Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

På vissa ställen finns det anhörighetscentrum, för närstående till människor med psykiska problem. Jag vet inte om det finns även för folk med neuropsykiatriska funktionshinder, men det är nog inte uteslutet om man bor i en större stad. Om hon har nätvana finns ju Attention som har ett forum där man kan skriva av sig, där finns både folk med diagnoser och föräldrar. Dom har även träffar och så, men mest i större städer där också.
Left is Right är som jag förstår det en arbetsplats för Aspies, så där tror jag inte hon hittar så mycket stöd.
Annars har jag sett att det skrivs en del om sånt på familjeliv.se, om hon är lite mer typen som kan tänkas hänga där.

Edit; God jul på dig.

Tack så mycket för ditt svar!

Jag har sagt till morsan att sjukhuset i närheten av oss har anhörighetscentrum där hon kan gå och prata, men det verkar inte vara hennes grej. Hon vill gärna binda bekantskaper med nya vänner som har anhöriga eller barn med Asperger. I och för sig har jag ju en annan diagnos så väl, men den är inte lika framträdande i vardagen som min AS, därav vet jag inte om anhörighetscentrum är så bra. Ska i alla fall visa henne Attention så får vi se vart det leder.

Om jag vill få min AS officiellt diagnotiserad hur går jag tillväga då? Misstänker GROVT att jag lider utav det så skulle kännas skönt att få det på papper då det skulle kunna hjälpa vid arbetsintervjuer etc.

Jag pratade med en arbetspsykolog på arbetsförmedlingen som försökte hjälpa mig så mycket som hon kunde (Arbtear inte med sånt) och bästa hon kunde ge mig var en kö på 1-3 år ;/, finns det inget snabbare sätt?

Tror det till stor del beror på vilket landsting du tillhör. I mitt fall hade jag varit i kontakt med sjukvården tidigare, och när de misstänkte någon form av autism och ville ha en undersökning så var hela processen över på 2-3 månader. För andra verkar det hela vara mer utdraget och ta över ett år. Bara att hoppas att du har tur med sjukvårdslotteriet

Någon av er med AS som är allmänt paranoida? När folk går bakom mig känner jag mig otrygg och tror att någon ska knivhugga mig i ryggen, samt så är jag nu lite allmänt rädd för utlänningar och tittar på de i tron att de har bomber på sig. Brukar också tänka ut om personen som står framför mig i kassakön tar upp en pistol, var närmaste glasflaskan att slå han i huvudet är osv... Någon som känner igen sig?

Hur ska jag gå tillväga med att berätta för kompisar vad som är fel på en?
När ska jag berätta? Hur ska meningarna vara formulerade? osv

Jag har aldrig egentligen haft några vänner tidigare - eller ja inga djupa relationer iaf. Men just nu så har jag två väldigt bra kompisar som jag tycker har potential att bli goda vänner - men för det så måste man ju bjuda på sig själv, öppna upp så att säga - och det har jag fruktansvärt svårt för när det gäller IRL/folk jag känner.

Det var som fan. En själsfrände. Detta är banne mig en ren kopia av hur jag brukar känna mig i liknande situationer. Dock har jag inga sociala problem alls, har många nära vänner. Hur går det ihop?

Jo jag känner igen mig starkt i det som du skriver, och brukar få paranoida psykoser emellan varven också.

Har du själv någon diagnos?


Intressant, har du något mer än asperger?

Brukar Aspergare trivas bäst med likasinnade? Är det vanligt att de/ni inte vill ha något socialt liv?

Jag har även Schizotyp personlighetsstörning, är alltid paranoid då jag är bland folk.

Detta är jag också nyfiken på. Fungerar två aspies bra ihop eller t.o.m. sämre än en aspie och en neurotyp?