Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Nu är det pyttelite högre hos oss men folk verkar inte fatta att man inte väljer en låg lön eller så. Alltså klart man kan argumentera upp den några kronor men
1; söker man självmant är det mindre chans än om man blir "headhuntad"
2; om du kräver för hög lön kommer arbetsgivaren säga tack och hej. Det finns alltid någon annan sjuksköterska som kan tänka sig att jobba för lönen dom vill ge.

Sen kanske folk har missat hur mycket sjukhusen försöker spara. Chefen berättade att hon förra året kunde höja lönerna med Max 200 kr, mer än så fick hon inte höja för högst uppsatta chefen, det fanns inga pengar.

Nä jag har inte valt det här yrket för pengar heller. Hade pengar styrt mitt liv hade jag stannat kvar på det förra som gav ca. 10.000 mer i månaden..

Men att sparkraven hamnar på personalen som behövs så att högsta cheferna kan få högre löner det vet jag inte om jag tycker är en bra organisation.. Pengar finns, det är fördelningen av dem som är sned.

Men, läste några undersökningar där det stod det vi redan vet: att om några år kommer det vara sån brist på sjuksköterskor så de kommer inte klara av efterfrågan.. Det i sig tycker jag borde peka på att man borde ta hand om de man har nu.
Jag vill inte, precis som det stod i Vårdfokus, att jag ska ta lägre lön enbart för att mitt jobb ses som "ett kall"... Som sjuksköterskor har vi ett stort ansvar över patienter och en kunskap som jag inte tycker speglas i lönen. Speciellt inte när man dessutom skall jobba som undersköterska o.c.k.s.å.
Så, bara för att jag har "valt" det här yrket så betyder inte det att jag finner mig i alla situationer.. Däremot så är det tyvärr just det jag måste göra just nu för att få ett jobb öht. Men sen när det är fixat....

precis... nu hade jag inte 10000 mer på mitt förra jobb, men mer än som sjuksköterska och utan studieskulder så hade jag ju "tjänat" rätt mkt mer ändå.

det kommer helt garanterat bli sjuksköterskebrist utanför de stora studieorterna iaf.
där jag jobbar nu är jag överlägset yngst. hoppet till "nästa" sjuksköterska är ca 20 år, och många är ännu äldre och pensioneras inom 5-10 år. strategiskt ska jag alltså jobba kvar tills dess och därefter lär min lön öka rätt kraftigt. nu har jag inga planer på att byta jobb ändå iofs.

det bästa man kan göra för att få sin lön höjd är ju annars att man börjar sin bana på ett ställe som ingen vill jobba på (förslagsvis rättspsyk), därefter byta tjänster rätt ofta och varje gång argumentera upp lönen lite. om man byter inom landstinget får dom aldrig sänka din lön.
vet folk som gjort såhär och hamnat 7000 över ingångslönen på bara 3-4 år. rätt skaplig löneökning.

men det kräver ju förstås att man inte har nåt emot att byta jobb ofta, haha.

Ca 25000 kr.
Vårdandet är traditionellt en "kvinnosyssla" och jag tror det är svårt att bryta den inställningen. Många förknippar vårdandet med feminima egenskaper. Visst finns det män på utbildningen, men väldigt få. I vissa specialitéer jobbar det fler män än på andra. På min avdelning har vi bara två män och de är undersköterskor.
Visst har jag fäst mig personligen vid en patient, vissa fungerar man väldigt bra med och andra mindre bra. Precis som andra människor man stöter på här i livet.
Nej, jag har absolut aldrig vägrar en patient en behandling på grund av att jag blivit förbannad. Ibland kan jag bli otroligt irriterad eller frustrerad pga en patient beteende men det får jag ur mig i läkemedelsrummet i tryggheten hos kollegorna. Det händer alla, man fungerar inte med alla personer och ibland blir det för mycket.
Inom min typ av vård ser snarare läkarna oss sjuksköterskor som kunskapskällor och utnyttjar vår väl slipade kliniska blick. Vi är kollegor och har det trevligt tillsammans. Men visst är det så att man är extra nära sin egna yrkeskategori, man förstår varandras situation bättre och har mer liknande syn på saker och ting. Jag ser inte ner på mina undersköterskekollegor utan jag ser dem som en annan yrkeskategori som tillför sitt i vården för patienten, precis som läkare, sjukgymnaster osv. Däremot märks det ofta att vi har väldigt olika utbildning, men det är ju just därför vi är två olika yrkeskategorier och jag har omvårdnadsansvaret.
Jag hade G som betyg i matte a + b.
Jag hade nog blivit polis om jag inte blev sjuksköterska.
Nej jag vill inte bli läkare vad jag vet idag.

Ursäkta om detta har tagits upp tidigare i tråden.

Ni som hade dåliga betyg i skolan, låt oss säga att ni låg på G/VG nivå. Hur kom ni in på utbildningen?
Är kille och är väldigt intresserad inom vård vilket jag funderar starkt på ssk utbildningen men har just inte de bästa betygen ifrån skolan.

Jag tror att det bästa du kan göra är att kolla statistiken på antagningspoäng på högskoleverkets hemsida. Det går att ladda ner som xls fil, så kan du jämföra vilken skola som hade lägst antagningspoäng och ansöka där.

Rent intelligensmässigt så finns det några tunga kurser: anatomin, patofysiologin, mikrobiologin, läkemedelsberäkning.. Men det är inga hinder som inte är oöverkomliga med lite jävlaranamma.

Brukar läkare se ner på sjuksköterskor/undersköterskor?

Jag har inte upplevt det särskilt ofta. Men det är klart att det finns individer som ser sig själva som mer viktiga eller dugliga så att säga. Men det är ovanligt.

Sveriges sjukvårdssystem hör till de mest omoderna i hela Europa. Mycket av den gamla hierarkin finns kvar.

Det finns ju olika typer i personalgrupperna. (generaliserat)

1. De äldre som håller fast vid gamla traditioner och värnar om den tid som var då läkare hade oinskränkt makt och läkarens ord var lag.

2. De äldre som insett att team och samarbete över kompetensområden fungerar bäst och som genom erfarenhet lärt sig att ingen alltid har rätt.

3. Genomsnittet som kämpar i ett omodernt system och som försöker skapa nytänkande, men som ständigt slåss mot gamla föreställningar och som ibland använder mantran som "såhär har vi alltid gjort".

4. De yngre som är lite lagom vilsna och försöker hitta sin identitet, ibland på bekostnad av respekt för andra kompetenser och deras kunnande. (ser upp till kategori 1).

5. De yngre som är trygga i sin yrkesroll och som ser fördelarna med att samarbeta över gränserna. Vill kanske till och med arbeta för att ta bort "gränserna" som skapades av kategori 1 och kvarhållits av kategori 3 och 4.

Ska man sammanfatta det så har de flesta läkare insett att samarbete fungerar bäst. Läkare och sjuksköterskor har två olika yrkesområden, men arbetar båda för att patienten ska få det bra. Både läkare och sjuksköterskor har ju egna ansvarsområden. Sjuksköterskor känner ofta patienterna mycket bättre än läkarna och läkarna har ofta stor hjälp av sjuksköterskornas iakttagelser.

vad gäller undersköterskor vet jag inte. Men många unga läkarstudenter arbetar som undersköterskor under studietiden, så de borde ju ha stor respekt för deras arbete, de vet hur viktigt det är.

Det finns pengar, väldigt mycket pengar. Problemet är bara att de läggs på fel saker. Så länge personalen arbetar på och är "nöjda" behöver de ju inte höja lönerna - så klart.

Sjukhusen skulle kunna spara mycket mer genom att tänka smartare, lägg ner administrativa tjänster som inte tjänar något syfte. Skapa bättre arbetsmiljö och få ner sjukskrivningarna. Sluta upp med dyra och idiotiska inköp av saker som ingen använder (läs. robotar för kirurgi, hybridsalar etc).

Att chefen säger att det saknas pengar är i mångt och mycket en lögn. Pengar finns, men de hamnar i andras fickor. Det finns inte någon annan sjuksköterska som tar jobbet, det saknas hur mycket sjuksköterskor som helst i landet, i synnerhet i de tre storstadsregionerna. Många sjukhus lyckas inte ens anställa vikarier, vilket gör att de får betala övertidsersättning och sedan sjukskrivning för sjuksköterskor som tvingas arbeta övertid tills de stupar. Där försvinner många miljoner varje år, som kunde användas till att höja lönerna istället...

Problemet är att de ansvariga på sjukhusen runt om i landet inte förstått vad deras arbete går ut på, de förstår sig inte på sjukvård.

Jag har börjat fundera på att söka till sjuksköterskeutbildningen nu i dagarna.
Pluggar media just nu så det skuller verkligen innebära en helomvändning för mig och jag har egentligen inga tidigare erfarenheter från vården.

Ändå kan jag inte låta bli att känna ett sug.
Det verkar ju vara lätt att få jobb, lönen är helt okej för mig, och det är rätt intressant.

Men sen oroar jag mig lite, är det inte väldigt jobbigt att jobba bland sjuka människor hela tiden?
Folk som kräks och så?
Tittar lite på den här sjukhus serien nu, tänker att man vänjer sig väl, eller?
Åh andra sidan har jag aldrig bangat när kompisar slagit sig eller så utan alltid velat hjälpa även om det varit lite äckligt.

I utbildningen jag går nu blir jag ibland så trött på alla hårda armbågar, det är så självcentrerat ibland och det är som om människovärdet helt försvunnit. Känns så mysigt att bara få va snäll och ta hand om nån Att ha ett meningsfullt arbete!

Men ibland kan jag nästan få lite bacillskräck, typ om nån hostar direkt på min mat vill jag inte äta det. Fast inga problem i övrigt så det är väl bara lite vanligt äckelmagad? HUr funkar det? Vad tror ni, är jag helt ute? Vore så skönt att bara få bolla lite med nån, få se om jag passar in?

Jag trodde jag var äckelmagad både när det gällde blod, sår och avföring, kräkning. Jag vande mig snabbt och insåg att när man står vid en svag människa som är beroende av en själv, klarar man det mesta.

Jag var jättenervös inför mitt första sommarjobb som undersköterska (under utbildningen) eftersom jag inte ville ha kontakt med avföring eller kräks. Redan dag två fick jag en patient som det sprutade ur båda ändar på. Men jag löste det galant, jag tänkte inte så mycket på att det var äckligt, jag tänkte bara på att den här människan var beroende av att jag gjorde mitt jobb. Sen dess slutade jag vara rädd för det där.

Sen är det väl så ibland att det kommer in patienter med riktigt fula sår med infektion eller liknande. Att sitta och rensa ett venöst bensår med sårslev hör väl inte till favoriterna, men som sagt, patienten är beroende av hjälpen. Eller när patienten kräks över personalen eller liknande, det är ju inte så kul

Det största hotet mot din ide om yrket är nog i så fall att det inte är särskilt mysigt. Man känner sig inte särskilt snäll och får sällan ta hand om folk som man vill. Problemet är tidsbrist. Man tvingas blunda för patienter som sitter och gråter eftersom man inte hinner fråga om hur det är. Man ser äldre damer försöka få uppmärksamhet för att fråga eller säga någonting, men tvingas titta ner i golvet och gå förbi.
Det sliter på en. Många känner sig uppgivna och upplever att man sviker patienterna. Jag ser ibland mina någon kollega sitta och gråta på grund av all stress, brist på tid m.m.

Jag tror att den genomsnittliga tiden det går innan en nyutbildad sjuksköterska börjar fundera på att byta jobb (byta yrke helt) är 9 månader. Det är nog någon slags rekord. Yrket är alltså inte särskilt glamouröst eller mysigt. Det är fysiskt och psykiskt väldigt påfrestande, men samtidigt väldigt intressant och ofta givande.

Det är det som gör det lätt att få jobb. Många byter karriär, hoppar av utbildningen etc. Det är därför det saknas sjuksköterskor.

Tack för ett väldigt fint svar, du hjälpte mig verkligen.
Men jag tänkte på, när man städar upp avföring och sånt, man har väl handskar då?
Förmodligen står det i reglerna att man ska ha det men hur ser det ut i verkligheten?
(för när jag jobbade på donken hade vi aldrig handskar när vi städa toan och det tyckte jag var skitäckligt, även om vi tvättade händerna innan vi gick in i köket, kändes fel men ingen visste vart handskarna fanns)


Det där med tidsbrist och att man inte hinner ta hand om patienterna så som man vill har du rätt i att det kan bli ett problem för mig, jag får så lätt dåligt samvete. Men ju fler som blir sköterskor ju bättre kan det ju bli. Och skulle det bli jättejobbigt kan man ju arbeta i Norge ett tag för där har de visst lite mer sköterskor per avdelning.

Var tvungen att bildgoogla den där frasen "venöst bensår med sårslev" blev lite chockad men jag tror ändå att jag kan vänja mig vid sånt.

Sen tänker jag ändå att det är rätt fantastiskt det du gör, tänk hur många du har hjälpt! Du har ett meningsfullt jobb och jag känner att bara jag kan komma över just den där biten att det kan vara lite äckligt med kräks o avföring så kan det nog vara rätt intressant och kul.

Men det måste väl ändå vara konstigt att vara runt sjuka personer hela tiden? Att det är vardagen, fast visst ni har ju varandra i personalen ni prata med och kanske kan skoja med?

Tack för hjälpen och det fina svaret, om du kommer på något mer eller bara vill säga något så gör det !
Jag uppskattar det.