Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ja. Jag ser på folks ansiktsuttryck vad de tänker i princip. Inte alla så klart, vissa människor är ju skickligare på att dölja vad de känner och om de ljuger osv. Läsa mellan raderna, visst, det gör jag för det mesta.

Jag har grav Asperger. För mig har det varit som en utvecklingsstörning. Jag är en helt annan människa nu när jag passerat 30 än jag var när jag var 15-20. När jag var yngre fattade jag ingenting om hur andra människor fungerade.

Det där varierar, en del Aspergare tycks inte utvecklas, utan är lika mongo hela livet. Jag har utvecklats mycket i vuxen ålder.

Var ens brister är värst varierar, alla kriterier stämmer ju inte in på alla.

Uppfattade du andra människor som onormala i den åldern?
Eller visste du om att det var du som stack ut från mängden?

Folk sade att jag var blyg och tystlåten. De sade att jag hade dåligt självförtroende och dålig självkänsla.

Jag höll inte med. Varför ska jag prata om jag inte har någonting att säga? Jag fattade ingenting. Tyckte folk hade på tok för höga krav. Förstod inte varför de tog kontakt med mig om jag var så jävla dålig och tystlåten.
Kunde tex vara att jag var på krogen, en kille kommer fram och snackar. Efter ett tag säger han, Jadu, du är inte mycket för att prata du inte? Har hänt många gånger. Vilken idiot tänkte jag varje gång och knep ihop munnen demonstrativt.

Jag tyckte att jag var korrekt rätt som jag var, att jag inte skulle behöva ändra på mig för att duga, och blev förbannad när folk klagade på min personlighet.

Jag insåg att jag avvek från mängden. Men jag ville inte heller efterlikna andra, för jag tyckte de betedde sig pinsamt. Jag var i min egen lilla värld.

Det fanns inte riktigt något "jag och dem". Jag tänkte inte så. Det var mer "jag och någon konstig gröt där ute". En gröt som jag inte fick kläm på vad den sysslade med.

Dekomposition av BNP i Aspergerland, andelar;

Efterfrågekomponenter:

Forumskrivande och bloggande 34
Nätsurfande 31
Frimärksamlande o dyl 27
Övr specialintressen 8

Investeringar: 0
Export: 0
Skattebas:0


En del av er har uppenbarligen era yrken som "specialintressen" - även om inga dylika verkar hänga på Fb, eller finns ni här? Skulle vara intressant att höra av någon AS som knegar 24/7 och finansierar er "sjukas" leverne, vad han/hon tycker om den saken?

Min farsa har AS. Ingen officiell diagnos, men jag ser ju var jag ärvt mitt syndrom ifrån, han är mer Aspig än jag. Jag är mer åt det sjuka och rent autistiska hållet. Han har jobbat heltid i hela sitt liv och jag tror inte han har någonting emot att försörja sådana som mig. Han är nog lite för gammal för att hänga här, han surfar bara om sitt specialintresse när han hamnar framför datorn.

Dessutom får jag allmosor från honom så jag slipper söka bidrag och LSS-stöd och skit när jag behöver någonting.

Tack för ett bra svar! har själv en vän med grav asperger och det är alltid kul att lära sig mer om hur personer med AS fungerar.
Erkände du för dig själv och andra personer att du har/hade AS?

Ja, jag berättar för alla som frågar varför jag är sjukskriven och så där. Det har inträffat att folk har sagt saker som Näää, vadå Asperger? det är inget fel på dig, jag tycker du verkar hur normal som helst. Så det är nästan så att jag har fått försvara diagnosen ibland.

Ett osynligt handikapp brukar det kallas. Tja, hjärnan syns ju inte så...

Jag har aldrig varit någon diagnosmotståndare, jag ville ju veta exakt vad som var fel på mig. Varför jag var och är deprimerad. Varför inga mediciner fungerade och varför allt psykologsnack lät som bullshit i mina öron, icke applicerbart på mig. Osv.

Prattanter som jag brukar kalla dem, kuratorer och sådana, de satt och gaggade om standardgrejer som dåligt självförtroende, du kan bara du vill, det inre barnet bla bla bla. Som att man själv eller ens familj orsakat alla problem på något sätt. Det gjorde mig skitförbannad

Så att få diagnosen kändes som en revansch. Hah! där fick ni, tvivlare, jag är fett med keff i huvudet, utvecklingsstörd och autistisk, vad säger ni nu då?! Typ så kände jag.

Du känner aldrig att diagnosen fått dig att "ge upp"?

Jag hade redan "gett upp" långt innan jag fick diagnosen. Alla försök till att skapa ett liv, arbeta, skapa relationer osv var så tydliga kvitton på att jag inte fungerar normalt. Jobbade tex som kennelflicka. En valp dog, blev ihjälbiten av en annan hund. Allt pga att jag lever i min egen lilla värld och allt runtomkring mig sker alldeles för snabbt. Hjärnan är på en fem minuters delay.

Försöker alltjämt uppnå förbättringar. Just nu provar jag Ritalin för att bli mer skärpt. Det fungerar, men ger också utsättningsbesvär i form av ångest.

OT rensat.

// MOD //

Jag tycker de verkar ganska (?)coola på något sett..

Ju fler "galningar" dessto bättre tycker jag. Varför kan inte hela världen bli full av 'aspshBerggerss' ? Drogare och missbrukare är precis vad den här världen behöver för att kunna fungeras "Normalt" , skojar inte!
Misstänker också att jag har AS , lider av flera personlighets-störningar och tankar som "kontaktar" mig och säger åt mig att göra illa folk som den tycker irriteras på osv.

Men är det något som 'tillhör' de obligatoriska kriterierna att folk med AS saknar empati och förståelse för andra människor? Visst känner jag empati för andra och blir riktigt förbannad när folk misshandlar andra och sådär men är det möjligt att jag har AS ?
Någon psykopat är jag definitivt inte, varför ska just de 2 har något med varandra att göra överhuvudtaget((?)...

Enligt mig är det en diagnos man vill skylta med för att säga det är "okej" att bete sig på det sättet då, eftersom "folk med AS inte förstår bättre" , därför ska man ge dem milda straff men precis lika onda genom att suga ut halva deras hjärna..
Folk med någon slags psykisk-'störning' har till 99.5 % seriösa självmordstankar som de inte kan hantera utan måste skylla det på allmänheten.. Varför inte hjälpa oss då? Jag tycker de borde börja med "suicide-pills" här i Sverige man kan få av ett pris utav läkaren.. problem löses snabbare med snabba lösningar, vad är problemet?

Assburgers, tänk stjärtburgare .

Många är inte speciellt galna heller. Tror det är många Aspergare som icke vill förknippas med mig tex.

Hehe, ja alltså i lagom mängd är det trevligt med missbrukare. En kompis hade varit på kvarterskrogen och sade att hon tyckte det var otäckt med alla muppar. (Alkoholister och narkomaner). Höh? Vadå läskigt, vad skulle de göra henne? Tycker ofta det är mycket trevligare att snacka med härdade missbrukare än annat krogfolk, kanske för att man lättare blir accepterad i sådana kretsar, de är ofta ödmjuka eftersom de vet att gemene man ser ner på dem.


Det är nog sällan Aspergare saknar empati. I så fall har det nog psykopati också, som mördaren David Sjöblom tex. http://www.expressen.se/1.463376

Däremot har de som regel brister på det planet.

Från Wikipedia:
Den största bristen för just mig i den här listan ovan är nog Handling. Så, jag känner empati men kanske inte visar det. Kanske inte vet hur jag ska visa det, då uteblir handlingen. Och då tror ju folk att jag saknar empati.