Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Du tycks tro att du finns. Vad har du för belägg för det? Din kropp består av materia som, när du dör, blir andra saker. Kanske en blomma. Kanske kommer de byggstenar som byggde din kropp att ingå i en annan kropp; de atomer som fanns i dej finns nu i nån annan.
Varför tror du att det ligger till annorlunda med medvetandet? I döden löses gränserna upp, medvetandet som du tror är du återgår till medvetandet som inte är du; precis som din kropp som är du faller sönder till delar som inte är du. Kroppen är tidsbunden och temporär precis som din själ, som du tror är evig och lär sej av karma. Karma är bullshit. Det finns ETT medvetande, precis som det finns endast en substans i materien. Det medvetandet är du, jag, vi, men det är fragmenterat och uppdelat endast i livet; precis som en levande kropp avgränsar sej från resten av universum skapar medvetandet begränsningar i sej själv för att kunna uppleva.

Om allas medvetanden ytterst sett är ETT, hur kan vi då lära oss något av vår vistelse i den materiella världen, så att vi inte gör om samma misstag igen...?

Och Guds medvetande är Övermedvetandet, alltså kan inte allt vara ETT...

Var har du bevisen?

Bara massa tomt snack...

Naturvetenskapen är "tomt snack"

Vi vet inte säkert hur atomkärnor ser ut (eftersom vi inte kan observera dem), men vi har ändå atom-modellen. Varför? För att bevisen stöder den.

Din dator behöver el för att fungera, och den mesta av vår el kommer från kärnkraft, som grundar sig på vår kunskap om just atomkärnor.
Om du kräver att allt måste bevisas, då borde du sluta använda din dator

Vad eller vem säger att utveckling kräver förutsagda mål? Har du bevis för att allt har en mening och ett slutmål? Det är ju det som är hela saken - vi saknar mål med vår utveckling (i högre syfte, antar att det är perspektivet du föreställer dig). Det "man" menar med att "det finns objektiv mening i verkligheten" är i själva verket vad du och TS menar, på inrådan av er religion. Det är ingen allmän uppfattning att Gud har en mening med allt - den får stå för dig och dina gelikar.

Jag utvecklas varje dag som människa. Själva utvecklingen är mitt mål, inte slutdestinationen. Den är nämligen inte förutbestämd. Jag kan dö innan jag tryckt på "Skicka svar" eller om 50 år. Även efter min död kommer "jag" (den samling samverkande atomer som utgör mig) att bli till andra ting - detta är det vackra med naturens utveckling!

Utveckling är konstant och gäller alla fysiska saker i vår omgivning. Naturen har dock inget mål, men enskilda människor kan välja att ha mål med sin utveckling. I övrigt är allt bara en kedja av händelser som leder fram till nästa "punkt" i dess existens, vad det nu må gälla. Det blir som det blir, och i dag är det som det blev efter hur det såg ut i går. Svårare än så behöver det inte vara. I morgon blir som det blir utifrån hur det ser ut i dag.

För att återknyta till första stycket i mitt svar; om vi rent hypotetiskt, för resonemangets skull, förutsätter att allt har en högre mening - ja, då stämmer det att en högre intelligent makt kanske skapat oss och eventuellt styr vår utveckling och framför allt har ett slutmål vari denna tänkta utveckling går emot. Dock, för att den hypotesen ska stämma så krävs det ju som jag nämnde att allt har en mening. Hur ska du kunna bevisa att allt har en mening? Det är omöjligt att ta till sig om man inte väljer att bara tro - och då är vi helt plötsligt inne på samma spår igen. Du och TS tror, jag avstår från religiös tro efter mina egna slutsatser att det är fullständigt orimligt att någon högre makt har en plan för just mig. Det finns ingenting (summa noll) som pekar på att det finns en högre mening med allt som sker i vår omgivning. Man kan tro att det är så, men det gör det inte mer sant! Du vet, Ockhams rakkniv...

Slutligen; jag är kritiskt lagd. Jag godtar inte vad som helst som förklaring. Gör du?

Vad gjorde gud innan gud skapade världen? Satt och chilla?

Om en gud skulle finnas, varför skulle gud då bry sig om människor men inte djuren?

Varför dör oskyldiga människor?

Varför har gud inte straffat folk som går emot honom?

Varför skapade gud den fria viljan om allt han ville ha var tjänare (han ger oss ju förhållningsregler)?

Om gud är allsmäktig kan gud då värma en köttbulle så att den blir så varm så att gud inte kan äta den?

Varför har inte gud bevisat för oss att gud existerar, genom att till exempel uppenbara sig eller ett sändebud? Och då menar jag inte en profet utan en person som visar världen att han/hon är guds utsända genom att göra ett mirakel, som blir väl dokumenterat.

Varför skulle gud bestraffa folk för att de gör vad gud tillåter dem att göra (fria viljan ftw)?


Sedan om ditt flummeri angående att gud består av andlig energi, som du hävdar är evig så är det så att energi har alltid någon ursprung. Det är omöjligt att skapa energi, man kan enbart omvandla det. Sedan om du väljer att kalla en process för gud är det en annan sak.

Utveckling utan ett fast mål är inte utveckling, det är förändring. Utveckling implicerar en riktning mot något, och det med positiva eller negativa värderingar. Utan målet så är det värdeneutral objektiv förändring, varken mer eller mindre.

Jag vet inte vilken religion TS ansluter sig till, men buddhist som jag är ser jag ingen objektiv mening i verkligheten. Vad nu det har med saken att göra... Det är väl saken man diskuterar, inte personen.

Det är ett cirkelargument. Utveckling för utvecklingens skull.

Och - jag känner inte dig personligen, men - jag hävdar att personlig utveckling är en social konstruktion helt utan universialistiska inslag. En social konstruktion med influenser ifrån New Age populärpsykologi, som fått genomslag på senare tid i och med den globala ekonomiska nedgången sedan världsrevolutionerna 1968, tillsammans med indirekta referenser till pseudovetenskapliga barnutvecklingskategorier i den Freudianska idéhistoriska processen, som fått stöd av den feministiska diskursen i det politiska landskapet.

Att människor förändras är inget konstigt, allt förändras hela tiden. Men det betyder inte att man måste sätta en värdering på det. Vi är inte bättre eller sämre än igår, eller jämfört med dom som levde för hundra år sedan, eller bara dom som komemr ifrån en annan kultur, eller dom som har en annan trosuppfattning.

Här talar du om determinism och kausalitet, inte utveckling.

Jag vet att det är en obekväm sanning, men om du vill vara ateist så bör du undvika att tala om objektiv mening, såsom du gör när du talar om utveckling. Det är, som du säger, en tro.

Jag själv tror inte på objektiv mening, eftersom jag har fri vilja. Och logiskt sett då kan inte Gud existera. (Sen kan man förstås tala om Honom som ett extra-kausalt subjekt, men det är på ett väldigt spekulativt plan)

Jag godtar inte heller vad som helst. Därför ifrågasätter jag det mesta. Speciellt när folk (kanske inte du, jag bara generaliserar här) är så bestämt säkra på Guds icke-existens, trots bristen på bevis. Men, det finns troende överallt, och det finns skeptiker överallt, så det säger ingenting. Bara vi håller oss borta från att diskutera person, och diskuterar saken istället, så slipper vi sådana här irrelevanta off-topic kommentarer.

Den Allsmäktige skapade inte alla livsformer själv. Det om något vore IQ-befriat!!

Självklart skapade Han endast en skaparbakterie som via den gudomliga evolutionen gjorde jobbet, och har fyllt denna värld med Hans önskade livsformer!

Du förstår absolut ingenting av evolutionsteorin. Vänligen sluta kritisera den tills du har läst på.

Du kan ju inte stå och försvara din tro på en oövervinnlig makt som skapade jorden på 7 dagar (6..) och samtidigt kalla evolutionen vrickad. Evolutionen bygger ju på en logisk grund (och empiriska bevis) medan gud bygger på tro snarare än hård fakta. Allt man "vet" om gud har filosoferats fram - allt vi "vet" om evolutionen har forskats fram.

Vad är ett misstag?
Vad är att lära sej? Att inte göra om misstaget? Men om vi inte hade gjort misstaget hade vi inte kunnat lära oss att inte göra det. Så vad är ett misstag? Ett steg i rätt riktning.

Jaha, övermedvetandet. Över vad, undermedvetandet?
Om inte allt är ett; hur många är det? Gud och du själv+ alla andra, f.n. x antal inkarnerade och hur många oinkarnerade?
Om det skulle vara så ingår gud och alla människor i något större, i allt som är. Allt som är; även gud är en spelare på den planen.
Den uppdelning du skapar är bara en yttre bemärkelse, ungefär som att formerna skiftar men energin kvarstår. Ingenting kan stå utanför helheten, alltet, det som är. Bygg ett sandslott på stranden. Nästa morgon du kommer dit är det borta, havet har tagit det. Du bygger ett nytt, på precis samma ställe. Det ser exakt likadant ut. Är det samma slott? Fattar du vad jag menar?
Den enhetlighet vi ser i materiens minsta beståndsdelar finns naturligtvis också i fältet av medvetande, för min del är det helt uppenbart. En myra ,en elefant, keops pyramid, andromedagalaxen, allt består av samma sak i det materiella fältet. Varför skulle inte medvetandet vara likadant?
Det medvetande som du pratar om när du säger att vi inkarnerar och lär oss är sandkorn i slottet på stranden där allt är sand. Vi blir olika delar i slottet från gång till gång, ibland blir vi ett torn och ibland en vallgrav.
Du kan välja att kalla sanden övermedvetandet om du vill, men sanden består av sandkorn. Utan mej hade sandslottet inte existerat i sin nuvarande form, utan alla mina kompissandkorn hade det inte funnits nåt slott eller nån strand eller nånting.
Så även om jag som sandkorn sitter i en yttre befästningsmur mot havet kan jag säga; JAG ÄR SAND.

Hur kommer man undan helheten, enheten i existensen? Allt som är, är.

Inte längre, det var rätt längesen kvantmekaniken dök upp. Kanske borde uppdatera ?