Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Vad exakt syftar du på?

Åh nej inget särskilt, bara några diskussioner i annat ämne i annan tråd.

Aha du menade så. Faktum var att delar av det jag skrev där fanns bevislig grund för. Andra saker var antaganden och hörsägen som lät rimliga eftersom det kom från flera oberoende parter. Det handlade inte om förutfattade meningar men det kunde vara fel det jag sa likväl. Men så kom några andra in och la upp faktisk bevisning om det ena och andra! Saker som JV själva sagt och skrivit och vips så var jag inte ute på hal is längre utan mina antaganden var korrekta.

Skulle vilja veta vart du har fått all denna information om Gud. Bibeln?

Varför, varför, varför nämner du ateister i samma mening som Jehovas och påstår att dom inte kan se längre än näsan räcker?! Människor i diverse sekter är hjärntvättade och har sån stark Gudstro så ingenting någon säger spelar nån roll (finns säkert många av dom här på Flashback). Dom lyssnar enbart till människor som delar deras tro. DET kan du kalla att 'inte se längre än näsan räcker.'

Ateister har sluppit växa upp i nån sekt och påtvingats massa värderingar. Jag är ateist och har verkligen ingen rädsla för andevärlden eftersom jag inte tror på den. Det handlar inte om oförståelse från vår sida, det handlar om att ni inbillar er att den finns. Det handlar heller inte om nån övertro på fysiken från vår sida - det handlar om att tänka klart och logiskt.

Jag förstår att du tycker så. Det handlar om oförståelse från er sida eftersom ni avfärdar sådant ni inte vet något om. Ni bryr er inte ens om att kolla upp det hela. (Som jag skrivit tidigare) Behöver inte handla om rädlsa i ditt fall men för många så gör det det. Att du kallar det "inbillning, klart och logiskt" tyder på att du har brister i kunskaper och omognad. Varför inte kolla upp sakerna innan du skriver här och avfärdar allt?

Ursäkta att jag bara stövlar in här, men...

Varför är det så ofta den som INTE tror på gudar, andar, spöken eller annat oknytt som anklagas för övertro? Att i sitt förhållande till livet och universum utgå från det vi faktiskt kan se och ta på, väga och mäta, är alltså "övertro på fysiken", medan det på något vis skulle vara mer rationellt och välgrundat att tro på diverse osynliga övernaturliga väsen? Att ställa sig starkt skeptisk till något man inte kan se, inte kan höra, inte väga eller mäta, som inte svarar på tilltal (från andra än särskilt utvalda, i alla fall) och som inte tycks vara orsak till något som inte kan förklaras på annat sätt - det är alltså bara "oförståelse"?

Måste jag försöka kontakta ett väsen jag inte tror på innan jag har rätt att kritisera tron på det övernaturliga? Och om jag misslyckas? Om min mormor inte svarar från andra sidan? Beror det på att andevärlden inte finns eller på att jag inte är tillräckligt öppen för den? Finns det möjligen inte ett moment 22 här?

(Och för protokollet: Jag är inte av uppfattningen att vetenskapen av idag kan förklara allt. Det finns saker vi inte förstår. Märkliga saker händer. Men om man ser något man inte kan förklara behöver man inte nödvändigtvis välja den mest långsökta förklaringen. Vad gäller fenomen som exempelvis spöken, ufon eller helgonvisioner finns det diverse teorier och förklaringsmodeller som utgår från psykologi, neurologi och liknande. För mig är de mer trovärdiga än att någon icke fysisk del av min mormor på något vis överlevt döden med identitet och förstånd i behåll och nu manifesterar sig som en röst i huvudet på en vilt främmande människa.)

"Stövlar du in" i en tråd som denna med ett så ovanligt välskrivet och genomtänkt inlägg, så är du välkommen i alla trådar.

Håller med dig om att det är ingen övertro att inte tro på någonting. (skumt resonemang) Och ingen övertro att tro på fysiken där saker bevisats eller är logiska och självklara. Det är betydligt lättare och förståligt att tro på det man ser än det man inte ser naturligtvis.
Men för att något verkar ologiskt eller att vi inte förstår eller kan se betyder ju inte att något inte existerar eller är osant. Vi har massor med saker vi anser ologiska, oförklarliga, osynliga men som vi likväl tror på eller vet är sanning och existerar. Därför har jag svårt när andevärlden, guds existens mm totalt förnekas av vissa. Jag kan inte förstå det riktiga och logiska att förneka något som man inte vet något om. I vanliga fall brukar man i situationer där man är novis och okunnig, ha ett öppet sinne, ta emot och inhämta information, göra sin egen kritiska bedömning osv.

Nej, du har så rätt: att något verkar oförklarligt eller osannolikt är i sig inte grund för att anta att det inte existerar. De flesta någorlunda sansade debattörer avhåller sig väl från att kategoriskt avvisa exempelvis guds existens (till och med Dawkins erkänner ju att det finns en avlägsen möjlighet att han har fel) även om vi inte har något konkret som tyder på att han/hon/den/det finns. Det är ju som bekant tämligen omöjligt att bevisa en negation.

Men att ha ett öppet sinne behöver - åtminstone enligt mitt sätt att se det - inte betyda att man måste acceptera alla teorier eller förklaringar som jämbördiga och lika sannolika. Om jag hör mystiska ljud och känner en "närvaro" på natten är jag mer benägen att söka förklaringar i det påtagliga och jordiska än att genast börja spekulera i andevärldens aktiviteter. Om en uttömmande undersökning av sådana potentiella orsaker inte ger något kan vi börja överväga mer exotiska alternativ. Tyvärr får jag dock intrycket att det här med öppet sinne gentemot andevärlden ganska ofta yttrar sig i en fullkomligt okritisk inställning till densamma. Många spöktroende (jag säger inte att det gäller dig, för det vet jag inget om) är väldigt snabba att avfärda varje "världslig" förklaring till märkliga fenomen och uttalar sig tvärsäkert om andeaktivitet, trots att de rimligtvis inte kan veta (i ordets sanna bemärkelse) mycket mer om det än den mer skeptiskt lagde. Om många skeptiker behöver lära sig en öppnare attityd gentemot alternativa förklaringar så tycker jag det gäller i minst lika hög grad bland de troende. De kritiska bedömningar du talar om är knappast deras främsta signum.

Smickrare där. Tack.

Håller med Fosdick. Vi ateister förstår ingenting bara för att vi inte tror på det övernaturliga. Låter småknäppt, va?

Att jag kallar det "inbillning" från din sida gör att du tar illa upp och helt plötsligt börjar kalla mig omogen. Men jag förstår inte varför du har så bråttom att fastslå att Gud existerar bara för att vissa händelser inte har nån logisk förklaring.

Du säger att vi avfärdar sånt som vi inte vet något om, men du vet inte heller någonting. Du tror att det finns något däruppe för att folk i din uppväxt och omgivning har prackat på dig bibeln och tvingat dig till kyrkan.
Jag tänker inte läsa bibeln eller något annat då det i min mening är helt ointressant och ovidkommande. Lev livet och fundera inte så mycket på vad som händer efter din tid.


Helt rätt.

Men jag tror inte folk alltid söker efter den mest logiska förklaringen, för då skulle antalet religiösa minska markant, jag tror bara folk vill ha något större väsen att tro på för att livet ska bli lättare att leva, men också ha något att vända sig till när man går genom motgångar eller mår dåligt.