Vilken film såg du senast?

Jo, förmodligen. Det är ju så med en del filmer.

The Sadness (2021)

Taiwanesisk skräckrulle som sannerligen inte håller tillbaka vad gäller våld och blod. Premissen är tagen rakt av från Garth Ennis ökända serietidning "Crossed" - en vriden variant av zombiefiktion där smittade förvandlas till extremt våldsamma sadister istället för odöda. Filmen har därtill mer eller mindre samma fokus och atmosfär. Lite uppfriskande med en film som är så obönhörligt mörk, men särskilt mer därutöver har den inte att komma med (trevligt att den fokuserar på praktiska effekter istället för CGI dock). En poor man's Train to Busan med betydligt grövre våld och råare ton, men med svagare manus och karaktäriseringar. Rekommenderas till fans av splatter och gore, annars har man inte mycket att hämta här.

6/10.

Tack för tipset. Såg intressant ut.

100 Rifles (1968)

Burt Reynolds är en indian som rånar en bank för att köpa vapen till sin stam. Han jagas av den mörkhyade sheriffen Lyedecker. Dom blir båda två tillfångatagna av en mexikansk general och måste tillsammans med en vacker indianska (Raquel Welch) samarbeta för att ta kål på generalen.

Burt Reynolds övertygar inte direkt som en indian med buskig mustasch. Raquel Welch låter som att hon har något talfel. Märklig casting förstör ett intressant uppslag.

Betyg 2/5

Burtan spelade indian även i spaghettiwestern-filmen Navajo Joe (1966) av Sergio Corbucci. Där hade han nån peruk på huvudet. Men det är en ganska bra spaghetti, med fantastisk musik av Ennio Morricone.

Sergio Corbucci gjorde över 10 italienska westerns, så han var betydligt mer produktiv än Sergio Leone.

Leone kallas spaghettiwesterns fader då han skapade den speciella spaghetti-stilen och det som skiljer italienska westerns från amerikanska.

Men Corbucci vidareutvecklade helt klart detta och har ofta mer udda ingredienser i sina filmer.

Corbucci är väl mest känd för de tre filmer han gjorde med Franco Nero i huvudrollen, Django (1966), The Mercenary (1968) och Companeros (1970).

Ja Navajo Joe har jag tänkt kolla in ett tag. Om den så är hälften så bra som The Great Silence (1968) så blir jag nöjd.

Har inte sett Splash, men jag tycker också att Stuhlbarg var bra som Dimitri. Menar du Elisa med Delilah?
Ang. Doug Jones så är han med i flera del Toro-filmer - och har två olika roller i Pans Labyrint. Har du inte sett den, så se den! Han gjorde även en oförglömlig insats i ett avsnitt av Buffy the Vampire Slayer.

Never Rarely Sometimes Always från 2020


Handlar om två tjejer i Pennsylvania. Den ena ska göra abort och är under 18 år. Hon åker med sin kusin till New York. De är unga, de är utsatta. Tänkvärd film

3/5

D_V_S Rekommenderar

Megan Is Missing
En ganska bra skräckis av found footage-typen. Jag tycker att de sista 20 minuterna ungefär gör hela filmen. Upplösningen för tankarna till George Sluizers klassiker Spoorloos från 1988.

Sedan har ju Corbucci dessutom gjort kanske den bästa spaghettiwestern av dem alla. The Great Silence (1968).

Edit: Såg tyvärr att Jean-Louis Trintignant gick bort den 17:e juni. Tråkigt, men han verkade ha levt ett gott liv och blev 91 år gammal. En SadEyes favorit som gick ur tiden.

SSF: Fast Times at Ridgemont High (1982) | 🌑🌑 |

Under ett år får vi följa en grupp studenter i södra Kalifornien som fantiserar om, och utför, klumpiga försök till sex, jobbar pissjobb på snabbmatsrestauranger eller bara vill surfa och röka på.

Jag har inga nostalgiska band till den här filmen vilket verkligen hade behövts, tyvärr. Hade jag sett den som tonåring hade jag garanterat uppskattat många fler scener än jag gör idag som bitter gammal gubbe med ett mycket mer kritiskt öga. Det är liksom en highschool-sexkomedi från 80-talet med allt vad det innebär av sugande på morot som oralsex-träning, nakna bröst och (något förvånande) full frontal male nudity.

Jag har sett några jämförelser med den här och kungen av highschool-filmer, Dazed and Confused (1993) men för mig spelar de i helt olika ligor. Ridgemont High är så extremt pubertal i alla avseenden - vilket förvisso inte direkt missrepresenterar vardagen för en tonåring, men Dazed fångar tonårsvibbarna och sätter stämningen på ett mycket elegantare sätt utan att "liva upp" publiken med nakenhet då och då.

Det är intressant att manuset av Cameron Crowe baserades på hans egen erfarenhet då han gick undercover som student på en skola. Händelser som att beställa en pizza till klassrummet var något han bevittnade, och karaktärerna är baserade på verkliga personer. Intressant men taffligt utfört och ganska tråkigt. Jag tyckte så många scener var mediokra - som dejt-scenen som jag antar ska vara charmigt klumpig och rolig men som blir nästan olidlig på grund av Brian Backers avsaknad av karisma.

Jennifer Jason Leigh och Judge Reinhold glänser bland ett galleri av välkända ansikten (Nicolas Cage i en statistroll) och vem kan glömma Sean Penn parodiska surferdude Spicoli. Det är aldrig direkt tråkigt att titta på men storytrådarna är aldrig riktigt intressanta och tempot är makligt. Har man inga nostalgiska känslor och likt mig ser den för första gången så lär man inte tycka den har åldrats särskilt väl. Som representant för 80-talets sexkomedier är den förmodligen en av de bästa dock.