Ubåt A26

Nu hänger inte jag med riktigt, utveckla gärna.

Alltså inte passivtIR i allmänhet utan bolaget FLIR http://www.flir.com/aboutflir/ nu visade sig att mitt minne sög, var någon båtblaska back in the day som hade en artikel om FLIRs produkter (en sådan här tror jag, sat på en hummerfish, cool båt, http://www.flir.com/cvs/eurasia/en/content/?id=4760 ) och nämnde "svensktillverkad" i artikeln, hur som haver så visade det sig efter en googling att de tycks ha en fabrik i Sverige (danderyd) som arbetar med kommersiella FLIR produkter, temperaturmätning och försvarstillämpningar. Huruvida de tillverkar själva sensorerna visade sig att de tycks äga någonting som heter Indigo som gör komponenter ( http://www.corebyindigo.com/products/components.cfm ). Min gissning om att de kanske köpte sensorer av Raytheon kom sig av att Raytheon är ganska stora på sådant (om de tillverkar själva sensorerna vet jag inte heller utan gissar mest).

De tycks tillverka thermosiktet till BILL http://www.gs.flir.com/products/land/birc.cfm
RBS 70 http://www.gs.flir.com/products/land/borc.cfm
ett litet läckert eldledar system (som ser ut som det sverige testat, men var inte det från kongsberg?) http://www.gs.flir.com/products/land/fti.cfm

Nu har jag ju profilerat mig som rätt antiprotektionistisk (eller snarare sagt att reella försvarsbehov alltid måste komma före industristöd), MEN! det betyder inte att det inte finns nationalekonomiska vinster med inhemsk försvarsindustri.

Det beror på att försvarsindustri är en industri med mycket högt förädlingsvärde (http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4dlingsv%C3%A4rde) likt till exempel annan högteknologisk verkstadsindustri, modern gruvbrytning, elproduktion och så vidare till skillnad från ålderdomshem, reklambyråer och caféer (den så kallade "tjänstesektorn", även om jag föredrar att kalla den "tjänarsektorn"). Verksamhet med högt förädlingsvärde karaktäriseras av avancerad teknik, mycket stor insats av kapital och know-how och mycket liten insats av arbetskraft. Detta innebär att arbetskraftskostnaderna (till och med i högskattelandet Sverige) står för en förvånande liten den av företagets utgifter. Det betyder i sin tur att lönerna kan vara mycket höga utan att det skadar företagets konkurrenskraft nämnvärt. Och det är så vi får ett rikt land med ett rikt folk.

När väl kriget brutit ut kommer det att vara över innan en enda bandvagn skruvats ihop, även om produktionslinan kör för full fart. Det är inte den industriella kapaciteten och utnötning som kommer att vara avgörande, utan beredskap mot överaskning och själva skickligheten i stridens förande. Yom Kippur 1973 snarare än östfronten 1944.

Vad gäller problemen med att få tag på materiel i ett snabbt försämrat värdsläge gör det nog detsamma om industrin finns här hemma eller utomlands. Militär utrustning är så enormt mycket mer komplex i dag än förr i tiden och ledtiderna är mycket längre. Vi kan kallt räkna med att svenska politiker kommer att leva i förnekelse om att världsläget försämras så länge att man ändå inte hinner utveckla och eller tillverka något nytt varken i Sverige eller utomlands innan krigsrisken blir maximal.

Minns riksdagens beslut(!) 1936(!!) om att det inte fanns något hot de närmsta 10(!!!) åren.

Vilket helt stämmer om man bortser från den mycket stora åtgången av arbetskraft för utveckling i ledet innan produktion och att man bortser helt från alternativkostnaden, sedan så minskar ju inköpet av subsystem värdeökningen något fruktansvärt. Fast det ger en jävla ökning i nationalräkenskaperna något år. Om staten nu helt godtyckligt kan välja att tillföra ett par miljarder till försvarsindustrin varför kan staten inte lika gärna tillföra samma pengar till någon annan sektor?



Föresten är vår beredskap god

Så mycket arbetskraft handlar det inte om, lite ingenjörer som pular med det hela. FoU är till sin natur inte så personalintensiv (och är därför kapitalintensiv!) jämfört med till exempel äldrevård och tekoindustri. Tänk så här: blir FoU mycket billigare om man sänker ingenjörernas löner? Nej, så därmed kan kostnadsmassan inte domineras av personalkostnader.

Alternativkostnad schmalternativkostnad. Det är ju inte så att vi automatiskt kommer att få en annan högförädlande industri bara för att försvarsindustrin försvinner.

Sant, men jag sade inte att vi måste vara huvudtillverkare av vapensystem. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det precis lika bra att vara den där underleverantören av komponenter till andras vapensystem.

Det är förstås den springande punkten, i alla fall om du innan "sektor" lägger till "högförädlande". Svaret är att staten borde jobba stenhårt för att göra Sverige maximalt attraktivt för högförädlande industri, oavsett om den heter BAE, Sandvik eller Vattenfall.

Självklart är den det.

Ska jag vara helt krass så får nog sverige jobba på att bli en producent av någonting som inte är så teknik intensivt, svenska ingenjörer, vilket totalt mörker

Att bli en attraktiv plats för höglönsam industri är naturligtvis en solid plan, speciellt ur försvarssynpunkt - tänk vad de galna judarna i israel kunde göra om de haft mer flis, fast hur det ska göras är ju mer tveksamt. Ge valfri inhemsk tillverkare ett par miljarder "up front" för att integrera system? Satsa på att göra gymnasium och högskolor lite kvalificerade?
Vad jag däremot ALDRIG kommer tro på är att det finns någon poäng med statligt stöd till en industri där man skapar en struktur där man inte kan förlora pengar.
Sen så ställer jag mig frågan vad FoU skulle bestå i utom lönekostnader? Materialinköp? Det krävs liksom en ganska rejäl exportframgång för att det ska bli en högförädlande industri, annars så bränner vi av 4miljarder på att köpa runt 100 vagnar som kostat två miljarder att utveckla och två miljarder att bygga i mantimmar och inköp, hög förädling?

Man kan inte rakt av jämnföra försvarsindustri med annan industri, det har funnits andra aspekter att ta hänsyn till, det är dock på väg att ändras nu när landet Sverige är på väg att lösas upp men tidigare så har det varit välmotiverat.

Svenska ingenjörer är det inget fel på, vad har du fått det i från.

Svenska ingenjörer är det inga fel på, men jag vågar nog påstå att kvalitén är sjunkande. Dels genom de större högskolekullarna, dels genom att större tid får ägnas åt att ge studenterna grundläggande färdigheter (eftersom gymnasieskolan suger), dels genom att studenterna kan välja minsta motståndets väg, dels genom att begreppet helt håller på att tappa sitt innehåll (se tex denna goding http://www.studentum.se/Innovation_och_produktdesign_hoegskoleingenjoerspr ogram_45328.htm ), dels för att naturvetenskapliga utbildningar har det allmänt motigt i Sverige och slutligen för att utbildningspremien är på tok för låg i landet (vilket driver bort sökanden).

sen vågar jag påstå att man törs jämföra försvarsindustri med annan industri, förutsatt att man jämför den med motsvarande civil industri.

Sannerligen. Jag är inget fan av hur man "stödjer" försvarsindustrin i dag, vilket för övrigt verkar vara den enda högförädlande industri staten bryr sig om. Alla politiker är ju besatta av tjänar- f'låt tjänstesamhället.

Nå, jag säger inte emot. Det jag hävdade var att det faktiskt är bra med en inhemska vapenindustri, men jag kunde lika gärna sagt (och sade det också!) att det är bra med en inhemsk industri för tillverkning av komplexa legeringsmetaller och världsledande gruvmaskiner, för att inte tala om att exportera el.

Labb, lokaler, specialiserad och mycket dyrbar utrustning. Löner också förstås. Material och energi torde inte vara en större kostnad eftersom man, tja, inte direkt tillverkar något i stora volymer i FoU.

Så sant, och jag har inte sagt emot.

Det där är ett skolboksexempel på hur lantishögskolorna äskar anslag, alla poppiga ord som får utbildningspolitiker att bli blöta i kalsipperna finns med, innovation, kreatörskap och design tillsammans med ordet ingenjör som fortfarande har lite av auran kvar från industrins storhetstid i det här landet.

Har pluggat på liten högskola och SU och det var skillnad i kompetens, en mattelärare som inte hade egen högskoleexamen på den lilla t.ex.

Alla dessa småhögskolor låter fint i teorin men det är ganska korkat i ett land med 9 miljoner invånare.

har faktiskt gjort en ministudie själv, de större högskolorna accepterar en jävla avbränning av elever så det är lite kass om man råkar vara en "svag" elev -då kan man iofs diskutera om man öht skulle vara på universitetet/högskolan- medan de mindre försöker få igenom eleverna till varje pris och ibland sätter gränser på tentor som är rent löjliga (typ 10 p av 40 för att bli godkänd) och det kan justeras ner om eleverna som kollektiv är för svaga. "stor skolorna" däremot brukar suga på att ge handledning och liknande medan de små brukar vara riktigt generösa.

Ska vi vara helt ärlig så är ju iofs svenska universitet 35% utbildning, 35% arbetsmarknadsåtgärd, 30% regionalstöd.