tid för att sedan tappa allt och hitta ett nytt. Har inte diagnosen än, men jag är nästan säker på att jag kommer få det...

Säg att du vill komma i kontakt med psykiatrin, och när du är där så berättar du om din misstanke och ber att få träffa någon. Jag tycker också såna samtal är hemska, men dom brukar vara hjälpsamma och leda en rätt.

Samma här. Psykologen sa ungefär att man inte kunde gå vidare utan att prata med föräldrarna om min barndom etc. Tog över ett år för mig att bestämma mig och tala om för familjen, jävligt jobbigt men det är nog värt det i längden (jag har inte träffat dom sedan dom träffade mina föräldrar).
Så fundera på det.