Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Hur är det med er gällande vänner? Har ni en rik umgängeskrets eller en rätt begränsad? jag gissar på det senare, kan en person med Asperger ha ett stort umgänge och fortfarande va en sk Aspergare?

I mitt fall är min bekantskapskrets väldigt liten och begränsad till ett par vänner, varav två nära vänner och ett par till mer ytliga bekantskaper som man träffar ibland. Förstår dock inte varför man inte skulle kunna ha Asperger och inte ha stor umgängeskrets, lust att utveckla?

Vad jag upplevt av personer runt om kring med Asperger är att de är väldigt tillbakadragna och inte särskild socialt intresserade. Andra är det men de saknar viss förståelse för andra och för regler. Har väldigt svårt att tänka mig någon med en högfungerande autism som en mästare i sociala situationer.

Jovisst, men kan fortfarande tänka mig att det finns dom personer som lärt sig att hantera och vidareutveckla sin personlighet trots att man har en diagnos som Asperger. Själv har jag inga större problem att umgås i större folksamlingar eller förstå sociala regler etc... handlar i mitt fall mera om att jag har en annan diagnos som krockar med min AS. När jag var yngre så hade jag en väldigt stor umgängeskrets och var väldigt omtyckt i klasserna då man gick i skolan, först senare då problemen började komma upp till ytan så försvann folk mer och mer.

Men är inte Asperger något som man har hela livet, det låter på dig som du är mer socialt lyckad en vad jag är, var det stress eller en traumatisk upplevelse som gav dig problem?

http://www.vimeo.com/11063194

En snubbe (ursprungligen) som tror sig ha AS p.g.a. av att han inte förstår, eller tycker skämten som tas upp på Family Guy är roliga. Nå, tror ni det ligger nåt i det?

Fast, egentligen, så finns det inte mycket att analysera, det är väl det som är meningen, att skämten/idéerna är totalt oväntade och ologiska.

Ja, Asperger föds man med (vad jag hört) och således går det inte att undvika eventuell konfrontation med sitt riktiga jag någon gång i livet, oavsett hur mycket man försöker att dölja sin diagnos för omvärlden. Däremot för min del var inte diagnosen någonting som hindrade en i barndomen då alla tyckte om mig trots att man var lite udda, var snarare i puberteten som jag började att dra mig för att umgås med människor.

Av det lilla som jag sett utav Family Guy bygger väl alla skämten på Peters dumhet och trevande i vardagslivet? Det är dock vanligt att folk med Asperger inte kan förstå humor och skämt, själv tenderar jag alltid att analysera skämten och då faller ju det komiska bort.

Bra tråd.

SÅ här är mitt läge :

Jag vet inte omjag har Asperger, jag har flyttat till en annan stad, och har itne så jätte mgna vänner.
Har aldrig haft så jätte många vänner

De vänner jag har, tycker dock om mig, och jag tycker om dem

Men i och med min svårighet att ksapa nya kontakter, så undrar jag om jag saknar spegelneuroner eller liknande.
Att jag lever med en ständig otillfredställelse, som gör mgi depreimerad ofta.
Depressionen gör att jag äter mycket choklad... vilket mördar känslorna (vilket jag inte tycker om, jag vill känna livsenergin insperation och allt unikt som medföljer känslor.)
men ger den positiva effekten, som ett substiut på bra socialt liv.

När jag var tonåring (jag är 20 +..) så komjag vöer psykologi och analyserade mig själv, min roll i det sociala och filosofi i allmänhet fullständigt. Detta har tyvärr satt lite prägel, så jag försöker jobba på att känna mer än att analysera. Detta gör att jag uppfattas som om jag tänke för mycket.

Jag är rätt annorlunda, och jag vet inte om detta har med saken att göra.
Eller om det är bara ett perosnlighets drag

Vad som talar emot:
.. eftersom jag valt att gå min egen väg, så kanske jag bryter mot andras regler, vilket kanske gör någon frustrerad.
Jag har kallats estet, och det stämmer nog. Att spela många olika roller.

För många tecken på asperger anser jag är ett resultat och nedgående sprial med bland annat dåligt självförtroende. Då får man ofta asperger symptom..

Det man undrar över är ju dessa "spegel neuroner". Det enda man vet, är att man INTE vill vara utan dem

Så vad tror ni?

Har inga. Förut hade jag två som jag träffade ibland.

Jag anser inte det, då tycker jag inte att man uppfyller diagnoskriterierna. Men stort umgänge, vad är det?, kan ju tolkas olika. Jag anser inte att jag, om jag börjar gå på Aspergerträffar en gång i månaden där det deltar 20 andra Aspergare, har ett stort umgänge per definition. Jag skulle för övrigt inte orka gå så ofta, det skulle dränera mig helt, jag sitter hellre hemma i mörkret.

Kort generellt svar: Nej.

Jag har Asperger och har en rätt stor umgängeskrets. Dock har jag väldigt svårt att släppa människor nära inpå livet, och har därmed väldigt få riktigt nära vänner.

Dom i min umgängeskrets blir alltså rätt ytliga vänner. Jag vet ofta mkt om dom, men dom vet väldigt lite om mig och mitt liv.

Å andra sidan är det väl ganska skönt ändå?