Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Har läst några studier om hur människor med autismspektrumstörningar ofta har avvikelser i grå massa, och har några frågor jag vill ställa (till er som genomfört en MRI el. likartade procedurer), vad pekade resultaten på, var resultaten entydiga? Har ni en diagnos?

Har faktiskt gått i samma tankar som du resonerar tidigare i livet då jag funderade på huruvida jag skulle skaffa mig barn med någon. Adoptiv och spermadonator är en bra lösning, men på lång sikt är det trots allt själva biten med uppfostran av barnet som är den jobbiga processen.

Själv kommer jag skaffa barn i framtiden. Jag hoppas att det blir innan jag fyllt 30 iaf. ca 4 år kvar dit alltså. Det är ju lång tid kvar. Jag vill. om jag nu kan få barn, skaffa på "den naturliga vägen" s.a.s. Jag har aldrig tänkt på att jag kanske inte bör skaffa barn om jag nu har asperger.
Men jag vet att jag kommer att klara av att ha barn. Bara jag mår bättre psykikst innan vill säga. Fast det går ju som upp och ner det där med depression har jag hört då man har asperger. Man har ju iaf medicin som hjälper till en del.

Nä, som sagt aldrig tänkt på detta med att det kan bli så att mitt framtida barn kan få asperger. Jag är nog inte rädd för det då jag inte vet om någon i min släkt som har /hade as. Jag är den enda i släkten vad jag vet om.
Min far tror att jag kan vara manodepressiv. Han är själv det och han känner igen sig själv mkt i mig och hur jag är. Han jobbar inom psykiatrin och har jobbat med många unga som har just as , han känner inte igen mig i någon av dom han mött - därför tvivlandet.

Då sommaren är slut och dom flesta återgått till sina jobb ska jag börja gå hos någon och snacka om mitt mående. Jag kommer att ta upp med min läkare att jag gärna vill göra en ny utredning. Att både jag och min pappa med flera inte tror på att det är just as.

Har jag As. som jag sagt 1000 ggr nu tror jag i tidigare inlägg, så har jag ju det. Jag har ju ändå levt med den vetskapen i 9 år nu.

Känner bara att jag måste skriva av mig lite och samtidigt försöka visa upp er andra hur jobbigt det kan vara att ha känslolivet i konstant virrvarr då man varken vet ut eller in vad man ska tycka.

Just nu är min situation såhär att en vän till mig och flickvän/KK till min bästa vän är här i Stockholm och besöker oss under två veckor. Idag har hon varit här i en vecka och redan då hon landade kändes det som att jag flög på moln av hennes närvaro och hon gör mig väldigt glad, uppåt och allmänt hög på livet. I helgen så träffade jag henne och min bästa vän igen efter ett litet avbrott i veckan, någonting som jag såg enormt mycket fram emot. Vi var ute på stan, gick på krogen och nattklubbar, hade allmänt trevligt men samtidigt började jag känna ett enormt känslosvall gentemot henne, utan att jag direkt visade det emot henne.

Hursomhelst på nattklubben blev vi ganska berusade och flickan började att göra närmanden mot mig trots att min bästa vän och hennes KK var med. Ingenting mera med det tänkte jag på kvällen, för att ölet hade satt hjärnan ur spel och jag fungerade överlag inte normalt alls. Igår (dagen efter nattklubbsbesöket) så började jag känna mig mer och mer vilsen, konfunderad över situationen och hennes närhet emot mig. Grejen är att jag inte varit nära en tjej på väldigt länge och nu vet jag varken ut eller in, om jag är förälskad i flickan eller om det bara är någon reaktion på mänsklig närhet och ömhet. Att vara diagnostiserad med Asperger är någonting jag inte alls tycker om, och när sådant här händer, att människor på eget bevåg vill kyssa och röra mig blir allt uppochned. Fan vad jag är förvirrad över hela situationen och vill bara att mina känslor ska försvinna, som tidigare.

Aspergers är inte rumsrena!
Till exempel om man låter ett djur leva på ett område kommer djuret inte skita på samma ställe som det äter. Men en asperger kommer skita ner hela området.

Sant eller falskt?

När en asperger pratar med tjejer leder det till sex i 2 fall av 3.

Sant eller falskt?

Det kan nog vara sant. Aspergare är ofta notoriska samlare av grejer. Program på TV som handlar om människor vars samlande förstör deras liv är odiagnosticerade aspergare. Skit i hela lägenheter, orakade och om det fanns doft-TV så skulle det nog inte lukta lavendel.

Falskt

Just den faktorn är väldigt individuell skulle jag påstå, det varierar alltid väldigt mycket hur personer med AS är jämfört med andra med samma diagnos. Själv städar jag ofta hemma, diskar och tvättar då mina föräldrar inte är hemma. Trivs helt enkelt med att ta mitt eget ansvar då jag är ensam hemma och lär mig hur man tar hand om hemmet tills jag kommer att flytta ut.

Jag fick diagnosen aspergers när jag var mycket liten, ca 8 år. Under mina yngre år hade jag ganska mycket problem i skolan och med vänner, från att jag var väldigt liten till 12-13års åldern ungefär.

Hade sociala svårigheter, var mest för mig själv, koncentrationssvårigheter och hela rubbet.
Senare försvann i princip allt detta, fick en massa vänner, tjejer, var ute och festade/umgicks hela tiden (alltså sånt som går direkt emot det typiska asperger-beteendet).

Är 18 år nu. Jag har fortfarande en tendens att sitta mycket vid datorn men långt ifrån så att jag stänger ute sociala kontakter. Jag har gjort några asperger-test online och fick väldigt låga poäng på allihopa, känner inte igen mig själv i några av dom typiska asperger-dragen.

Nu till min fråga, då jag har hört att aspergers inte kan försvinna genom åren. Kan mina tidigare problem ha berott på något annat? För jag hade ändå ett väldigt asperger-typiskt beteende.

Jag letade upp den här tråden just för den frågan egentligen. Läste tidigare att men inte "blir av" med asperger. Fast nu såg jag "The boy with the incredible brain" om en som heter Daniel Tammet. Han verkar ha haft totalt aspergerbeteende som liten, men kan inte få diagnosen nu eftersom han inte har sociala problem eller anpassningssvårigheter i vardagen.

Förlåt om jag ifrågasätter eran gemenskap, men jag är tveksam till att man är så oföränderlig som vissa vill få det till. Är även tveksam till att alla kriterier måste hänga ihop så man måste ha hela paketet, allt eller inget.

Jag vill bli utredd på riktigt och inte genom något internettest som man gör själv (har gjort dom). Vart vänder jag mig? Kostar det pengar?

vad betyder det här fraserna:

1. "lägga benen på ryggen"
A. man lägger sina ben på ryggen
B. man springer så fort man kan

2. "ha is i magen"
A. man tar det lugnt
B. man har is i magen

3. "listig som en räv"
A. man är mycket smart
B. man är lika smart som en räv

svar

detta fanns på aspergertestet jag gjorde hos en psykolog. om du svarade fel på alla frågor så är risken för att man har asperger mycket stor.

Det där har man ju lärt sig precis som man vet att 1 + 1 är 2. Om du däremot tar en sådan sak som om en tjej frågar "är den här tröjan fin på mig" och om jag inte tycker den är fin så säger jag att den ser jätteful ut på henne. Eller att jag inte förstår ironi. Sådana saker som inte går att plugga in. Det där är ju ordspråk som man lär sig när man lär sig ett språk.