Citat:
Ursprungligen postat av
abcabc
Ett stort problem tror jag med ME/CFS är att en viss antal i populationer av de som själva och även deras läkare bedömer sig som ME/CFS har andra sjukdomar eller tillstånd, detta förvirrar och gör bedömningen mycket svår, försvårar även forskningen.
De andra sjukdomarna är främst utmattningssyndrom och depression och olika speciella ångestsyndrom, men man kan även tänka sig olika ovanliga somatoforma syndrom som kan ge extrem trötthet, som kan vara mycket svåra att diagnostisera. Samtidigt så gömmer kanske en del missbruk och andra sociala situationer inom gruppen.
Så jag förstår frustrationen för de med "genuin" ME/CFS, men situationen är mycket komplicerad.
Problemet inom detta område, det är svårt att få objektiva svar, men en metod är att ha mycket noggrann diagnostik, och jag tycker mig se tendenser att styra upp detta, en uppenbar och grundläggande är att göra diagnostik enligt en metodik kallad MINI (den är inte speciellt liten alls utan ganska komplicerad), detta föra att upptäcka ovanliga orsaker till trötthet som inte är ME/CFS.
Innan en "
MINI" gör man en differential-diagnos, där prioriteringen är denna.
https://en.wikipedia.org/wiki/Differential_diagnoses_of_depression
Själva epiteten att psykisk ohälsa är någonting "
psykiskt " utan att ta beaktande kroppsliga faktorer är enligt mig förödande och påvisar den urspårade
Cartesianismen i västvärlden.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Cartesianism
Själva definitionen av
somotomorfa störningar är att inga prover visar på något fel hos en människa.
Jo, men den termen är ju begränsad till hur många prover man gör. Gör du 5-6 prover så kanske det inte visar något, men det är inte skäl för att något är "
somatomorft ", utan man bör snarare gräva djupare.
Gör du kanske 10-20 olika prover på olika områden, så kan du tillslut hitta något. Oavsett hur "
sällsynt " det må vara
(att något är sällsynt propageras dessutom av att människor uppfattar att det är sällsynt och således minskar sannolikheten för att man gör prover av det, och det förblir sällsynt*)
Jag tycker det är förkastligt och kränkande att bli skickad till psykiatrin för att man sossar på att inte bekosta och göra rigorösa provtagningar då depression & ångest, CFS i typ 99% av fallen är inte "
hypokondri ", utan snarare en avsaknad av att man inte gjort alla prover.
Jag blev trött helt enkelt att spendera all tid ingrottad i neurobiologi och äta en massa SSRI, så jag valde att ta saken i egna händer och läsa på, samt sökte privat - vård utomlands, där jag kunde ta alla prover på planeten.
Jag valde göra en massa jävla prover, toxoplasmos, annorlunda bakterier/parasiter, kolonoskopi, gluten-intoleranser. Ja, you name it..
Visar sig att jag har en ospecificerad tarminflammation, (UC typ) + Borrelia-infektion
(behandlas med Ceftriaxone IM* nu) + Toxocara Canis (
behandlad) + Heliobacter P (
behandlad) som missades i Sverige.
Det illamående jag presenterade i Sverige som parasiten Toxocara Canis + Heliobacter P orsakar misstog man för att det var ångest. Trötthet (
UC+Borrelia) för depression och ångest.
En tarminflammation, IBS/IBD, UC, orsakar bristande näringsupptag och mindre enzymatisk aktivitet på grund av ökande cytokin-nivåer som interagerar i komplexa samband med neurotransmittorer.
Detta i sin tur leder till trötthetssyndrom. Ja, Borrelia har väl alla nämnt här.
Finns som sagt mycket man kan göra och det är livsfarligt att inte inta en djupare inställning till trötthet och inte göra provtagningar.
Det går inte att klumpa ihop "
sjukdomar " vare sig det är CFS/psykiatriska diagnoser för att vara solida entiteter utan att göra differential-diagnoser och fördela dem i deras beståndsdelar. Ungefär som lego-bitar.
Det är liksom klart som korvspad om att man har en sjukdom, inflammation, infektion whatever att man blir trött och uppvisar psykiatriska symtom.
Jag menar nyare forskning av SSRI visar och understödjer slutsatsen att de behandlar främst inflammation genom att modulera inflammationsmarkörer och cytokiner parallellt med neurogenes

Detta är den antidepressiva effekten..
Men det är fortfarande behandling av symtom.
Hela vården är alldeles för subjektiv med läkares "
kliniska bedömningar ", som är rena gissningslekar.
Bättre att hålla sig till fakta och göra bara massa prover
(och ha i åtanke att vissa prover inte är så specifika, och agera därutefter*)