Skulle du offra ditt liv för 1 miljon andra?

Tyvärr är det inte så lätt att "hjälpa andra" när man är död. Och det är skillnad på att hjälpa andra och att uppoffra sig. Byt ut "1 miljon liv" mot "Allah", "Din ras" eller "Ordförande Mao". Det fungerar lika bra.

Pfft, aldrig. Låt de dö.

Jag skulle tänka, "nog är det en sjuk värld vi lever i". Sedan skulle jag fortsatt leva. Eftersom det inte finns någon konkret mening med livet så finns det heller ingen anledning till varför 1 miljon människor ska leva istället för mig, om jag själv har valet.

Vad är det här för snedvriden socialdarwinism?

För det första: Varför ska man bry sig om den männskliga artens framtida beskaffenhet? Är inte detta att just inte bry sig om sig själv först? Eller vilket slutgiltigt mål är det som du eftersträvar här? Är det din egen subjektiva önskan om en framtida bättre männsklig ras? Hur kan i sådana fall denna vara rellevant för andra?

Och för det andra: Varför tror du att den männskliga rasen skulle vara starkare om alla levde efter någon slags extrem egoism? Vilken armé vinner krig? Den där alla arbetar tillsammans, eller den där alla tänker på sitt eget bästa först och främst och deserterar? Jag skulle vara livrädd för en armé bestående av altruistiska personener som var beredda att offra sig själva för gruppens bästa.

Mina principer säger mig att jag bör offra mig själv, men vad är det för absurd jävla fråga? Frågan om mitt och andras värde är nödvändig, men den skulle aldrig i praktiken se ut som TS ställde den. Sådana scenarion finns inte. Visst finns det folk högt uppe i heiarkin som har/har haft befogenheter att döda en miljon, men vägen till det valet och hur det utförs har många mellanstationer och ser annorlunda ut. I TS fall är det ett blint val.

Frågan är förutbestämd. En öppnare fråga som:
"Vad har du för funktion i livet; vad gör dig viktig och hur ska man bestämma värdet av folk man inte är bekanta med/inte kan relatera till?",

ger möjlighet till fler tolkningar. Det är i princip samma fråga, men att tänka mer generellt på det här sättet får man bättre motiveringar, enligt mig.

Ja, det skulle väl gå för sig, man måste ju vara lite hygglig också... Får jag säga hej då åt vänner och familj först och uträtta ett par saker jag har ogjort eller dör jag knall och fall?? Och lovar du att du inte narrar mig och sen dödar den där miljonen människor ändå?!

Vad spelar det för roll? Då är du ju redan död och lider knappast av det ändå.

Jag tycker det är bättre att offra den där miljonen och gå och dras med ett dåligt samvete för resten av livet än att själv dö och inte känna någonting alls. Den där miljonen skulle antagligen ändå inte tillfört något till mänskiligheten och skulle bara ytterligare bidragit till växthuseffekten och annat elände.

Nej, världen upphör att existera när jag dör!

nej

Jag skulle inte offra mitt liv, men det beror på vilka de 1 miljon andra är. Om de inkluderar min familj på något sätt skulle jag offra mig.

Jag skulle inte offra mitt liv för 1 miljon andra, såvida inte mina barn är med den miljonen.