Determinismens paradox

Nej, determinismen behöver väl inte falera, snarare tvärtom. Däremot skulle det vara omöjligt att konstruera denna redan ytterst teoretiska maskin. Just observationen skulle vara även teoretiskt omöjlig.

Är jag helt ute och cyklar när jag säger att determinism snarare stärker tanken om ett evigt universum? Eftersom ingenting kommer av ingenting, alla reaktioner har en aktion ur vilken reaktionen härstammar, så kan aldrig universum aldrig ha funnits eftersom det finns? Ingenting kan komma ur ingenting, all energi är konstant (termodynamikens första lag?), vilket betyder att det aldrig har funnits ingenting. Universums energi är konstant = det har alltid funnits.

Om det stämmer är det "bevisat" att maskinen är en omöjlighet.

Men OM det skulle vara möjligt att konstruera en sådan maskin, vill jag bara säga att det inte skulle gå att "ändra" framtiden. Om det skulle gå att lyfta en arm när maskinen visat att man inte kommer det, då visar ju inte maskinen framtiden, och är alltså värdelös. Jag menar, tänk efter, om maskinen visar något annat än vad framtiden faktiskt visar sig vara så visar den ju inte framtiden.

Nej det har du rätt i, determinismen behöver inte nödvändigtvis falera, borde snarare utryckt mig så att ett oändligt universum bara gör situationen mycket mycket mer komplicerad och ehm ogreppbar..

Om maskinen skulle visa något annat än framtiden betyder det antingen att den inte fungerar (att den skulle missa en beräkning lr ngt), eller att allting inte bygger på kedjereaktioner.. dvs då kanske en gud eller något annat huffenpuffens styr allting på ett sätt vi inte kan förstå..

Det är för att den mänskliga hjärnan inte kan hantera det, har jag för mig (oöndlighet bla bla).


Reaktionsförloppet är aldrig snabbare än C, alltså runt 300 000 km/s, vilket resluterar i att det som är väldigt långt bort i universum (expansionen) inte hinner påverka oss, eller någon, under våran livstid.

Te.x vintergatan har en diameter på 100 000 ljusår ;O.

Orkar inte redogöra bättre.

ah lungt förstår poängen.. jag menar bara att det inte behöver handla om avstånd, utan även storlek.. dvs att vi måste känna till de minsta byggstenarna, nu vet jag inte vad det minsta vi känner till idag är.. men även det är ju uppbyggt av något, därför menar jag att vi måste observera hela det ledet, innan vi kan räkna ut alla sakers reaktion i förhållande till varandra med 100% säkerhet.

Nej. Det som "paradoxen" visar är inte att determinismen är paradoxal, utan bara att maskinen är teoretiskt omöjlig, att maskinen är paradoxal. Med kunskap om framtiden tillsammans med möjligheten att välja är maskinen en omöjlighet. Men om man är hardcore determinist betyder det att man inte kan välja, vilket betyder att man inte skulle kunna ändra framtiden som maskinen visar. Med fri vilja – ingen maskin. Utan fri vilja – ingen möjlighet att ändra det maskinen visar.

Allt vi någonsin observerat bygger på kedjereaktioner, naturliga processer. Om Gud eller whatever fanns så skulle även "han" bygga på samma lagar. Alltså skulle gud vara observerbar och därmed inte en Gud.

Som svar på det påståendet kommer nog ett par undra om allt vi observerat verkligen är naturliga processer. Och de är de! Om man observerar något, på något sätt – om så genom "bön" – så betyder det att information, energi, kalla det vad du vill, har förflyttats, ändrats, reagerat. Och alltså är även "övernaturliga" händelser, känslor och uppenbarelser, by law, naturliga processer, och därmed mätbara.

Or am I just out riding a bike?

Maskinen skulle kanske behöva det, men inte determinismen då det påverkar oss i alla fall, är väl något sådant jag menar. Snarare så blir det väl så att maskinen är extremt svår eller omöjlig att bygga.

edit: såg att föregående talare skrev något liknande.

Skrev det i ett arbete igår, alltså att gud måste lyda reglerna om kausalitet, och gör han inte det kan han inte finnas.

Dock kan han, teoretiskt, ha skapat universum och sedan försvunnit. (annan diskussion dock)

ah menade inte determinismen utan själva maskinen som skulle bevisa det >.< dåligt formulerat..

Men man kanske inte får titta på vad maskinen har att visa själv (den går sönder då) Utan den tillåter bara t.ex dig titta på min framtid.

nån som har lust att försöka komma på vad man skulle göra ifall man såg sin egen framtid? dvs, något man kommer göra även att man ser det hända, alltså inte lyfta handen, för det kan man skippa.. och inte att göra ingenting, för det skulle man kunna bryta..

alltså kort sagt, vad är rimligt att denne framtidsmaskin skulle visa i ett sådant scenario att man får se sin framtid? gaah jag kan ju inte formulera mig :P

Det är väl subjektivt .

(nu hatar du mig va?)

Den kanske skulle visa förvirring .

Kvantmekanik... observeraren påverkar partiklarna...

Maskinen skulle fungera om man inte skulle se vad den förutspår, men om man skulle se så skulle det inte fungera.

vad man ser och inte ser är inte så viktigt för den här frågan. inte fri vilja heller.

hur vet ni att maskinen är teoretiskt möjlig? på vilka grunder kan ni argumentera för att de principer som råder i kosmos går att beskriva fullständigt med hjälp av nomologiskt strukturerade språkliga satser?

är inte våra språkliga naturlagar på sin höjd närmevärden? hur skulle den maskinen då kunna byggas?

jag argumenterar inte här för indeterminism, fri vilja eller utifrån epistemologiska funderingar. det är en rent vetenskapsteoretisk fråga: hur vet ni att en knippe kontrafaktiska påståenden (alltså språkliga satser) fullödigt beskriver NL i formeln NL & N / F, där NL = naturlagar, N = alla fakta om partiklars läge i kosmos i nuet, och F = alla fakta om partiklars läge i kosmos vid en framtida tidpunkt?

för mig är det obegripligt.