Blev en liten avhandling här
ME/CFS/postcovid/borrelia/MS tillhör en grupp sjukdomar som är mycket komplexa och med undantag för MS, svåra att diagnosticera. Symptombilden är mycket bred och kan skilja mellan olika individer. Att få riktig hjälp i Sverige är nästintill omöjligt eftersom diagnosticering är mycket svår och när diagnos väl kan ställas så behandlas sjukdomarna ofta genom kontroller, psykologsamtal eller annat som egentligen inte bidrar till att få patienten frisk. Socialiserad skitvård med andra ord!
Sedan jag själv drabbades så har jag läst mycket och jag har landat i följande.
1 Det finns alltid något som utlöser sjukdomen. Det kan vara ett virus, bakterie, stress eller annat som påverkar immunförsvaret.
2 Symptomen kommer sedan efter en sådan händelse och det är som att få en sjukdom som aldrig går över.
3 Många går omkring och mår skit år efter år och amatörläkarna på vårdcentralerna pratar om utbränningar, stress, ångest, osv. Sjukskrivningar är vanligt men även psykologsamtal och dylikt som medför mycket stora kostnader för samhället. De människorna som ”hittar på” för att slippa jobba finns såklart, men jag tror att det är betydligt färre än vad många tror.
Hjälper man dessa människor på riktigt så tror jag att det finns enorma besparingar för samhället.
Jag menar att majoriteten av de som har dessa sjukdomar kan behandlas och bli friska. Bara för att snabbsänkan inte ger utslag så finns det inget som talar för att personen inte har en infektion. ”Alla” har dessa infektioner – det handlar bara om att människor reagerar olika. Exempelvis så kan en människa ha tuberkolos eller malaria utan symptom medan en annan håller på att dö. Vissa får svåra symptom av borrelia medan andra håller bakterien stången.
När kroppen hamnar i ett läge där den fightas med något över väldigt lång tid (flera år) så påverkas det mesta. Mindre energi, mer gifter, förhöjda levervärden och oftast avsevärt lägre allmäntillstånd. Det är vanligt med förhöjda halter av tungmetaller, mögel, leaky gut m.fl som i sin tur medför inflammationer och ännu sämre tillstånd. Tro mig när jag säger att det kan vara riktigt, riktigt illa.
Efter varje större virusutbrott så är det en viss procent som trillar dit och vi ser samma sak nu gällande postcovid.
Jag har varit svårt drabbad men vägrat krypa ned under täcket och låta livet passera. Under två års tid så har jag försökt få hjälp men det finns inte i Sverige. Jag har därför landat i följande:
1. Det är komplext att testa vilka bakterier/virus som man har
2. Det är mer komplext att veta vilka av dessa patogener som man egentligen lider av
3. Det är alltid en chansning
Vad gör man då?
Arminlabs i Tyskland gör riktiga tester utifrån de symptom som du har. Tyskland har även privata kliniker som du kan vända dig till för riktig behandling. Tester och behandlingar är dyrt.
Har du begränsad ekonomi (vilket de flesta långtidssjuka har) så kan du behandla dig själv. Det innebär alltså att gissa. Det har jag gjort.
Jag har skickat in blodprov för mörkfältsmikroskopi som visar positivt för borrelia, bartonella och anaplasma i blod samt biofilm. Skyhög score för borrelia via självtester (arminlabs & Dr Horowitz). Att jag har borrelia vet jag. Om det är det som jag lider av vet jag inte. Det började långsamt efter en covidinfektion. Två år senare så svimmade jag 15min efter covidvaccin. Det blev långt värre sedan dess.
Jag har haft ca 50 olika symptom (nedsatt känsel, skakningar, påverkad syn, hörsel, tunga hjärtslag, illamående, yrsel, huvudvärk, extrem trötthet, ont i benen, magen, urinerar ofta med vitt skum i urinen, ont i revbenen, brain fog , puls runt 42 på dagtid.. ett riktigt helvete med andra ord). Allt detta är symptom på borrelia förutom den dåliga blodcirkulationen som jag upplever. Ofta ont i hålfoten och händer/fötter somnar/sticker förjämnan samt svår huvudvärk. Det är vanligt med cirkulationsproblem efter covid men även om man har den fästingsburna bakterien neoehrlichia mikurensis. Vidare stämmer många symptom in på amyloidos – men inte alla. Jag har inga hudutslag eller blåsor i munnen. Vad gör man?
Min hypotes är att alla med postcovid eller ME/CFS egentligen har en bakterieinfektion i botten. Något latent som kroppen håller stången. Bakterierna finns i biofilm där kroppens immunförsvar har svårt att komma åt det. Covidviruset (och andra virus) söker sig till biofilmen där det kan överleva tillsammans med bakterierna och det gör att immunförsvaret arbetar hårt med att försöka komma åt viruset. Resultatet när immunförsvaret försöker bekämpa infektionerna är inflammationer, höga halter med antikroppar samt ev amyloidproteiner. Det är vida känt att covid och andra virus kan ”påverka” immunförsvaret – många säger att det löper amok!
På samma sätt som alla reagerar olika för samma infektion så reagerar alla olika på olika behandlingar. För min del så har det tagit mig över två år att komma fram till följande protokoll och jag justerar fortfarande.
Bryta ned biofilm
-Nattokinase
-Lumbrokinase
-NAC
Bakterier
Örter
-Cryptolepis sangiulenta
-Chinese scullcap
-Japanese knotweed
-Cats claw
Antibiotika (ej startat än - ser ut som att jag ej behöver det)
-Doxycyklin
-Azitromycin
-Rifampicin
Övrigt
-Disulfiram 300mg/vecka (effektivt mot biofilm, mycket effektivt mot borrelia)
Virus
-Allicin
-Svart valnöt
-Andographis Paniculata
-Metformin 500mgx3/dag (hämmar förökningen av virus)
-Methylene blue periodvis (dödar virus men hämmar ej förökning)
Det ligger över 200 akademiska artiklar, flertalet böcker, diskussioner, erfarenheter från människor jag pratat med bakom detta. Slår du in det på AI så förklaras det som ett teoretiskt mycket avancerat protokoll för att behandla dessa sjukdomar. Jag håller på att bli fullt frisk. Detta protokoll är ju för mig men kanske en fingervisning för somliga.