Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Kan någon ge mig ett snabbt svar?
Är det mycket matte under utbildningen?

Nej det skulle jag inte vilja påstå. Det är en del läkemedelsräkning och de tentorna måste du ha 100% på men matten är inte särskilt avancerad utan handlar mer om noggrannhet och att läsa frågorna ordentligt än att kunna avancerade formler.

Nej, precis som DontShootMe skriver är det mest doseringar av läkemedel, infusionshastigheter mm i grundutbildningen. När man sedan börjar jobba beror det på vilken avdelning man är på. Jag är ivasyrra och där jag jobbade innan var det grejer att räkna på heela tiden. Inga komplicerade grejer men bara att räkna ut vätskebalansen på en patient med feber, diarré, njursvikt, kräkningar, sonder, drainage och infusioner får en att bli yr!!

På t.ex en kirurgavdelning kan dagen för en läkare vara ganska pressad, tider att passa för att dels hinna ronda redan opererade patienter, operera/göra endoskopier, ha inskrivningssamtal med patienter som väntar på operation etc. Inte sällan rondas det grundligt på morgonen, och en plan för fortsatt vård för patienten beslutas, men sedan har läkaren svårt att hinna följa upp detta med remisser, utskrivningar etc innan de måste befinna sig på operation. Då kan det bli långa väntetider för patienten.

Så på ett antal avdelningar kan säkert denna nya befattning effektivisera vården och minska vårdtiden för många patienter. Köerna kan troligen kortas ner något då de Avancerade Specialistsjuksköterskorna kommer kunna utföra sådana sysslor som dagens kirurger har svårt att hinna med - t.ex i realtid skriva remisser för olika undersökningar som beslutats om på ronden, se över provsvar (som ofta ej finns klara vid rond, utan kommer senare), ordinera dropp och ta hand om det praktiska vid en utskrivning. -Allt avstämt med en läkare naturligtvis.

Masterprogrammet:
http://www.liu.se/utbildning/pabyggnad/MAKV1?l=sv

Beskrivning av den nya befattningen:
http://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/nyh.../1.317023?l=sv


Jag vet inte om Avancerade Specialistsjuksköterskor kommer finnas inom fler specialiteter än Kirurgi, men skulle tänka mej att det sprids vidare. Sjuksköterskeyrket är väldigt brett, och det har hittills varit väldigt noga att specificera att sjuksköterskan har hand om Omvårdnaden och läkaren om den Medicinska vården, och att de är helt olika yrken. Nu luckras denna gräns upp något och den Avancerade Specialistsjuksköterskan får nog passa sej för att inte bli en renodlad Läkarassistent istället för en Omvådnadsspecialist....

Ska iallafall bli spännande att se utvecklingen på detta, och man kan hoppas att vi sjuksköterskor får en större chans till karriärstege och att löneutvecklingen förbättras med detta

psyk är olika roligt beroende på avdelning (som somatiken, alltså). på vissa avdelningar känner jag verkligen en glädje över att gå till jobbet och jobbar gärna över om det saknas folk. andra avdelningar går jag till för att jag måste tjäna mitt levebröd, flexar ut tidigare de dagar det går. går just nu på roterande tjänst så det är lite pissigt i nuläget men man vet ju att det blir bättre

en typisk dag ser också väldigt olika ut. har jobbat endel på äldrepsykiatrin och då ingår ju klassiskt morgonarbete också, men annars ser det ut såhär;
7-ca7.30; rapport, dagsplanering
7.30-8.30; medicindelning. kan gå fortare på mindre avdelning eller om det är lite patienter.
8.30-9.00; rast
9.00-12.00; antingen rond om det är rond-dag och isf även uppföljningsarbete. är det inte ronddag är det ofta vårdplaneringar eller läkarsamtal som man är med på. jag brukar även försöka hinna med att dela lite eftermiddagsmediciner
någon gång därefter tar jag 30-45 min lunch

eftermiddagen följs av planering och strukturering kring mina patienter. försöker hinna slå mig ner hos dom och prata lite, ibland tar jag en promenad med dom om det finns tillräckligt med personal på avdelningen. sen är det såklart småfix, som läkemedelsbeställningar, telefonkontakt med tex soc och öppenvårdskontakter.

patienter som läggs in från piva brukar komma på eftermiddagen, så då blir det lite jobb med dom. sen är det kanske någon som ska ha perm-mediciner eller ska skrivas ut.

som sjuksköterska skiljer sig inte arbetet så mkt från somatiken rent rutin-mässigt. största skillnaden är att man har mer tid för patienten och patienten är somatisk friskare än på somatiken så man tex kan gå ut med dom. undantaget äldrepsyk förstås.

så man kan säga att det skiljer sig, men ändå är väldigt likt. hänger du med?

angående att många tycker det är jobbigt så är det väl individuellt. jag gillar psykiatrin och ja, det är klart det är jobbigt ibland, men det kan det vara även i somatiken där patienter har kroniska dödliga sjukdomar, man stöter allt som oftast på patienter dagligen som man vet inte har lång tid kvar. det tycker jag är jobbigare, än att veta att en psykisk sjukdom kan bli hanterbar och patienten kan ha ett långt liv framför sig!

Tack för ditt svar. Det verkar vara spännande att jobba där iaf.

det är det. jag gick direkt från plugget till psyk och har inte ångrat mig. har inte haft så mkt övers för somatiken ändå.

visst kan jag sakna medicin-delen, kan känna att jag tappat lite kunskap om medicinering, dropp och ja, ren somatisk kunskap. men jag hade inte stått ut på somatiken i vilket fall som. när jag gått student har jag bara känt mig otillräcklig eftersom jag inte hunnit med patienten och då har jag ändå inte haft något faktiskt ansvar.

sen är alla undersköterskor så jävla gnälliga på somatiken, vilket jag inte orkar.

en stor skillnad är också att hierarkin inte är i närheten av vad den är på somatiken. psykiatrin har de klassiska bitchiga läkarna också såklart, men inte ens i närheten av hur många sånna det finns på somatiken.
på psyk är alla vänner hehe, låter efterblivet men det är faktiskt sant på de platser jag varit iaf. skötare, syrror och läkare käkar tillsammans, sitter i samma fikarum, snackar om "samma" saker. ni förstår

Men det låter lite som jag. Jag är inte ute efter att jobba så mycket inom somatisk vård, för jag vill kunna ha tid att prata med mina patienter osv. Jag är dock bara inne på min andra termin, så man får väl se om man ändrar sig med tiden. ^^

du hinner komma på vad du vill
mitt tips är att jobba på psyk som skötare någon sommar, förslagsvis nu till sommaren när du "bara" gått tre terminer. det är lättare att få jobb på psyk än somatiken. inget ont mot dig, jag gjorde precis så

eksjö är ju å andra sidan världens ände. men visst är det lättare att få jobb där än i tex jönköping, som är samma landsting.

Du verkar ha bra koll på psyk. Skulle du vilja berätta lite om olika sorters avdelningar och vilka fördelar respektive nackdelar du upplevt inom dessa? Har du jobbat inom bc nånting också?

hm, har erfarenhet främst från allmänpsykiatrin, äldrepsykiatrin och piva (psykiatrisk intensivvårdsavdelning).

allmän är väldigt blandat, kan vara allt från djupa depressioner, till tvångssyndrom, till aspberger, till supermaniska patienter med psykosinslag. väldigt blandat vilket är kul, men även endel "förvaring" i väntan på att kommunen ska göra sitt jobb, vilket är segast. varierar mycket beroende på vilken patientgrupp som är i majoritet på avdelningen, är det mest maniska är det jävligt fartfyllt och skoj, men även jobbigt och krävande. tycker allmänpsyk är en bra "början" om man är ny inom psyk, eftersom man får se så mycket olika diagnoser, och det inte är supervårdkrävande patienter (de sjukaste "skickas tillbaka" till piva)

äldrepsyk är olika beroende på landsting, men min erfarenhet är att ÄP är toppen, och då gillar jag inte normal äldrevård, typ äldreboenden. ÄP är en skitbra blandning mellan somatik och psykiatri, vilket gör att man håller sig uppdaterad på somatiska kunskaper, även om det inte är lika mycket som på en vanlig avdelning. även äldrepsyk är rätt varierande, ibland är det mycket demenser vilket gör att man springer runt som en idiot, men jag gillar utmaningar så jag gillar det somfan. den största utmaningen upplever jag är när agda 300 år gammal säger "jag ser ingen mening med att leva längre, jag har levt tillräckligt" - ja vad svarar man då? jag är rätt ung och blir lika ställd varje gång någon säger något sådant, för jag kan omöjligt förstå hur det är att ha levt i 80-90 år.

PIVA är fartfyllt, men man måste vara öppen för att jobba med beroende-patienter vilket jag inte är i längden. de renodlade alkoholisterna har jag inget problem med men jag har svårt att vara empatisk mot blandmissbrukare, därför undviker jag att arbeta som patientansvarig sjuksköterska för dem, vilket är för både min och patientens skull. vissa landsting har "beroendeavdelningar" och där är PIVA snäppet roligare sett från min sida, men jag kan samtidigt tycka att piva i allmänhet inte är så utmandande. man "botar" inga patienter där utan lugnar dem så de kan gå vidare till en annan avdelning (vissa går ju dock från piva till hemmet, vilket är kul att se). När jag har jobbat på piva har jag ofta kännt att jag inte fått något avslut med patienten, jag vill gärna veta vad som händer med patienten och om han/hon mår bättre efter behandling, vilket man inte får på piva så ofta.


vad är bc?

allmänt om psykiatrin tycker jag det är svinkul eftersom man får använda sig själv som ett "redskap" mycket mer än somatiken, där PM och empirisk vetenskap styr avdelningsarbetet. i psykiatrin får man ibland väldigt existentiella frågor ställda till sig, där man hyfsat snabbt ska kunna svara ett okej svar, samtidigt som man känner sig maktlös inför frågan.