Citat:
Ja, men då bör du ju heller inte gå ut med att ME är en psykosomatisk sjukdom utan att ha bevis för det.
Som kommentar till dina första rader, så är det ju inte särskilt trovärdigt heller om man säger sig vara överläkare och har träffat ME-patienter utan att någonsin ha hittat någonting. Och inte heller ha läst någon studie som pekar på fysiska skillnader hos ME-patienter visavi kontrollgrupper.
Att du själv inte hittar något hos patienterna som tyder på ME är kanske inte helt tillförlitligt?
Hittills, p g a försummelse och för litet forskningsanslag har man ju inte kunnat komma till en lösning, och än är ME en kriteriediagnos ( Kanada-kriterierna som används mest). Dock om en patient lider av PEM (post extertional malaise), som kan definieras väl, och är väsensskilt från vad andra kan uppleva efter ansträngning, så bör man kunna fastställa diagnosen ME tillsammans med annan symtombild. Jag blir ytterst förvånad om du har träffat ME-patienter och inte har kunnat få fram något tecken på det handikappande symtomet PEM, som du har kunnat lita på.
Nej, det finns ingen studie som visar att ME-sjuka har fler infektioner än andra, men jag skrev att kunniga och omsorgsfulla doktorer hittar infektioner hos ME-sjuka som ska behandlas. Det är ju också Dr. Jeffrey Dach´s erfarenhet. Jag förstår att det inte gäller, men det tycks ju inte studier göra heller.
Nej det finns ännu inget enskilt, patognomont, test som visar på ME. Men det betyder ju inte att sjukdomen inte är fysisk. The absence of evidence is not the evidence of absence. Det finns en hel del stúdier som visar klara skillnader mellan ME-patienter och kontrollgrupp. Jag går inte in på det här, eftersom du väl är van att söka och läsa forskningsrapporter.
Det forskas mycket på ME nu, och i Stanford-gruppen i USA med deltagare från hela världen, bidrar professor Jonas Bergqvist med kompetens från Sverige. Jag kan intyga att det inte är psykosomatik som är fokus där. På goda grunder.
Som kommentar till dina första rader, så är det ju inte särskilt trovärdigt heller om man säger sig vara överläkare och har träffat ME-patienter utan att någonsin ha hittat någonting. Och inte heller ha läst någon studie som pekar på fysiska skillnader hos ME-patienter visavi kontrollgrupper.
Att du själv inte hittar något hos patienterna som tyder på ME är kanske inte helt tillförlitligt?
Hittills, p g a försummelse och för litet forskningsanslag har man ju inte kunnat komma till en lösning, och än är ME en kriteriediagnos ( Kanada-kriterierna som används mest). Dock om en patient lider av PEM (post extertional malaise), som kan definieras väl, och är väsensskilt från vad andra kan uppleva efter ansträngning, så bör man kunna fastställa diagnosen ME tillsammans med annan symtombild. Jag blir ytterst förvånad om du har träffat ME-patienter och inte har kunnat få fram något tecken på det handikappande symtomet PEM, som du har kunnat lita på.
Nej, det finns ingen studie som visar att ME-sjuka har fler infektioner än andra, men jag skrev att kunniga och omsorgsfulla doktorer hittar infektioner hos ME-sjuka som ska behandlas. Det är ju också Dr. Jeffrey Dach´s erfarenhet. Jag förstår att det inte gäller, men det tycks ju inte studier göra heller.
Nej det finns ännu inget enskilt, patognomont, test som visar på ME. Men det betyder ju inte att sjukdomen inte är fysisk. The absence of evidence is not the evidence of absence. Det finns en hel del stúdier som visar klara skillnader mellan ME-patienter och kontrollgrupp. Jag går inte in på det här, eftersom du väl är van att söka och läsa forskningsrapporter.
Det forskas mycket på ME nu, och i Stanford-gruppen i USA med deltagare från hela världen, bidrar professor Jonas Bergqvist med kompetens från Sverige. Jag kan intyga att det inte är psykosomatik som är fokus där. På goda grunder.
Helt utan att vara expert på något vis måste jag ändå inflika att om det råder minsta osäkerhet kring ifall det är en psykosomatisk sjukdom eller somatisk anser jag att det enda logiska är att utgå från att det kan vara psykosomatiskt, och behandla det som det tills forskning kan visa på något annat.
Jag anser att det annars är totalt livsfarligt att ge diagnosen ME, då den av många anses helt obotlig och många som fått den ger upp hoppet... Och vill till slut dö. Det känns helt oansvarigt att som läkare ge den diagbosen. Fokus måste vara på patientens mående, och att hitta något sätt att hjälpa. Det innefattar att vara öppen för möjligheten att det kan vara psykosomatiskt, när man inte kan påvisa något annat.
Enligt sbu.se pekar undersökningar på att drygt hälften som remitterats till specialistklinik visat sig ha andra tillstånd, framför allt sömnrubbningar och psykiatriska tillstånd. Att ge dessa patienter diagnosen ME är rent livsfarligt!
Läser man om de symptom som beskrivs vara typiska för ME passar varenda ett in på när en närstående till mig fick utmattningssyndrom som ledde till utmattningsdepression. Hade man då istället gett en ME-diagnos hade förmodligen tillvaron varit hopplös för henne idag. Men istället har hon tagit sig tillbaka sakta men säkert och mår bra, efter flera år. Hade hon besökt tex bragee-kliniken idag med alla sina symptom hade hon säkerligen fått en ME-diagnos, som hade varit förödande!
Jag är evigt tacksam att det inte pratades vitt och brett om ME redan då, och att hon därför mår bra idag.
)
)