Citat:
Ursprungligen postat av Enfroid
1. Det är nog inte så många. Om man ser till akuten just så är det väldigt många som sitter där som egentligen lika gärna kunde gå hem och vila. Där sitter folk som vill ha hjälp för att de är bakis, för magsjuka, snuva, feber och annat som man ändå inte gör något åt på sjukhuset. Mycket av frustrationen kommer när folk suttit och väntat i timmar och sedan får veta att de inte får någon tablett.
Tack Enfroid för dina svar.
1.
1*. En patient, åker in och ut från akuten i 3 dagars följd. Patienten är fullpumpad med smärtstillande, spyr på parkeringen och mår uruselt. Ingen vet vad som är fel och inga riktiga undersökningar görs. Fjärde gången in på akuten så är patienten döende. Jag ser det här med egna ögon hur patienten klättrar på väggarna. Denne kan inte sitta, eller stå utan går snabbt panikartat om kring och känner hur livet rinner ifrån. Av en tillfällighet, så går en läkare förbi och ser "Det här är inte bra, det här måste vi ta på en gång". Patienten har miss 2.5 liter blod ut i kroppen enligt uppgift och skulle ha dött om denne skickades hem återigen. Ren tur så lever den här personen, som är än idag chockad av dessa händelser. Jag var där och bevittnade detta dessa dagar tillsammans med en annan person. Chefskirurgen ställdes till svars men eftesom Lex Maria är trams, så finns det ingen som kan förhindra att det här händer någon annan. Det otroliga med detta är att vi faktiskt känner sjuksköterskan som gav oss lite mer information än vad läkaren var villig att göra samt så såg vi ju det här själva att det saknas läkare på akuten.
1a. Jag såg en 10-åring som skadat nacken, som låg och skrek i korridoren ca 20 minuter innan han panikartat blev inskjuten bakom en tjockdörr där han inte kunde låta så mycket. Han fick inte någon hjälp förran 2h senare, därefter vet jag inte vad som hände med honom.
1b. En kille i 20 års åldern hade blivit nedsparkad. Han såg allvarligt skadad ut. Det var stora synliga skador på huvudet som var rakat hur misshandeln hade gått till. Han väntade från 1:tiden till klockan 6 på morgonen, då han till sist sa, nu orkar inte jag vänta längre. Då blev han upplyst om han gick hem på egen risk och att sjuksköterskan sa också att det inte var bra om han gick hem.
Jag har flera berättelse av denna sort bara av att vistats i korridoren, observera man får inget rum oavsett hur sjuk man än är, det får man vanligtvis efter några timmar.
Citat:
4. De allra flesta får ju väldigt bra vård, tack vare personal som skiter i sig själva och sliter ut sig.. Men sen finns det ju väldigt många som är missnöjda med vården också. Jag tror dock inte att många av dem hade blivit mer nöjda någon annanstans. De vill ha något som inte finns, typ antibiotika mot förkylning och sånt.
Det tror jag inte. Ringer man upp den vanliga kommunala verkstaden/vårdcentralen... så får man vara tacksam om någon svarar/kan svenska och att man får tid de närmsta veckorna. Jag tror de som har lågt ställd krav i samhället nöjer sig med sådant skit service.
Jag har däremot tillgång till privata mottagningar och där garanteras min familj/barn även vård akut. Det är en jätteskillnad tycker jag. Man ringer, någon svarar och säger man att behöver en tid så får man det och säger man att det är akut så får man komma direkt. Jag gillar det privata alternativet faktiskt.
