Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

HUR vet du?

Luft, doft och t.o.m. kärlek går att observera objektivt. Gud går inte att påvisa objektivt på något sätt.
Sluta våldta meningen med ordet "logiskt" är du snäll.

Vad anser du om följande resonemang?

(1) Antagligen, om Gud existerat, hade det funnits goda objektiva bevis för hans existens.
(2) Det finns inga goda objektiva bevis för Guds existens.
(3) Därför existerar antagligen inte Gud.

Upplevelserna av luft, doft och kärlek är qualia. Det finns inget hos qualia som är påvisbart objektivt.

Sen kan man ju undra vad som menas med observera. (Elektron)mikroskop? EEG? Då kan man lika gärna säga att man observerar Guds existens genom bibeln, gemenskapen i kyrkan, och olika mirakel.

Det finns många olika sorters logik.

Den här typen av diskussioner är så fruktansvärt hopplösa eftersom de troende på detta forum inte försöker övertyga alla andra om att "Gud" existerar, utan snarare att de har rätt och att deras Gud är verklig.

OM det finns en skapare står han ansvarig för alla människor, oavsett om de lever som kristna, muslimer, judar, ateister osv. Jag har svårt att se att en Gud skulle skapa en planet och mänsklighet för att vi hela tiden skulle tillbedja och avguda honom. När jag lirar Sims vill jag bara att spelet ska flyta på, och om det finns en Gud så misstänker jag att det också är hans vilja. Altså, så länge man lever inom ramarna för ett anständigt liv, bidrar till sammhället osv så är man safe för då har Gud ingen anleding att vara irriterad på dig. Om du sedan under till liv väljer att tillbe Vishnu, Allah eller Jungfru Maria torde vara sak samma.

Som jag ser det finns det inga som helst bevis för att någon Gud existerar, allt jag ser är mäktiga församlingar som många gånger lurar vanliga människor på pengar och sätter skräck i dem med hot om helvetets käftar. Församligar anser jag egentligen vara motbjudande i alla dess former. Om det mot förmodan finns en Gud väljer jag att leva efter de budord/lagar/regler som alla samhällen mer eller mindre alltid lytt under oavsett religion eller ort (inte döda, stjäla, vara otrogen etc.). Jag kan nog leva ett gudsfruktigt liv utan att öppna vare sig Biben, Koranen, Toran eller Vedaskrifterna eftersom de i slutändan ändå är skrivna med mänsklig hand.

Jag fattar inte hur alla troande kan vara så säkra på att gud finns. Om han finns vilken religion har då rätt?

Problemet är att alla verkar ha objektifierat Gud, som om han skulle vara ett objekt utanför sig själv. Så är bara inte fallet.

Till alla er som säger att jag inte kommer med några belägg för att det jag säger är rätt: Ni har rätt. Även ifall jag hade kunnat bevisa för er att det jag säger är sant, så har jag inget som helst begär att göra så. Bevisa det för er själva. Om ni VERKLIGEN vill veta sanningen, så ta reda på den. Inget stoppar er.

Men ni vill inte veta. Ni är rädda för att vad ni kommer veta kommer vända uppochner på hela er värld. Och det kommer det också göra, men det ni får veta är inget annat än fullständig lycka. Samahdi.
Så istället håller ni fast vid era små trosföreställningar om en det ena, och en det andra. Jag tror inte att Gud finns. Jag tror att Gud finns. Så mycket tro, men ingen som vet.

Mer meningslöst svammel, om du inte har någon vilja att rationellt diskutera dina övertygelser får du väl hålla dom för dig själv.
Återigen, hur vet du att du inte inbillar dig? Du har fortfarande inte svarat på frågan.

Vad är denna Gud?

Du får ta det som svammel om det är vad du känner för. Det gör detsamma. Att diskutera rationellt, går till en viss gräns. Men det finns saker som är utom språkets räckvidd. Språket når bara så långt, men det kan knappast beskriva allt.

Vad är det du undrar ifall jag inbillar mig?

Jag skulle kunna säga fler ord. Men det skulle ändå bara vara ord. Det kan inte beskriva vad Gud är. Om du förväntar dig få en förklaring i ord på vad Gud är, kommer du få vänta i all oändlighet.

Ingen vet om dom inte inbillar sig. Men det säger ingenting. Man kan lika gärna ha inbillat sig att Gud inte finns.