Det fanns tydligen en riktig bankrånare som var fett inspirerad av Point Break, och då särskilt "Bodhi", huvudskurken spelad av Patric Swayze.
Men den äkta rånaren var ingen surfare, utan han levde ute i skogen i utanför Seattle.
Där hade han byggt sig ett jättestort trädhus, som han gick omkring naken i och bjöd in sina kompisar, och nästan vem som helst, till.
Och så en vacker dag fick han för sig att det nog kunde vara kul, och spännande att imitera rånarna i Point Break. Han t.o.m. köpte sig ett par Ronald Reagan-masker. Och hans kompis fick följa med för att spela andra fiolen.
Det gick inte så bra och kompisen flydde fältet, men han här ... han blev mer inspirerad än någonsin och satsade därefter allt han kunde för att göra varje rån så perfekt som bara praktiskt möjligt.
Tydligen gick det ganska så bra för dem, och de var på FBIs lista över Most Wanted, på plats No1.
"How to Rob a Bank" tror jag att dokumentären heter.
Den är rätt så ny, kanske från -24 eller så var det -23.
En tillfångatagen tjuv vägrar först att ange sina kumpaner i visshet om att hans familj är trygg. Men när hans deprimerade fru tar livet av sig anger han sina kumpaner.
När frun inte längre finns, så vill Nick ha sina barn, därför börjar ha tjalla som en kanariefågel på sina forna kumpaner, främst Udo, som polisen verkligen vill ha tag på.
Men Nicks vittnesmål räcker inte, och man måste släppa Udo.
Nu blir Nick, med rätta nervös för Udo är en otäck rackare, vid ett tillfälle knuffar han en rullstol med en handikappad dam utför en trappa.
Nick skickar iväg ungarna till säker plats, och söker upp Udo, väl medveten om att det nog inte slutar väl, men han har en plan och känner en skuld till samhället.
Nick har varskott polisen om en kommande skottlossning utanför Udos favoritrestaurang.
Nick går dit, Udo är där och blir inte direkt glad över att träffa Nick, men håller masken och bjuder på middag, lämnar Nick, men väntar i försåt utanför. Nick går ut, väl medveten om att han kommer att bli skjuten, och blir det också. Då kommer poliser från alla håll, och Udo åker äntligen fast.
Nick överlever, och får vara med sina barn.
Jomen, det här var en film som jag gillade.
Richard Widmark som psykotiske Udo var ett ypperligt val, han är verkligen otäck. 4/5 ger jag.
den gräsligt fula taxibilen är faktiskt en Checker, modell A vill jag minnas att den hette.
Som ett stort fan av hockey med lite våldsammare inslag, tycker jag detta är en väldigt rolig film.
Bröderna Hanson är ju underbara! Dom kan inte bara slåss, dom kan spela hockey också!
Filmen är full av minnesvärda citat och scener som jag verkligen uppskattar.
Men något jag inte riktigt kan komma ifrån när jag ser den, är att det är någon feministisk kvinna som skrivit filmen och jag förstår att de vill göra narr av 70-talets hockey. Jag tycker det är lite synd, för det känns som det blir någon slags moralkänga av alltihop.
Speciellt i slutet tycker jag det blir fånigt när en av spelarna börjar strippa under sista matchen.
Jag förstår att det är för att göra narr av hockeyn som den såg ut då, men det blir inte särskilt roligt längre då tycker jag. Då blir det som sagt mer moralkaka, och det hade jag verkligen klarat mig utan i denna annars så väldigt sköna komedi.
Så jag får väl säga att jag gillar filmen väldigt mycket trots moralkakan. Jag försöker hela tiden se bortom det. Under största delen av filmen så är jag ändå underhållen.
Utöver det så är det också skön musik i filmen tycker jag.
Som ett stort fan av hockey med lite våldsammare inslag, tycker jag detta är en väldigt rolig film.
Bröderna Hanson är ju underbara! Dom kan inte bara slåss, dom kan spela hockey också!
Filmen är full av minnesvärda citat och scener som jag verkligen uppskattar.
Men något jag inte riktigt kan komma ifrån när jag ser den, är att det är någon feministisk kvinna som skrivit filmen och jag förstår att de vill göra narr av 70-talets hockey. Jag tycker det är lite synd, för det känns som det blir någon slags moralkänga av alltihop.
Speciellt i slutet tycker jag det blir fånigt när en av spelarna börjar strippa under sista matchen.
Jag förstår att det är för att göra narr av hockeyn som den såg ut då, men det blir inte särskilt roligt längre då tycker jag. Då blir det som sagt mer moralkaka, och det hade jag verkligen klarat mig utan i denna annars så väldigt sköna komedi.
Så jag får väl säga att jag gillar filmen väldigt mycket trots moralkakan. Jag försöker hela tiden se bortom det. Under största delen av filmen så är jag ändå underhållen.
Utöver det så är det också skön musik i filmen tycker jag.
Kul film! Och som sagt är bröderna Hanson underbara. De räcker för att själva göra filmen oförglömlig.
Riktigt bra film om The New World Order som HG Wells drömde och skrev om och som George Bush skulle nylansera på 90-talet, en fasansfull totalitär stat som vi nu är på väg in i.
Tyvärr har filmen visuellt åldrats mer än nästan alla andra Kubrickfilmer men berättelsen är lika stark och jag tror mer akut angelägen för vanligt folk idag än 1971.
Benny Hill- gruppsexscenen är den enda riktigt dåliga scenen men han gjorde den väl sådär på grund av att den annars hade förbjudits och klippts bort av sensorerna
Riktigt bra film om The New World Order som HG Wells drömde och skrev om och som George Bush skulle nylansera på 90-talet, en fasansfull totalitär stat som vi nu är på väg in i.
Tyvärr har filmen visuellt åldrats mer än nästan alla andra Kubrickfilmer men berättelsen är lika stark och jag tror mer akut angelägen för vanligt folk idag än 1971.
Benny Hill- gruppsexscenen är den enda riktigt dåliga scenen men han gjorde den väl sådär på grund av att den annars hade förbjudits och klippts bort av sensorerna
Jag tycker den står sig visuellt även idag. Öppningsscenen är fantastisk. Viddy Well.
Jag tycker den står sig visuellt även idag. Öppningsscenen är fantastisk. Viddy Well.
Jag kanske ska se om den igen. Det var länge sedan sist. Men de "futuristiska" kläderna, tapeterna, färgkombinationerna och den postmoderna konsten...det ser gammalt ut. Minns också de dåliga front screen projektionerna när det "rysskiga" dissidentkaosgänget rusar fram i sin lilla Adams ser ingenting ut som Douglas Trumbulls visuella effekter tex i 6001 utan mer som vanligt dåliga projektionseffekter från vilken produktion som helst från den tiden.
Hans och manusförfattaren Polly Platt film var så skandalös att den förbjöds i många områden och länder på grund av dess skildring av prostituerade barn.
Men Pretty Baby baserades på en självbiografi dikterad till en skribent av den vita amerikanskan Al Rose som bodde i New Orleans i början av 1900-talet, jag tror att den senaste upplagan är från 1974:
Filmen inleds med att elvaåriga Violet spelad av en 12-årig Brooke Shields antingen hör en kvinna ha samlag med en man, eller tittar på födelsen av sin lillebror. Det senare visar sig vara fallet.
Detta återspeglar hennes egen början som dotter till den prostituerade Hattie.
Hattie spelas av Susan Sarandon som blev sängkamrat med Louis Malle under inspelningen av denna film. Louis Malle brukade lägra sina kvinnliga huvudrollsinnehavare och göra dem till sina älskarinnor.
Violet är ett av flera barn som bor på Madam Nells eleganta bordell i New Orleans 1917.
Tidigt en morgon kommer fotografen Bellocq (Keith Carradine) och ringer på. Han letar efter modeller att fotografera.
Hattie poserar för honom medan Violet tittar på.
Till en början tycker Bellocq att Violets nyfikna natur är besvärande men efter ett tag börjar han tycka om henne.
Violet verkar fascinerad av Bellocq eftersom han aldrig verkar vilja ha sex med flickorna på bordellen, utan bara fotografera dem. Som om han är bög?
Violet har trots att hon är ett barn blivit en del av bordellbranschen.
Hon leker i ett av sovrummen på övervåningen när hennes mamma tar med en klient och berättar att Violet är oskuld och bara utför "franska tjänster", det vill säga oralsex.
När Violet fyller tolv år görs arrangemang för att auktionera ut hennes oskuld.
Vinnaren bär sedan upp Violet till ett sovrum. Ett kort skrik vi hör ska föreställa beviset att hon har förlorat sin oskuld och har nu initierats som kvinna, om det verkligen var hennes "initiering" som säljare av penetrationstjänster till torskar.
I Al Roses bok beskrivs att bordellmamman "återställde" oskulden på småflickorna så många gånger hon kunde komma undan med det.
Oskulder var åtråvärda av männen lika mycket av hälsoskäl som av misogyna skäl eftersom oskulder nästan garanterat inte hade syfilis. Därför var det nästan riskfritt att ligga med tidigare orörda barn. Rädslan för att drabbas av syfilis var mycket stor. Det berättar bland andra Al Rose i boken om sitt liv.
I filmen talas det om gonorré som ett hot, och allvarligt som det är var ändå syfilis en värre bakteriesjukdom som man inte kunde bota på den tiden.
Vi förstår mer och mer att den konstiga fotografen Belloq som inte ligger med kvinnorna han umgås med och fotograferar, är pedofil och att han verkligen är kär i ungen Violet.
Violet beter sig illa när hon försöker dra ned byxorna på en negerpojke och dominera den lilla pojken sexuellt — ett beteende hon naturligtvis har snappat upp på bordellen bland alla torskar och kvinnor.
Efter att ha fått smaka på rottingen för sitt övergrepp på negerpojken och blivit tillrättavisad av pojkens negermamma att vita och svarta inte ska ha könsumgänge, lämnar Violet bordellen och flyttar in hos pedofilen.
Trots att Belloq säger saker som visar att han ser henne som ett barn, behandlar han henne som en kvinna.
Bellocq, berättar för Violet att han ska gifta sig med henne och hon går med på det.
Även om en så ung flicka som Violet vanligtvis behöver föräldrarnas tillåtelse för att gifta sig är det tillåtet eftersom hon har blivit övergiven av modern.
Vi får här alltså en inblick i de barnäktenskap som inte var helt ovanliga i Amerika vid denna tid.
Violet, Bellocq och kvinnor från bordellen firar med en picknick längs floden.
En morgon hemma hos Bellocq efter ungefär två veckors äktenskap är det tydligt att Violet inte riktigt har anpassat sig perfekt till rollen som en fru eftersom allt hon verkar göra är att ha sex och sova, men det är tydligt att Bellocq fortfarande älskar henne.
Violet och Bellocqs frukost avbryts när Hattie och hennes nya man kommer för att ta Violet med sig till ett nytt respektabelt liv.
Violet slits mellan Bellocq och sin mamma, men eftersom hennes mamma har det hårdare juridiska anspråket har Violet inget annat val än att följa med henne. Hon faktiskt vill det också. På stationen försöker hennes nya styvpappa ta ett familjeporträtt av sin fru och hennes son och dotter, men det framgår av Violets uttryck att Violet undrar om hon någonsin kan återgå till att vara ett barn efter att ha levt som vuxen.
Jag tycker mig också se att styvpappan mest är intresserad av att fotografera Violet och kanske hoppas snart kunna komma innanför trosorna på flickungen, men det är inget som filmen tydligt antyder.
Det här är en i grunden missförstådd film, hatad av kritiker och förföljd ännu idag som pornografi av värsta sort. Men det här är inte en film som glorifierar eller vill försvara sexarbetande barn. Istället är det en varning för att sexualisera barnen eftersom det skadar barnens psyken på tragiska sätt som kanske aldrig går att reparera.
Min enda tröst är att Louis Malles film är ganska tråkig. Ännu en gång ser vi ett pretentiöst med ganska mediokert försök att göra en angelägen film som inte levererar mycket av tillräckligt intresse. Boken med Al Roses återgivna upplevelser av att ha varit i Violets situation är mycket mer intressant. Jag rekommenderar den istället för denna film. Den går att ladda ned eller låna gratis på flera tillgängliga internetarkiv.
Där får vi också ta del av en absurd och förmodat sann historia att sexarbetande barn verkligen betraktades som sexslavägarens egendom. På sidan 15 i 1974 års utgåva av boken står det:
Mary Thompson var en matronhallick som använde sin cigarrbutik som täckmantel för koppleri och sexslavhandel med tonårsjungfrur. Hon sålde flickorna för mellan 200 och 500 dollar styck, enorma summor.
"Redan 1845 använde Mary Thompson hennes cigarraffär som täckmantel för hennes handel med tonårsjungfrur. Från sin Royal Street-butik sålde hon de söta unga sakerna för mellan tvåhundra och femhundra dollar vardera.
Situationen kom till allmänhetens uppmärksamhet när en sådan flicka rymde.
Mary Fozatte, rymde när hon levererades till en bordell. Flickan sprang hem men fann sig snart gripen anklagad för att ha stulit sin egen person, vilket motsvarar ett uppskattat värde av tre hundra och femtio dollar (priset för vilket hon hade precis sålts till en otåligt väntande gubbe).
Det ledde till rättsliga förvecklingar där sexslaven Mary till slut vann rättsstriden om sin egen person.
En fröken Carol på Baronne Street skaffade unga pojkar för manliga homosexuella och etablerade en bordell för pojkar för denna typ av kundkrets på Lafayette Street. Personalen på detta specialiserade syndens hus inkluderade sådana män som Lady Richard, Lady Fresh, Chicago Belle, Lady Beulah Toto, Mammy George, La Sylvester matronan Miss Big Nellie [alltså manliga transvestiter och queer män som identifierade sig som eller lajvade kvinnor].
Platsen var känd för storskaliga, bullriga, rasblandade sociala funktioner som ofta väckte uppmärksamhet och vrede hos hos grannar och polis."
Säkert har barnäktenskap och barnprostitution förekommit i gamla Norden. Det är synd att det åter har fått fäste i Sverige i och med den extrema invandringen från efterblivna länder.
Den här filmen är lite smårolig. Tanten är så gulligt naiv. Jag tycker det är en väldigt fin och mysig setting i denna brittiska film, miljön är vacker på något sätt. Det är också en ganska speciell bild som gör sig bra i denna film. Dock är det lite konstigt ljus och skuggor ibland, det ser nästan lite slarvigt ut och blir emellanåt väldigt tydligt att de varit i en studio.
Annars är det en rolig och gullig story med en gnutta mörk humor. Jag har bara lite svårt att hänga med i vissa delar av filmen. Det kändes som de hade klippt lite konstigt på något ställe, så jag fattade inte hur eller varför tanten gjorde på ett visst sätt. Jag vet inte om det bara var jag som missade den detaljen, eller om det faktiskt var udda klippt just där.
How to Have Sex (2023)
Regi:Molly Manning Walker
Huvudroller: Mia McKenna-Bruce (Tara), Lara Peake (Skye), Enva Lewis (Em)
Biroller: Shaun Thomas (Badger), Samuel Bottomley (Paddy)
Molly Manning Walkers debutfilm tog väl typ filmvärlden med storm med sin gripande och råa skildring av tonåringars upplevelser av sex och samtycke under en supa-festa-knulla-resa till Grekland.
Tara och hennes vänner söker efter frihet, äventyr och, i Taras fall, en förlust av oskulden. Bakom den ytliga hedonismen växer en mörkare bild av osäkerhet och samtyckets gränser fram.
McKenna-Bruce, i rollen som Tara, levererar en lysande prestation som fångar den emotionella turbulensen hos en ung kvinna som konfronteras med komplexiteten i sexuella relationer. Lara Peake och Enva Lewis kompletterar henne väl i rollerna som vännerna Skye och Em, där Skye representerar den giftiga dynamiken som ofta går oupptäckt bland vänner, och Em fungerar som det känslomässiga ankaret som försöker förstå situationen utan att kunna agera.
Filmens skildring av övergången från ungdomlig glädje till en brutal verklighet är starkt fångad av cinematografen Nicolas Canniccioni, som subtilt skiftar kamerans fokus från närbilder av tjejerna i festens eufori till långsamma, klaustrofobiska zoomningar som betonar känslan av utsatthet och förlust av kontroll.
Regissören Molly Manning Walker, som även har en bakgrund som filmfotograf, skapar en debut där många detaljer bidrar till känslan av klaustrofobi och utsatthet. Hennes egen erfarenhet av ungdomskulturen och hur lätt gränser kan suddas ut, ger filmen en djupare nivå av äkthet.
Någon sorts ”Fucking Åmål”, fast mer kommersiell och mer om samtycke, ungefär.
Mycket bra och givande om man någon gång varit tonåring och knullat på fyllan.
(Aftonbladet hatade den för att den inte var ”modern” och tillräckligt PK. Vilket ju ofta är ett kvalitetstecken.)
Den här filmen är så oerhört vacker på alla sätt och vis.
Storyn är fin, mötena för Mowgli med djungelns djur är hela tiden underhållande och i vissa fall gulliga, musiken är minnesvärd och bra, filmen är fint tecknad. Det bjuds också på en del sköna citat.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
