Ayn Rand och hennes författarskap

Farlig person att ta efter.

Annie "Föjjti mijjonäjj svenskajj" Lööfs "favoritideolog".... säger det mesta. Läste några sidor Rand, erbarmligt, så andefattigt att man drog efter... ...andan...

Tycker boken är mer aktuell än någonsin o på många sätt berör den sjuka som sakta äter upp Sverige o dess näringsliv.

När godhetssingnalerandet går före sunt företagande. När sociala hänsyn är viktigare än vinst.

Det märkliga är att Rand var ultra liberal, o de som tycks tycka godhetssignalerande är det viktigaste är Liberalerna o de liberala Centerpartisterna.

Men som jag ibland brukar konstatera i detta forum så har John Galt redan flyttat från Sverige...

Boken är jämte Orwells djurfarmen bland de böcker som visar socialismens fula tryne bäst. Fast Orwells bok var rätt tunn o roligare läsning vill jag minnas.

Men Atlas shrugged är definitivt läsvärd. Det skadar aldrig att läsa böcker.

Annie har stirrat sig blind på Taggert. Annie kan inte skilja duglighet o ryggrad från feminism o tror det är liberalism.

Annie som själv i samma godhetsiver mot andra o främande omnipotent driver igenom en lagvidrig amnesti som kommer hemsöka miljoner svenskar under många årtionden framöver.

Annie har svårt med läsförståelsen.

Någon som vet var Per Molander skrivit om Ayn Rand? I vilken bok? Han verkar mot med tanke på vad han säger på Bildningsbyrån.

Nu var det på Hedenhös tid jag försökte mig på att läsa Rand, men jag minns att de som jag uppfattade det otroligt fånigt och ytligt tecknade karaktärerna gjorde det stört omöjligt att ta sig an de filosofiska tankarna de skulle representera.

Att andra misslyckats med läsningen än värre än undertekcknad är hela det välfärdsliberterianistiska socialliberalistiska Centerpartiet ett bevis för. Ontologisk bevisnivå.

Det är möjligt att det faktum att jag tycker att själva idéerna är lite naiva och romantiska delvis färgar min läsning och upplevelse av själva romanen. Men jag tror nog ändå att jag kan vara så pass objektiv som läsare - jag har ju läst i alla fall en del skönlitterära verk och åtminstone en del grundläggande filosofiska skrifter - att den dåliga smaken jag fick av henne inte helt och hållet är på grund av hennes filosofiska idéer. Vad jag kan minnas var det bland annat den romantiserade och barnsliga synen på Entreprenören och Den Handlingskraftige som delvis gjorde det outhärdligt, liksom den då motsatta synen på de som föll utanför de kategorierna.

Inte helt olikt Annie Lööfs och vänners självgoda världsbild, trots att Ayn Rand skulle avfärdat Annie som en socialist. Med rätta.


Med det sagt, varför borde jag ändå eventuellt försöka mig på att läsa den igen? Finns det någon Randian eller någon icke-Randian som kan ge mig en anledning?

Alla hennes tankar kan väl kokas ned till kapitalism(frihet)? Hon var iallafall Nietszcheian men där hon dyrkade mammon så nästan föraktade han pengar.


(Läs Nietszche istället).

Snälla, om du tror att Atlas Shrugged är aktuell så har du inte fattat boken. Poängen är att en junta av avundsjuka, små och lata män genom statligt våld tillåts parasitera allt mer på ett fåtal heroiskt kompetenta kapitalister med följden att de senare flyr samhället, vilket sedermera i brist på kompetent ledarskap och en framtidsvision kollapsar.

I dagens situation har kapitalisterna själva VALT att torgföra woke-åsikter i sin marknadsföring för att de tänker att det kommer leda till högre förtjänster (det ni kallar godhetssignalerande). Det är underbart kul att se hur den kognitiva dissonansen hos den konservativa högern växer sig allt större när deras älskade näringsliv börjat omfamna liberalism: å ena sidan har marknaden alltid rätt, å andra sidan har marknaden börjat göra fel. Hjälp, vad händer?!

Men om du nu tror på bokens budskap kan du ju ställa dig frågan, vem fan är du att säga till dessa kapitalister hur de ska driva sina företag? Om något så har du ju tagit rollen som en slags looter light: du står bredvid och säger gör si och gör så istället för att gå ur vägen och låta alla fantastiska entreprenörer göra sin grej - det som enligt Rand behövs för att samhället ska fungera.

EDIT: John Galt har för övrigt lämnat Sverige, det håller jag med om. Han håller på att lämna världen helt och hållet, men det beror på finansialisering, alltså att ägarskap över näringslivet styckas upp och flyttas från enskilda industrimän och -familjer till banker, fonder, börsklippare, riskkapitalbolag etc. Jag är genuint nyfiken på vad Ayn Rand skulle tycka om Gordon Gekko, en kapitalist vars affärsidé inte är att skapa och bygga utan att köpa och stycka.

Det som är aktuellt i boken är statens klåfingrighet o en smygande ide i Sverige om ”samhällets bästa” på bekostnad av effektivitet.

Den trötta likgiltighet o ständiga försämringar som avspeglas i boken är väl så anpassningsbara på Sverige.

När entrepenörera o företagarna flyttar o med dem de unga, hungriga o utbildade. Så är det slut med både välfärdsstat o humanitär stormakt.

John Galt har flyttat. Han kommer inte flytta tillbaka utan utveckla sin motor där han belönas ekonomiskt för sin kunskap o flit.

Det här kommer bli märkbart om 2-5-10 år. Beroende på samhällsutvecklingen.

Att kapitalisterna idag gör det fria valet att torgföra woke-åsikter är inte sant. Tvärtom är det en klar anpassning till påtryckningar från stater och offentligt finansierade och stödda påtryckargrupper. Dessutom kombinerad med stor statlig ekonomisk inblandning i företagandet runt jorden.

Så det är inte Rands idealkapitalism vi talar om alls, där hennes hjältar frivilligt valt själva och låter sig styras av egen kreativitet och egenintresse.

Ovanstående beskrivs mycket utförligt i Atlas Shrugged.

Massor av företagsledare rättar glatt in sig i staten/ideologins led, slutar profitmaximera för att ägna sig åt vad vi idag skulle kalla wokeism och ingår i statligt dirigerade karteller där ingen längre konkurrerar med någon annan. I gengäld för de massor av statligt stöd, beskydd mot rättsprocesser och blir höjda till skyarna av woke-massmedia.

Två påpekanden om såväl boken som deLuzes inlägg:
1) i Atlas Shrugged är det främst "tjänstemanna-VD", dvs chefer som varken skapat eller äger företaget utan bara är tillsatta av styrelsen vilka går med på statens diktat, medan entreprenörerna sticker till Galt's Gauch. På samma sätt såg vi på 70-talet hur en del företagsledare inte såg något problem med löntagarfonder - de var ju ändå anställda, så för dem skulle det bara bli ett byte av uppdragsgivare. Medan de som hade skapat och ägde sina företag var de som gjorde motstånd.

2) Begreppen och konflikten fanns inte på 50-talet, men idag talar man om "pro business" respektive "pro market". Skillnaden är att de förstnämnda vill gynna nu befintliga företag (ofta med subventioner eller handelshinder), medan de sistnämnda vill gynna marknaden - dvs alla inblandade, inklusive ännu ej existerande företag och inte vill ha några specialregler. De sistnämnda har en skeptisk/cynisk inställning till vad enskilda företag eller företagsledare ägnar sig åt (vilket kan härledas tillbaka till Adam Smith och "Wealth of Nations"), medan de förstnämnda blir förvånade varje gång företag beter sig annorlunda än vad företagsekonomiska teorier säger att företag borde göra.

Visserligen läste hon Nietzsche och lät sig inspireras av honom och hans frågeställningar men Nietzsches och Rands filosofier har mer olikheter än de har likheter. Här hittar du filosofen Stephen Hicks som gör en noggrann jämförelse mellan de två (finns i mp3 och på youtube): http://www.stephenhicks.org/intellec...sche-and-rand/

En stor skillnad är att Nietzsche var nihilist medan Rand var objektivist (hennes typ av värderealism). När det kommer till metafysik så trodde inte Nietzsche på fri vilja alls vilket Rand gjorde (mestadels beroende på var man drar gränsen). Vilket fick stora konsekvenser i deras respektive filosofier och människosyner.