Citat:
Det som är aktuellt i boken är statens klåfingrighet o en smygande ide i Sverige om ”samhällets bästa” på bekostnad av effektivitet.
Den trötta likgiltighet o ständiga försämringar som avspeglas i boken är väl så anpassningsbara på Sverige.
När entrepenörera o företagarna flyttar o med dem de unga, hungriga o utbildade. Så är det slut med både välfärdsstat o humanitär stormakt.
John Galt har flyttat. Han kommer inte flytta tillbaka utan utveckla sin motor där han belönas ekonomiskt för sin kunskap o flit.
Det här kommer bli märkbart om 2-5-10 år. Beroende på samhällsutvecklingen.
Den trötta likgiltighet o ständiga försämringar som avspeglas i boken är väl så anpassningsbara på Sverige.
När entrepenörera o företagarna flyttar o med dem de unga, hungriga o utbildade. Så är det slut med både välfärdsstat o humanitär stormakt.
John Galt har flyttat. Han kommer inte flytta tillbaka utan utveckla sin motor där han belönas ekonomiskt för sin kunskap o flit.
Det här kommer bli märkbart om 2-5-10 år. Beroende på samhällsutvecklingen.
Jag har gjort en liknande observationer om likgiltighet, försämringar och flykt av rikedom men tror dock att det beror på helt andra saker än en Randskt klåfingrig och tjuvstat. Jag menar, den är ju betydligt mindre klåfingrig nu än vad den var förr; skatterna är lägre, skolsystemet är världens mest avreglerade, effektivisering är jämte wokeismen en andra statsideologi med New public management, nya ”flöden” på Karolinska, chefer som orerar i stadsteve om att deras anställa måste fimpa ciggen och bestiga Kebnekaise (kalla mig cynisk, men jag tror det handlar om att få ner sjukskrivningarna), och anställda som skickar jobbmejl hemifrån sängen, det sista de gör innan de släcker lampan.
Citat:
Att kapitalisterna idag gör det fria valet att torgföra woke-åsikter är inte sant. Tvärtom är det en klar anpassning till påtryckningar från stater och offentligt finansierade och stödda påtryckargrupper. Dessutom kombinerad med stor statlig ekonomisk inblandning i företagandet runt jorden.
Så det är inte Rands idealkapitalism vi talar om alls, där hennes hjältar frivilligt valt själva och låter sig styras av egen kreativitet och egenintresse.
Så det är inte Rands idealkapitalism vi talar om alls, där hennes hjältar frivilligt valt själva och låter sig styras av egen kreativitet och egenintresse.
Där tror jag att du har fel. Det är nämligen inne i reklambranschen att marknadsföra själva företaget mer än att än dess varor, och då vill man visa att de har ”rätt värderingar”. Därför tror jag att orsakskedjan ser ut som följer: de coola, moderna och upplysta (läsa: wokea) killarna och tjejerna på reklambyrån övertygar pengamännen om att detta är vad som säljer nu, och de senare (ständigt oroade över intäkterna) är mest tacksamma över att ha att ha någon på uppdraget som ger sken av att veta vad han sysslar med. Jag kan inte se in i deras huvuden förstås, så jag kan inte bevisa något. Men jag har gjort några kortare instick i reklambranschen och detta är vad jag såg.
Eller ja, jag säger inte att det du beskriver inte förekommer i någon liten skala i vissa organisationer, men överlag brukar de med beslutsmakt vara sjukt upptagna; de kollar kvartalsrapporterna och om det du gör säljer får du göra vad du vill, om inte åker du ut och så kommer någon annan cool modern och upplyst kille eller tjej från nästa byrå (samma sorts trendkänsliga innerstadstyp som den förra) och tar över.
Det finns ingen konspiration, bara människor som är så jävla upptagna och stressade att de inte hinner tänka utan hakar på vilken trend som helst så länge det ser ut att kunna funka
Citat:
Ovanstående beskrivs mycket utförligt i Atlas Shrugged.
Massor av företagsledare rättar glatt in sig i staten/ideologins led, slutar profitmaximera för att ägna sig åt vad vi idag skulle kalla wokeism och ingår i statligt dirigerade karteller där ingen längre konkurrerar med någon annan. I gengäld för de massor av statligt stöd, beskydd mot rättsprocesser och blir höjda till skyarna av woke-massmedia.
Två påpekanden om såväl boken som deLuzes inlägg:
1) i Atlas Shrugged är det främst "tjänstemanna-VD", dvs chefer som varken skapat eller äger företaget utan bara är tillsatta av styrelsen vilka går med på statens diktat, medan entreprenörerna sticker till Galt's Gauch. På samma sätt såg vi på 70-talet hur en del företagsledare inte såg något problem med löntagarfonder - de var ju ändå anställda, så för dem skulle det bara bli ett byte av uppdragsgivare. Medan de som hade skapat och ägde sina företag var de som gjorde motstånd.
2) Begreppen och konflikten fanns inte på 50-talet, men idag talar man om "pro business" respektive "pro market". Skillnaden är att de förstnämnda vill gynna nu befintliga företag (ofta med subventioner eller handelshinder), medan de sistnämnda vill gynna marknaden - dvs alla inblandade, inklusive ännu ej existerande företag och inte vill ha några specialregler. De sistnämnda har en skeptisk/cynisk inställning till vad enskilda företag eller företagsledare ägnar sig åt (vilket kan härledas tillbaka till Adam Smith och "Wealth of Nations"), medan de förstnämnda blir förvånade varje gång företag beter sig annorlunda än vad företagsekonomiska teorier säger att företag borde göra.
Massor av företagsledare rättar glatt in sig i staten/ideologins led, slutar profitmaximera för att ägna sig åt vad vi idag skulle kalla wokeism och ingår i statligt dirigerade karteller där ingen längre konkurrerar med någon annan. I gengäld för de massor av statligt stöd, beskydd mot rättsprocesser och blir höjda till skyarna av woke-massmedia.
Två påpekanden om såväl boken som deLuzes inlägg:
1) i Atlas Shrugged är det främst "tjänstemanna-VD", dvs chefer som varken skapat eller äger företaget utan bara är tillsatta av styrelsen vilka går med på statens diktat, medan entreprenörerna sticker till Galt's Gauch. På samma sätt såg vi på 70-talet hur en del företagsledare inte såg något problem med löntagarfonder - de var ju ändå anställda, så för dem skulle det bara bli ett byte av uppdragsgivare. Medan de som hade skapat och ägde sina företag var de som gjorde motstånd.
2) Begreppen och konflikten fanns inte på 50-talet, men idag talar man om "pro business" respektive "pro market". Skillnaden är att de förstnämnda vill gynna nu befintliga företag (ofta med subventioner eller handelshinder), medan de sistnämnda vill gynna marknaden - dvs alla inblandade, inklusive ännu ej existerande företag och inte vill ha några specialregler. De sistnämnda har en skeptisk/cynisk inställning till vad enskilda företag eller företagsledare ägnar sig åt (vilket kan härledas tillbaka till Adam Smith och "Wealth of Nations"), medan de förstnämnda blir förvånade varje gång företag beter sig annorlunda än vad företagsekonomiska teorier säger att företag borde göra.
Se ovanstående svar angående vad jag tror rör sig i beslutsfattarnas huvuden. Men däremot verkar du mena att de som jag kallade kognitiv dissonans egentligen är en konflikt mellan pro-market och pro-business ... hmm ... intressant tanke ... jag är inte övertygad, men det är definitivt något som jag kommer fundera på
__________________
Senast redigerad av deLuze 2020-09-09 kl. 22:29.
Senast redigerad av deLuze 2020-09-09 kl. 22:29.
