Citat:
Ursprungligen postat av Krappfiskarn
Vilken har bäst eldkraft?
Det är väldigt ammunitiionsberoende.
Mot hårdmål har Leopard 2A6 den kraftigaste pjäsen,
men M1A1/2 Abrams har ändå bättre prestanda med sin M829A3-pil.
Denna pil bör dock fungera även i Leo 2A6 och dess L/55-pjäs.
Mot mjukmål så beror det helt på ammunitionen
och där torde israelerna ha bäst ammunition (Merkava)
följt av Frankrike (Leclerc) eller Ryssland (T-80/T-90),
Storbrittanien (Challenger II) och på den absoluta jumboplatsen USA (M1 Abrams)
som inte ens har riktig mjukmålsammunition.
Sedan skulle det självfallet gå alldeles utmärkt att skjuta franska spränggranater
eller israelisk luftbrisadsammunition med Abrams, men det fordrar att USA köper in den
istället för att lägga energi på hiskeligt goldpläterad "revolutionerande"
pvammunition som ska användas för att slå ut de sovjetiska horderna
på +8km när de rusar fram genom Fuldapasset.
Citat:
Vilken kan ta mest smällar/Har bäst pansar?
Generellt sett är nog Leopard 2A5/6, M1A2 SEP och Challenger ganska jämförbara,
med Merkava och Leclerc något sämre.
Abrams (övre chassitfronten är mycket sårbar för eldovanifrån)
och Challenger (nosen på chassiefronten) har dock sina svaga punkter,
medans jag inte känner till något dyligt från Leoparden.
Ryssvagnarna spelar i en helt annan (lägre) liga.
Spontant tror jag att Leopard 2A6 CAN (som i Kanada) har bäst skydd.
Citat:
Vilken är mest rörlig av sig? Både vid svängar med hela fordonet och tornet?
Leclerc och T-80 är rimligtvis mest rörliga.
Vad gäller tornet så är tveklöst "ryssvagnarna" ssämst.
Jag vill också minnas att Leopard 2:an ska ha snabbare tornrikt än Abrams.
Jag skulle heller inte bli förvånad om Challenger är relativt långsam med västmått mätt.
Men det bästa svaret jag kan ge är att det lär vara en västvagn.
Citat:
Vilken torde ha bästa träffsäkerheten?
Det beror helt och hållet på vilket eldledningssystem
(och vilken version man har) och ammunition man har.
Citat:
Vilken är bäst för sitt pris så att säga?
Det beror på en massa olika faktorer.
Menar man relativt inköpspriset eller livscykelkostnaden för en enskilld vagn,
eller menar ska man relatera det hela till kostnaden för ett helt pansarförband?
Det vore t.ex. ganska dumt att köpa en billigare (men sämre vagn)
om dessa ska stoppas in i en mycket dyr pansarbrigad
där de ska kunna strida framgångsrikt mot en fullmodern motståndare.
Om man å andra sidan har tänkt att använda sina stridsvagnar som eldunderstöd
åt sitt infanteri och bara förväntas strida mot lätta förband
med i huvudsak omodern materiel så ger den dyra vagnen
väldigt lite extra (användbar) prestanda.
Det är lite som att fråga sig vilken bil som är bäst.
Ja, ska du tävla på Nürburing så bör du kanske skramla ihop till en Porsche GT3,
men ska du använda den till att åka och handla på konsum
så ska man kanske ha en annan bil.
Citat:
Ursprungligen postat av Jecke
Challenger 2 har som sagt en räfflad kanon, vilket ger bättre precision och räckvidd men fungerar inte så bra när man använder pilammunition (APFSDS, Armor piercing fin stabilized discarding sabot) men britterna fokuserar mera på HESH (High explosive squash head) som fungerar bättre med räfflad kanon.
Nja, britterna använder HESH (sprängpansar) istället för HEAT (pansarspräng)
eller HE-FRAG (spräng) som "ickestridsvagnsammunition".
Förstahandsvalet mot stridsvagn är även i Storbrittanien APFSDS (pil).
Innan dess var det APDS som huvudammunitionen (fr.o.m. att Centurion fick 10,5cm-pjäs)
och innan dess var det AP-ammunition som gällde med APDS
mot mål som AP-ammunitionen inte mäktade med.
Mot mjukmål så är HESH bättre än HEAT och den är nog
det bästa som finns mot bebyggelse, men mot pansar är den lite svag,
d.v.s. den är känslig för hur den träffar pansaret (anslagsvinkel och anslagshastighet)
och den har drastiskt reducerad förmåga mot kompositpansar (chockvågorna absorberas av pansaret)
och reaktivt pansar (chockvågorna absorberas av de reaktiva pansarmodulerna).
Mot äldre vagnar som omodifierade T-55:or är HESH dock groteskt effektiv
Jag har bl.a. sett en bild på en HESH-granat
(ja eller HEP egentligen efter som den var amerikansk)
som slet upp ett hål stort som ett dasslock i tornfronten på en IS-2:a.