Cross Of Iron (1977)
https://www.imdb.com/title/tt0074695/
Jag vet inte om det är rätt av mig att skriva ett inlägg här om just denna film. För jag såg faktiskt bara knappt en timme innan jag stängde av, dvs lite mindre än halva filmen.
Jag brukar gilla krigsfilmer, de brukar kunna vara starka draman. Och jag hade även hört mycket gott om just denna, jag har verkligen velat se den länge. Så förhoppningarna hade byggts upp en del.
Jag trodde verkligen inte att filmen skulle kännas så B. Som jag nämnt tidigare så brukar jag gilla B-filmer rent generellt. Men inte när det gäller krigsfilmer uppenbarligen. Det blir fel kontext för en B-film. B-filmer får gärna vara komedier eller skräck för mig. Då kan jag genuint uppskatta dem.
Man får följa två högre upsatta inom det militära som har väldigt olika approacher och ideologier, eller vad man ska säga.
Problemet för mig var att det var skittråkigt att följa. Det fanns ingenting som talade till mig de 56 minuter jag såg av filmen.
Nu har jag ju som sagt inte sett hela filmen, men jag fattar verkligen inte grejen med den. Varför är den så uppsnackad?
Det känns som att filmskaparna velat göra något som får en att tänka till kring politik, olika personligheter och sen en gnutta moralkaka i det på något sätt. Eller kanske inte moralkaka, men de vill läxa upp och informera tittaren. Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka dett, men jag känner av något där som jag inte gillar. Det är som att de försöker vara lite "vakna" och "medvetna".
Äh, vet inte hur jag ska förklara det där.
Skitsamma, filmen sög.
https://www.imdb.com/title/tt0074695/
Jag vet inte om det är rätt av mig att skriva ett inlägg här om just denna film. För jag såg faktiskt bara knappt en timme innan jag stängde av, dvs lite mindre än halva filmen.
Jag brukar gilla krigsfilmer, de brukar kunna vara starka draman. Och jag hade även hört mycket gott om just denna, jag har verkligen velat se den länge. Så förhoppningarna hade byggts upp en del.
Jag trodde verkligen inte att filmen skulle kännas så B. Som jag nämnt tidigare så brukar jag gilla B-filmer rent generellt. Men inte när det gäller krigsfilmer uppenbarligen. Det blir fel kontext för en B-film. B-filmer får gärna vara komedier eller skräck för mig. Då kan jag genuint uppskatta dem.
Man får följa två högre upsatta inom det militära som har väldigt olika approacher och ideologier, eller vad man ska säga.
Problemet för mig var att det var skittråkigt att följa. Det fanns ingenting som talade till mig de 56 minuter jag såg av filmen.
Nu har jag ju som sagt inte sett hela filmen, men jag fattar verkligen inte grejen med den. Varför är den så uppsnackad?
Det känns som att filmskaparna velat göra något som får en att tänka till kring politik, olika personligheter och sen en gnutta moralkaka i det på något sätt. Eller kanske inte moralkaka, men de vill läxa upp och informera tittaren. Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka dett, men jag känner av något där som jag inte gillar. Det är som att de försöker vara lite "vakna" och "medvetna".
Äh, vet inte hur jag ska förklara det där.
Skitsamma, filmen sög.
