Åsa Linderborg-tråden

Det är ju för övrigt ironi på hög nivå när även HENNES EGEN text där hon kritiserar Monica Gunne blir censurerad, och t.o.m ännu hårdare än Gunnes.

Gunnes text fick stå kvar oförändrad, dock med ett litet tillägg av Jan Helin.

Åsas text fick göras om och vissa vassa formuleringar som utmålade Gunne som rasist fick strykas.

Synd att ÅL är så jävla dogmatisk hela tiden. Antigen finns det goda världsförbättrare som hon själv, eller så är man en hatisk, högerextrem, Breiviksympatisör. Svart eller vitt.

Har hon några vänner Linderborgskan?

Den här varelsen kanske:

http://avpixlat.info/2013/04/17/jag-skriver-pa-en-roman-dar-fredrik-reinfeldt-blir-mordad/

Klart att hon har vänner. Sedan består väl vänskapskretsen enbart av likasinnade såsom gökarna på Aftonbladets ledarsida, exempelvis Pettersson, Lindberg m.f.l galningar. De lever i sin lilla bubbla, stackarna.

avpixlat efterlyser som sagt skärmdump av Lindeborgs originalkrönika där hon toksågar Gunne och utmålar henne i princip som nazist.

Så här skrev ÅL: "För några månaders sen granskade Aftonbladet Kultur sex högerextrema sajter för att se huruvida de bryter mot lagen om hets mot folkgrupp. Jag tror aldrig att en artikel som Monica Gunnes hade klarat det testet.”" och sen beskriver hon Gunnes krönika som "brun sörja"

Det framförallt Helin gjorde med sågningen är att berätta för hela världen att "Jag är politisk aktivist" snarare än Publisher. Att Åsa hakade på/var en del av sågningen är inget oväntat. De likasinnade finner varandra. - De bedriver p o l i t i k mer öppet än någon annan kulturmarxist idag.

När skribenter bedriver politik och tillåts ha makten (vilket Reinfeldt gör) då kan vi också avskaffa riksdagen. Lindeborg och Helin är alltså två antidemokrater.

ÅSA skriver en lång krönika där hon utvecklar sitt resonemang om varför Selimovics svar på Khemiris text inte borde ha publicerats, och varför man INTE ska debattera med såna som tycker annorlunda än hon:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article16635540.ab

Vad jag frågar mig är hur vänstern har tänkt sig att vinna sympati från allmänheten när deras "bästa" representanter för sin retorik på ett sätt som indirekt får en person som inte har samma ideologiskt starka övertygelse att känna sig korkad och mindre vetande och att dom gör bäst i att låta "proffsen" sköta dessa svåra frågor.

Jag slösade lite över 1 timme av mitt liv för att se denna PK-debatt och det är intressant att denna von oben-attityd som jag alltid tidigare förknippat med den typsikt kalla och kalkylerande moderaten sitter som ett jävla superlim på Linderborg och Ali Esbati.

Nu handlar inte tråden om just Esbati men hur fan debatterar karln? Han sitter i riksdagen men kör oneliners där han följer upp med hånflin och man riktigt ser hur nöjd han är med sig själv eftersom han fick ett par 3 i publiken att småskratta lite. Sedan forsätter han med denna stil resten av tiden. Han verkar ha växt fast i sin Ung Vänster-tid och kan inte släppa slagorden och känsloutspelen som hör ungdomen till. Detta var förmodligen jättefränt på UV:s interna möten och han blev väldigt populär och enligt rykten utnyttjade detta till att sätta på varenda ung, naiv vänstertjej som hade oturen att komma i kontakt med honom. Han är riksdagsman för i helvete! Dagisnivå på honom.

Sedan Linderborg. Hon hade inte haft ordet 1 minut ens innan hon utmålade sig själv till ett offer. Bara jag som reagerar på att Åsa bara råkade möta detta demostrationståg en solig vårdag ovetandes om dess existens och utsattes för hat? Den konspiratorisk lagda skulle kanske här börja fundera på om Åsa, som i sin yrkesroll och Granska Skiten etc har jävligt bra koll på när högerextrema aktiviteter sker, kanske såg ett tillfälle till lite martyrdom nu när näthatsdebatten inte blev så stor och omfattande som hon hoppats på. Låter jävligt oansvarigt att ta med sitt barn till en sådan tillställning och använda som ett slags slagträ om hennes hotbild nu är såpass allvarlig som hon utmålar den som. Bara den naive tror väl på att hon var där av en slump?

Sedan hennes kroppspråk när Janne talar är ju guld. Vilket minspel! Efter att Janne nämnt att hon skrivit hur hon grät när berlinmuren föll och Åsa försökte förneka eller översläta detta för att det inte passade så bra i just denna debatt så intog hon en sorts attityd som var helt underbar att skåda. Varje gång JJ hade ordet så lade hon armarna i kors. Kanske kollade en snabbis på klockan. Huvudet vinklat uppåt med en extremt sammanbiten, närmast sur min, där hon stundtals rörde läpparna som om hon talade till sig själv.

Jag är uppväxt i en klassisk vänsterfamilj och har fått med mig många av dessa värderingar hemifrån sedan barnsben. Men när jag ser hur Åsa och Ali för sig i en debatt med kollegor funderar jag på hur någon som vart ute i vuxenlivet och samhället ett tag kan identifiera sig med dessa personer. Är detta mina föräldrars representanter? För varje val så får jag allt svårare att identifiera mig med vänstern som jag villigt kan erkänna fick min första röst för en massa år sedan.

Inte konstigt att konservatism och SD är på frammarsch. Men som det ser ut nu så blir det ytterligare en blankröst nästa val. Avstår helst att välja mellan pest eller kolera.

Vilken urusel artikel.

"De flesta invandringsskeptiker är dock långt ifrån fascister, men inte heller de som tycker att ”det gått för långt med invandringen” går att övertyga bara genom att vi – vilka ”vi” nu är – slår dem i huvudet med allehanda värderingar om alla människors lika värde. De allra flesta ställer upp på den idén men lever i en verklighet där de saknar jobb, inkomster, trygghet eller bara känner sig helt maktlösa eller frånsprungna."

Vad har, ärligt talat, allas lika värde med migrationspolitik att göra. Menar Åsa att man som stat inte tillgodoser allas lika värde om man inte beviljar samtliga asylsökande asyl? Menar Åsa att man inte tillgodoser allas lika värde om man som stat inte beviljar uppehållstillstånd för en hel familj till en person som uppehåller sig i Sverige? På vilket sätt värderar en stat sin egen befolkning högre om staten inte beviljar uppehållstillstånd till hela jordens befolkning?

Sedan kan man verkligen spekulera i om inte Åsa försöker att nedvärdera SD:s sympatisörer. Varför tar hon annars upp SD-väljarnas socioekonomiska bakgrund (som hon för övrigt inte presenterar något belägg för)? Är dessa sympatier mindre värda (på tal om alla människors lika värde)? Jag har både en Jur.kand och en Fil.kand, har aldrig varit arbetslös, är högavlönad, bor i Stockholms innerstad, och jag ligger betydligt närmare SD än Åsas kelgris MP, trots att sist nämnda parti har de "rätta och fina" åsikterna. Jag är också medveten om att sympatierna för SD bland tjänstemän har ökat. Redan vid valet 2010 var det många högt uppsatta tjänstemän som inofficiellt sa "jag röstade inte på SD men det är bra att de kom in".

"Kom till oss, skulle jag skriva på invitationen, så kan vi snacka lite om hur judarna styr medierna, om muslimska gruppvåldtäkter och om hur de ensamkommande flyktingbarnen – ”barn”, förresten, de har ju för fan skägg he he he! – har mer i bidrag än mormor har i pension."

Vad är det för fel på att debattera gruppvåldtäkter? Varför ska inte sanningen om invandrares överrepresentation inom nämnda brottsrubriceringar deklareras? Varför ska inte en debatt om ensamkommande flyktingbarn få ske, om det har visats att flertalet av dessa inte är barn i juridisk mening?
Detta är ytterligare ett exempel på den konsensus som finns etablerad bland journalister och politiker. Invandring och mångkultur ska inte debatteras ur en kritisk synpunkt. Offentligt ska man inte tala om invandrares höga arbetslöshet eller invandrares överrepresentation inom flertalet brottsrubriceringar på ett sådant sätt att väljarna kan tillägna sig debatten. En sådan debatt kan ju nämligen medföra även kritiska strömningar hos väljarna.
Problemet för Åsa är ju redan att kritiska strömningar existerar i relativt hög grad. Enligt oberoende undersökningar finns det ett utbrett invandringsmotstånd bland befolkningen. Enligt SOM-institutet vill 40% av svenska befolkningen minska flyktingmottagandet. Och, nej Åsa, alla dessa är inte arbetslösa och outbildade som du vill visualisera.
Det är inget annat än ett folkförakt Åsa m.f.l håller på med. Går det inte att förhindra att invandringskritiska åsikter offentliggörs, försöker man istället demonisera personerna med dessa åsikter.
Alla har rätt att ha sin åsikt och att få uttrycka den, Åsa. Alla har rätt att få ta del av information (även sådan information som är obekväm för er med "de rätta och fina åsikterna"). Detta är inget annat än grundläggande konstitutionella värden som utgör en demokrati. Det etablerade konsensus om att inga invandringskritiska åsikter ska få finnas, och ingen information (även om det rör objektiva och neutrala händelser) som kan medföra kritik mot en hög invandring ska få deklareras, utgör en skendemokrati.

Efter att ha lyssnat på publicistklubbens debatter blir jag allt mer övertygad om att Åsa Linderborg är extremist.

(1) Paranoian. Gång på gång belyser hon sin utsatthet offentligt, och väljer att abstrahera triviala händelser till komplexa konspirationer med specifikt henne som mål. Fulla nazister som skränar okvädesord efter henne när hon går förbi ett demonstrationståg blir snabbt till organiserad förföljelse från avancerade ideologiska nätverk.

(2) Domedagsprofetian. En tid in i debatterna när argumenten tryter börjar pratet om armageddon runt hörnet, en tanke de flesta extremister delar. Vi befinner oss på randen till hemska, mörka tider, med hennes ord oerhört otäcka tider. Hon definerar aldrig vad som väntar oss runt kröken, men ska man tyda hennes dramatiska röstläge kan det vara självaste ragnarrök vi får uppleva om inte något drastiskt händer i tid.

(3) Avhumaniserandet av åsiktmotståndare. Skildrar alltid sina antagonister som nån slags mefistofeles demoner. Inga ord och argument biter på dessa, ty dessa ämnar bara sprida ont och innehar varken känslor eller intellekt. Det bästa man kan göra är att gömma huvudet under täcket och hoppas de försvinner av sig självt.

Åsa Linderborg:

Underhållande formulering av Linderborg, merparten av hennes alster är både dunkla och och intellektuellt undermåliga.

(Goek hade snappat upp denna definition tidigare i tråden).

Stötte på Linderborgskan i dom fina, dyra kvarteren runt Mosebacke där hon bor för några dagar sen. Det är ett väldigt fint och lugnt område, gamla svenska hus där runt Katarinakyrkan. Mest äldre damer, inga restauranger med bröliga invandrare. Jag såg inte inte en invandrare i hela området, kanske de nekas att köpa i lägenheter där? Bara etniska svenskar och judar. Det hängde ut röda lakan ur några fönster i området.

Ville bara visa hur en typisk invandrarälskande journalist i Sverige i dag lever och bor. Det är helt enkelt en helt annan värld mot den som majoriteten svenskar lever i.