Ayn Rand och hennes författarskap

I skvallertråden om Annie Lööf här på Flashback har det framkommit att Centerpartiets partiledare Annie Lööf tidigare hade en blogg där hon bland annat påstås ha skrivit:
Har någon av er läst den här boken? Vad är era intryck?

Vad finns det för hemligheter i boken som får Sveriges blivande statsminister Annie Lööf att utse den här boken till den bästa hon någonsin läst?

Trådar sammanfogade, eftersom det finns en stor tråd om Ayn Rand, som säkerligen inkluderar en hel del diskussioner om "Atlas shrugged".

/Mod.

Jag tror att Lööf valde Atlas Shrugged för det politiska signalvärdet snarare än de litterära värdena.

Människor som har fått för sig att Ayn Rand är en av 1900-talets största tänkare är idioter. Jag tror Annie Lööf diggar Rand för hon känner igen sig i storhetsvansinnet.

Atlas Shrugged, 200 sidor kvar. Snacka om övertydlig och dessutom väldigt mediokert skrivet.

Ja extrem socialism är skit, men det är också extrem kapitalism. Det vi har i Sverige är rätt bra, lite mer höger på värdefrågor bara så.

Hur gammal är boken?

Från 1957.

"Och världen den skälvde" är en bättre titel.

Men som sagt.

Från 1957.

Vad har bokens ålder med något att göra? Nu är den utläst iaf.. Enda möjligheten att en störd ideologi som John Galts skulle gå folk att få panik över hur rätt han har med mera
vore väl i just det extremsocialistiska parodiska samhälle Rand skapat i boken. Sen är ju sista kapitlen rena barnstoryn, "Finansmarkandes superhjältar överlistar skurkarna med simpla argument så att det blir moment 22 i deras hjärnor och de "onda" blir tokiga av skräck när John Galt tittar på de eller kommer med sitt svamlande. James Taggart blev ju en grönsak av Galts blick. Och de smarta muskulösa finansmännen och industrimännen skulle utföra ett väpnat angrepp mot profesionella soldater. Ett manifest för en galen ideologi gömd i en mycket mycket medioker roman. Det jag tar med mig från boken är att dollartecknet är US ihopsatt. Men nu kan man iaf säga att man läst eländet. Inte undra på att Annie Lööf gillar det här.

Strikt argumentationstekniskt kanske Rand skarvar lite.

Men i en roman anser jag att man får skarva lite.

Om världslitteraturens texter vore kliniskt fria från s.k. "straw men" (skurkar, mindre begåvade motståndare etc.), nödvändiga för att författarens argument ska framstå tydligare, så skulle inga berättelser vara möjliga.

Rand gestaltade sin världsbild i en fiktiv berättelse och hon gjorde det tämligen bra.

Filosofiska romaner med en coda som är strong, powerful and inspirational är man inte bortskämd med.

Rand var amerikanska och hon hade förvisso sina "Hollywood values". Och dem stödjer jag inte. Men hennes holistiska och nietzscheanska sida gillar jag. Det var inte vanligt i USA, inte ens på 1950-talet, att amerikanska intellektuella predikade mot kollektivism och nivellering och för ansvar och genialitet hos enskilda individer. Den ende andre som tenderade i den riktningen var, så vitt jag kommer på, Robert A. Heinlein.

Jo men Heinlein kunde ju skriva underhållande och hans politiska åsikter är inte övertydliga. Även om han skrev ett par riktigt konstiga böcker på slutet tex Fånge på egen planet.

Mycket har talats om Rands bristande kvalitet som författare. Veckotidnings klet romantik mm. Läser nu Dockornas dal av Jaqueline Susann och märker samma känsla.

Hon tycks ha en sexuell syn på kapitalismen. Minns slutet av världen skälvde, när den mycket sexiga John Galt ligger och blir torterad av fula socialister, och tortyrredskapet slutar fungera, men John Galt är hel cool med sin kapitalistiska arbetsanda, och förklarar vad som är fel med maskinen, detta får socialisterna att retirera.

Urkällan var bättre på alla vis

Två intressanta radioprogram om Ayn Rand:
https://urplay.se/program/203543-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-ayn-rand-egoismens-forsvarare
https://sverigesradio.se/avsnitt/47706