Vilken film såg du senast?

The Apprentice

Om D Trumps relation med advokat Roy Cohn och om hans karismatiska karriär. Filmen känns varken för eller emot Trump. Jag hade önskat mig en mer energisk och pepp film för den är rätt så sorglig, som livet kan vara förvisso. Jag hade önskat lite mer Wolf of Wall Street och lite mindre om sjukdom i kropp, själ och sinne. Överlag en bra men tillika inkompetent film med bitar av kortvarig briljans och scener från verklighetens Big Apples 80-tal.

3/5

Så har jag sett ännu en av Aristide Massaccesis 200 filmer, Voglia di guardare, gjord under hans alias Joe D'Amato men med hans riktiga namn som kinematograf. Temat liknar Tinto Brass mycket mer grälla L’uomo che guarda som jag såg för några veckor sedan men är mycket mer lågmäld. Istället för att försöka vara som en xxx-film, är Voglia di guardare ("vilja att titta på") en melodram.

Vi befinner oss i året 1938 hos en välbärgad familj. Diego är en etablerad läkare, stans rikaste man, gift med Cristina. En dag tar Diego hem den stilige Andrea och anställer honom för att han ska förföra Diegos egen hustru. De ihop-parade ska ha erotiska möten som ska ske i ett välmöblerat vardags- och sovrum som ser ut som om det hämtats från föreställningar om en lyxbordell i Paris eller Milano. Bara Andrea känner till arrangemanget. Cristina tror att hon smyger med Andrea bakom ryggen på sin make. Tråkmånsen Laura Gemser som lesbisk groomer är också med i en biroll. Antagligen är det hennes medverkan som har givit upphov till den engelska titeln Scandalous Emanuelle, som vanligt utan att det finns någon karaktär som heter Emanulle i filmen, och framför allt inte någon Emmanuelle. Gemser heter istället Josephine och är mest med som affischnamn och för att det ska finnas ett lesbiskt möte, i gubbig stil, i filmen. Men det är en nästan all-star cast och de andra skådisarna är bättre än Gemser.
"Önskan att betrakta" har bara betyget 4/10 på IMDB. Jag tror att det beror på den faller mellan några stolar. Besvikna Joe D’amato-fans förväntar sig förmodligen mer naket och mer ångande sex men jag som kan ta emot filmen för den melodram den är tycker att den med sina välgjorda bilder och sitt loja, småstilade lilla drama mellan några få karaktärer är okej att se. Dramat verkar också mest vara riktad till en kvinnlig publik. Ändå är bildspråket utformat för att tilltala en manlig blick, trots sitt för D’Amato modesta uttryck och trots förekomsten av snygga kostymklädda män, främst italienaren Sebastiano Somma. Därför har filmen nog rätt svårt att hitta sin publik tror jag.

The Deep (1977)
https://www.imdb.com/title/tt0075925...ob_1_cred_t_90

Ett par är på utlandssemester och dyker i det fina vattnet. Under ytan får de syn på något. Vad händer sen?

En film som kom två år efter Jaws (Hajen), samma person har skrivit böckerna filmerna baseras på och skådespelaren Robert Shaw har större roll i båda. Likheterna till trots är detta ingen billig kopia utan sin egna film och en rätt bra sådan.

Jag gillar att filmen har variation. Den har spår av action, mysterium, thriller, romantik och lite skräck. Filmernas enskilda scener är nog bättre än dess helhet. Det finns vissa saker som skulle kunna ha bättre förklaring, men överlag var jag underhållen och filmen erbjöd betydligt mer än vad jag trodde.

Sevärd!

Kultfilm? Det är du nog helt ensam om att tycka. Den filmen sågades jäms med fotknölarna när den kom pga urusel handling, dåliga skådespelarinsatser, särskilt från Banderas, och undermålig cinematik.

Le Samouraï (1967)
https://www.imdb.com/title/tt0062229/

Jag hade rätt höga förväntningar på den här filmen, men oj vad besviken jag blev.
Den var riktigt tråkig. Och efter drygt halva filmen gått tyckte jag det verkade lyfta lite, men det föll lika platt väldigt snabbt igen. Scenografin och bilden var ful också, inget som tilltalade mig estetiskt överhuvudtaget, något som kan rädda upp vissa filmer annars för min del.

Den svarta kvinnan som spelade piano på klubben vid ett par tillfällen kunde väl ha ansträngt sig lite mer för att få det att se realtistiskt ut när hon slog an tangenterna. Det såg väldigt stelt och fake ut när hon "spelade".

Det finns dock något jag gillade. Öppningsscenen när huvudpersonen ligger på en säng och röker. Det är filmat från samma vinkel hela tiden och det var en riktigt skön känsla över just den scenen. Han bara ligger där och blossar lite avslappnat. Det gillade jag.

Sen gillade jag det faktum att det gick 10 minuter av filmen innan någon överhuvudtaget sa något i filmen. Det bidrog också till en speciell känsla jag gillade.


Men nej, bara nej. Det var inte mycket som kändes rätt med den här filmen, utöver detaljerna jag nämnde nu under de första 10 minuterna. Denna film behöver jag inte se om igen.

Hmm..
Jag har än så länge bara sett
Emanuelle And The Last Cannibals men jag har ett par till av Black Emanuelle-filmerna hemma på Bluray eller DVD.
Håller du på att ta dig igenom hela film-serien?
Minns inte hur många det finns totalt men det är väl minst 15 st?

Violence In A Womens Prison, Emanuelle In America och Emanuelle & Francoise är dom andra jag skaffat hittills.

Haha nä jag försöker inte ta mig igenom alla hans filmer men eftersom han har gjort så många är det lätt att man råkar på dem. En del är bättre än sitt rykte som den där Kannibalkärleksgudinnan Papaya som varken innehåller papayor eller kannibaler men den bra finskan Sirpa Salo. Så ibland har man lite tur.

Vad sa du nu att filmen ifråga heter?

Jag kommer att titta på fler av Black Emanuelle-filmerna innan året är slut men det känns inte så viktigt att se dem i kronologisk ordning för min del.

Jag måste slå upp det:

"Papaya dei Caraibi" i original ("Papaya från Karibien"), en av "D'amatos" filmer från 1978 (den delar bildmaterial med andra av hans filmer också inspelade i Dominikanska republiken).
amerikansk titel: "Papaya: Love Goddess of the Cannibals"

https://www.imdb.com/title/tt0078055/

Ah ok.
Ska kolla upp den.

John Carter (2012)
https://www.imdb.com/title/tt0401729...ob_1_cred_t_62

En klassik hjältesaga med goda mot det onda. Skillnaden från många andra är att filmen utspelar sig på Mars istället för jorden. Det är äventyr, sci-fi och klassisk saga i ett.

Den här gillade jag mer än väntat!

Det är en film med många kompententer och händelser. Introduktionen av alla karaktärer och delhandlingar var inte särskilt imponerande, men när handlingen blir mer fokuserad och man börjar förstå var saker bär av steg sig filmen hos mig.

Filmen stora nackdel är att det är extremt mycket som händer. Det är väldigt många tvister och svängningar. Mycket är överflödigt, men ibland allt finns det intelligens, hjärta och överlag är det ändå välgjort. Skådespelaren Willem Dafoe var en av anledningarna att jag gav denna film en chans. Han är med, men jag hade ingen aning om vem han var under filmens gång. Märklig placering för honom.

IMDBD ger det fullt godkända betyget 6,6 / 10 och det låter inte fel. Gillar man Indiana Jones, Star Wars och sånt är den här bättre än mycket idag.

Tempest
https://www.imdb.com/title/tt0084776...=hm_rvi_tt_i_1

Är baserad på eller inspirerad av William Shakespeare. Jag vet inte vilket verk men misstänker att titeln har en direkt eller indirekt hänvisning varthän.

Unhappy middle-aged architect Philip Dimitrius leaves his wife Antonia and career for a spiritual awakening on a Greek island with his new girlfriend Aretha and teenage daughter, leading to extraordinary results for everyone around him.

Filmen kändes som en lång trevlig dröm och det var som jag vore för en kort stund i Grekland och åt fetaost så jag fick könsdrift bland blåst och oliver åt de fina bräkande getterna.

5/5, sista 25 minuterna var kanske inte toppklass och Roger Ebert gav filmen lägsta möjliga betyg men jag fastnade som en calamari i havsgudens cineastiska nät i en aldrig sinande ocean.