Det här är intressant:
Hon drömmer om sin kastrerade son.
Citat:
Han är tyst, bortom medvetande eller ordlöst i samförstånd.
Nationalisterna är formlösa skuggfigurer som vill dominera henne genom våldsamma sexövergrepp. Ju mer hon attackerar hatet desto starkare blir deras lustar och hunger efter henne.
Citat:
Jag går upp och kissar, plågad av att mitt underliv inte längre är mitt. Det är en yta för våldsamma nationalistiska fantasier. De som dagarna i ända påstår att alla muslimer är våldtäktsmän, är helt besatta av att trasa sönder min kropp.
Hon har lyckas dra fram odjuret. Hon lyckas blotta det dolda, det primitiva, bakom den tyglade fasaden.
Feminiseringen av männen i det här landet förskjuter dem från hennes övertygelse att de innerst inne är primitiva bestar. När svenska män tar avstånd från det maskulina förlorar även teorin om patriarkatet tyngd och riskerar att hota feminismen som ideologi. Precis som inkivisatören behöver de kättare han motverkar behöver feminismen män som agerar som män. Ju mindre män de blir desto starkare måste provokationerna mot det maskulina bli. Till slut, när männen helt tycks ha gett upp, återstår bara en lösning. Hotet om att klippa av dem könsorganet. Om de inte ens då protesterar, ja då förtjänar de heller inte att få bära mannens yttersta symbol.
Hennes son är den medgörlige mannen som hon kan göra vad hon vill med. Hon har redan psykologiskt kastrerat honom och det är ursprunget till drömmen. Nationalisterna är de omedgörliga, de som hon inte kan kontrollera. Om dessa fantiserar hon att de vill ha henne. Deras kukar, deras manlighet, the root of all evil, vill in i henne. Martyren omsluter det onda med sin heliga kropp, dör för syndarna och blir det ultimata offret för sin egen övertygelse.