Citat:
Ursprungligen postat av ecglsd
Hur går det nu, är det bättre?
Bara väldigt nyfiken men är det någon skillnad mellan vad du "ser" (typ gestalterna i svart kåpa) och vad du visualiserar? Jag undrar väl helt enkelt om du verkligen ser dem på en visuell nivå eller om det är i "fantasin" - ursäkta brist på bättre ord, menar inte insinuera att det inte är äkta.
Rent fysiologiskt lär väl vad man ser och vad man ser i sin inre fantasi aktivera exakt samma synceller, intressant nog.
Det har lugnat ned sig.
Healern säger att jag ska jobba vidare med förlåtelse och att det förmodligen är kopplat till flera familjemedlemmar. En incident hände min mamma idag när jag försökte hela henne i tanken, jag vet inte om det finns en koppling mellan detta och besöket, men det är kanske inte osannolikt.
Till din fråga - min astrala syn är långt ifrån fullgången men med vanliga ögon så ser jag dem som svaga skimrande 2 dimensionella gestalter, där detaljer skimrar fram i tydlighet till och från. När jag visualiserar väktare i varje riktning så uppfattar jag också (ser jag) också dessa gestalter, då tar dem mer konkret form.
Jag märker också av deras reaktioner.
Ex ogillade de min banishing.
Ibland får jag syner av symbolisk natur, det är nog det högre jaget eller guiderna som visar på vad som har gjorts eller skett. Dessa kan vara i full färg. Ex de blommande grenarna och den fula neggen/fjärilen/ödlan som flög iväg.
Men det är en blandning av klärvoajans och visualisering, de går in i varandra, liksom det sensoriska. Jag känner mig iakttagen och känner energin vilken sort den har. Negativ energi är dunkel och magnetiskt sugande, positiv energi är stärkande och ljus.
Sedan känner jag av mina guider. Jag har känt två äldre män men idag när jag testade att heala min familj så hade jag en ljus lång kvinna bredvid mig.
Det är som att den guide som hjälper till "lyser upp" när denne är involverad.
Vad det gäller visualisering så säger jag som Robert Bruce att det är ofta missförstått, man skapar en inre bild inom sig men det handlar inte bara om att "se" utan att skapa känslan av det man visualiserar, så (de inre) sinnena korsar varandra kan man säga.