Determinismens paradox

Kom ihåg att Schrödinger och Bohr verkade i kvantmekanikens ungdom (de var ju med och skapade ämnet), och dekoherens är ett betydligt nyare begrepp (från 70-talet skulle jag tro). Du har såklart rätt i att vi inte vet med säkerhet, men dekoherens är otroligt svårt att undvika, och Max Tegmark har beräknat att dekoherenstiden i hjärnan typiskt är kortare än cirka 10^-13 s, här är artikeln, vilket är på tok för kort för att påverka våra tankeprocesser. Så jag tycker det hela är ganska så klart. Sen förstår jag inte varför inte klassiska system (makrokosmos om du så vill) inte skulle kunna "göra allt detta själv", det är inte precis som att kvantmekanik automatiskt ökar komplexiteten eller adderar andra magiska komponenter till det hela.

Detta har förhoppningsvis redan skrivits i denna tråd, men jag skriver det i alla fall:
Din hypotes är att om man ser in i framtiden kan man sedan välja att inte lyda och därför bryta determinismen. Jag måste påminna dig om att ett deterministiskt system är just det, deterministiskt. Faktum är att du kan inte välja att inte lyda; det finns bokstavligen inte en enda, ens teoretisk, möjlighet för dig att välja annorlunda än vad denna framtismaskin visar dig. Hur mycket du än koncentrerar dig, hur många gånger du än försöker kommer du ALLTID att agera EXAKT som denna maskin visar dig. Detta följer direkt från definitionen av determinism och att ge dig själv friheten att "välja att inte lyda" är att ge dig själv en rättighet du inte har (eller ens kan ha) i ett deterministiskt system.

För att sammanfatta: för att välja att inte lyda framtidsmaskinen måste du ha någon sorts frihet att fatta egna beslut, någonting som inte existerar i den deterministiska värld du utgår ifrån. Dina antaganden (jag har en frihet att välja att inte lyda) motsägs av din premiss (låt oss anta att världen är deterministisk).

Determinismen är inte paradoxal, det är däremot ditt argument.

+1

Tack för den förklaringen, jag nådde inte fram med förklaringen varför man inom olika vetenskapliga discipliner övergått till ett probabilistiskt perspektiv med sannolikhetsberäkningar och ständigt en teoretisk möjlighet att resultatet uppkommit av en slump (alltså 99% sannolikhet för att data stämmer p kan aldrig bli 0).

Vi vet att man inte kan bryta en Deterministisk framtid, det har nog ingen argumenterat emot, och det är därför det anses vara en paradox, jag förstår inte hur du kan vrida på det så här när ingen har sagt att den har frihet i systemet.

Det är en paradox för att i ett Deterministiskt system beter sig alla partiklar som projektiler, det finns inte plats för bakomliggande Dimensioner som kan ha inflytande, då dom inte går att kalkylera så går inte det Deterministiska systemet att bekräfta.

Det är en paradox i det Deterministiska systemet att du inte kan avläsa PROJEKTILERS ABSOLUTA banor. För det är precis det dom är, absoluta. Du säger nu att det är helt okej ändå, du kan se vad som kommer att hända men du kan inte ändra dom, detta är ett antagande, och även ett divisions felslut. Du sätter fogar utan grunder, det finns inte ett enda argument som bekräftar att så kan vara fallet i ditt resonemang.

Du gör så här: Determinismen är absolut, du kan se din framtid, men du kan inte ändra den, eftersom att du och maskinen är i ett Deterministisk system.

Det är en paradox, eller så är det helt enkelt så att verkligheten anpassas till människor, då vi får olika resultat med beräkningarna beroende på om agenten får nys om resultatet eller inte.

Så sammanfattning är att, om jag ser mig lyfta handen 2 minuter in i framtiden genom maskinen, så kommer jag göra det, jag kan inte låta bli, det är en automagisk kraft som tvingar mig att lyfta handen vare sig jag vill eller inte.

Tycker hela "paradoxen" faller på att det är ett objekt inuti det deterministiska systemet som skall göra förutsägelsen.

Låt oss säga att jag vill simulera vad som händer i vårt universum. För att utföra detta krävs rimligtvis en simulering som innehåller all information om vårt universum. Notera att denna modell faktiskt fysiskt samtidigt skall existera i samma universum vars information den innehåller, inklusive sig själv.

Själva existensen av en sådan förutsägelse är för mig en paradox.

Detta kanske har nämnts eller är det bara jag som ser det som ett problem?

Man 'skapar' en paradox

Precis.... Det går inte.

Men det behövs ingen simulering, vi behöver bara titta på färdriktningarna hos alla partiklar, glöm dator eller system. I enkelhetens namn så ska vi bara titta på dessa biljardbollar, åt vilket håll dom rör sig, sen se om vi kan räkna ut vart dom kommer vara i framtiden.

Men, du förändrar ju universum bara genom att räkna ut var partiklarna är. Det är ju en tankeprocess som pågår i din hjärna. Den tankeprocessen är ju beroende av atomerna i hjärnan.

Till att börja med förändras inte universum, detta har jag gått igenom flertalet gånger nu. Allting som händer är strikt, absolut, permanent... vad du nu vill kalla det... Och hur mycket du än vill vrida på det så är allting som är absolut=oföränderligt, och ska i praktiken och teorin kunna observeras.

Om det är så att universum förändras för att jag observerar partiklarna så är det inte ett Determinerat universum, utan chans och påverkan existerar.

Ok. I så fall förstår jag nog inte riktigt vad du vill ha sagt.

Inte enligt Heisenbergs osäkerhetsprincip (se sidan 15 i pdf-filen) genom att studera objektet påverkar du det. Och innan någon kallar Heisenberg för sopa bör den titta på sidan 16.

Man måste skilja på verkligheten och tankeexperimentet. Det finns inte fasta belägg för att universum är deterministiskt men i ett tankeexperiment där man antar att universum är det måste man naturligtvis följa de logiska premisser som tankeexperimentet sätter upp.

Sedan kan man naturligtvis hävda att hela våra liv och resten av universum är determinerat, i nuläget är det dock ett värdepåstående, liksom motsatsen.