Det var väl ingen direkt diskussion, mest kommentarer om att jag inte gillade en film som många tyckte var bra.
Annars är fransk film, för mig, väldigt mycket fågel eller fisk, när dom lyckas blir det väldigt bra, annars ganska dåligt, något mellanregister verkar helt saknas.
Jag kan, just nu i skrivande stund, inte komma på en enda fransk film som jag har tyckt var sådär mittemellan.
Skjut på pianisten kan jag säkert ha sett någon gång i tiden, även om jag just nu inte tror att jag sett den.
Vi får se om jag hittar den på nätet med text på ett språk jag hänger med på.
Du har faktiskt en bra poäng där. Kanske har man bara glömt de okej franska filmerna man sett (just Shoot the Pianist var 3/5 för mig), men som du säger är det ofta fågel eller fisk. Utan att ha analyserat det närmare tror jag att en stor majoritet av mina 5/5-filmer kommer från just Frankrike.
OnT: På tal om 5/5 såg jag senast Treevenge (2008), som har blivit en decembertradition här hemma.
Kanada är i regel bra på underhållande filmer. Denna kortfilm handlar om julgranar som hämnas på människor efter alla år av förnedring och misshandel. Den börjar lugnt och mysigt, men spårar ur fullständigt mot slutet (på ett positivt sätt). Världens bästa julfilm! 9/10
En glad fransk musikalfilm. På många sätt en bagatell, men rolig att se. Finns på SVT Play en månad till.
Lite komiskt med de unga männen som skulle framstå som riktiga kvinnoförförare, men som var rejält bögiga. Inte så konstigt kanske eftersom de var professionella dansare.
Och när jag gör en Herr Dittlingsk kalkyl får jag att en b b-film korrelerar väl med en c-film enligt följande uträkning (Herr D. kan behöva putsa upp min uträkning något): a = 1/1, z = 1-(25/25), b = 1-(2/25). 2/25=0.96. 0.96x0.96 [bxb] = 0.9216. 0.9216 ~ 0.92 => C.
Filmen är regisserad av John De Hart och det märks att han regisserar med hjärtat trots filmens många brister- Vad är fel med filmen? Det mesta kan man anse. Bland annat musiken är ojämn och dålig. Inte minst John De Harts (som utöver regisserar även skrev och innehar huvudrollen) montage där han klumpigt och stelt sparkar på en boxningssäck.
John De Hart är en lycklig jäkel dock, eller om ordet tursam passar sällskapet bättre, för utöver att ha regisserat en kultfilm så får han mkt nakentid med en tiopoängare. Vissa kan tycka att sexscenen i bubbelkoppen är usel, och det är den, men jag tyckte på fullaste allvar att det var den mest erotiska scen jag sett. Något med regissörens lustfyllda blickar mot damens perfekta bröst som sålde scenen. Grattis John, det gjorde du bra!
Själva handlingen är sekundär eftersom att filmen är så väldigt underhållande i all sin uselhet. Men den handlar kort om några poliser och djävulsdyrkare.
Om jag förstått det rätt så heter en karaktär i filmen Normad (så långt är jag med) eftersom att han skulle hetat Norman men det blev fel i manuset. Hur detta överhuvudtaget kan stämma låter jag vara osagt.
Filmen med den berömda frisbeesekvensen. Utöver den scenen är filmen inget att ha. Ett otroligt svagt tempo rakt igenom. Ingen känsla för spänning eller fart i actionsekvenserna. Skådespelarna är tråkiga. Allt känns som ett dåligt utdraget avsnitt från en bortglömd och halvdan 80talsserie. Ronn Moss är med och det bidrar lustigt nog till att ytterligare cementera känslan av att hela spektaklet är ett actionspäckat avsnitt av en dussinsåpopera. Ormen i filmen gör om möjligt filmen ännu sämre. Kanske den tråkigaste film jag sett. Att någon på skateboard med en blåsuppdocka sprängs i luften av ett raketgevär gör inget för att krydda tillvaron - allt är gjort utan minsta finess eller skaparglädje. Känns som en trött historia berättad när man är bakfull sista dagen på charterresan. För att hamra hem poängen så säger jag till sist att filmen var nästan outhärdlig att ta sig igenom. Stod upp framför teven sista tio minuterna och valsade fram och tillbaka med bägge händer innanför underkläderna - allt för stt få tristessen och den fysiska upplevelsen av leda att upphöra.
En glad fransk musikalfilm. På många sätt en bagatell, men rolig att se. Finns på SVT Play en månad till.
Lite komiskt med de unga männen som skulle framstå som riktiga kvinnoförförare, men som var rejält bögiga. Inte så konstigt kanske eftersom de var professionella dansare.
Filmen var igång när jag kom hem häromdagen.
Noterade att George Chakiris var med, mest känd som Bernardo i West Side story (1961)
Lite oväntat att se honom i en fransk film.
Miles Long är en före detta polis som numer har ett tv-program där han med handhållen kamera förföljer och jagar villkorligt frigivna fångar som han tror kommer att begå brott igen.
Jag känner inte till skådespelaren Sean P. Donahue som spelar Miles Long men jag ser att han verkar vara en duktig stuntman och han har kampsportsfärdigheter. Regissören heter Patrick G. Donahue så han är nog bror till Sean som var med och skrev filmen också.
Miles Long är mkt stryktålig. Vissa citat i filmen är oförglömliga, som att en skurk vid namn Goon blir mkt upprörd när Miles Longs kvinnliga kollega försöker förljuget flörta med honom och jämför honom med en fågel. Goon vill aldrig associeras med fåglar.
Filmen handlar främst om Miles jakt efter en pedofil vid namn Chino som kidnappar Tracys (Miles kvinnliga kollega) dotter.
Adam Wests dotter blir kidnappad av (palestinska?) terrorister. Exakt vad terroristerna ville förstod jag aldrig. Något med Adam Wests laser. Klistrar in den utförliga handlingen från imdb
A new high tech laser is being developed under the watchful eye of a Scientist when a mercenary group tries to steal it. It is up to the Night raider to return the laser safely before it falls into the wrong hands.
Filmen är tråkig men väldigt bra att se om man har svårt för att somna. Kickboxaren i filmen är väldigt tam också. En ointressant personlighet, lite för gammal, ingen imponerande fysik och slagsmålen är inte de heller coola.
En sån här film bör ha antingen mkt snygga nakna kvinnor eller skrattretande sekvenser med fumlig action eller liknande. Denna film hade knappt något uppseendeväckande eller roligt utöver en scen i slutet med en explosiv pil.
Androider verkar till en kort början vara framtiden i "Mother Android" tills en störning en dag slår ut alla i sin programmering där androiderna gör allt för att utplåna mänskligheten. För egen del var den godkänd som den SF nörd man nu är.
Världen gick åt hel_ete och en tekniker vid namn Finch ger sig ut på en sista resa i ett sönderbränt landskap tillsammans med sin hund och hembyggda robot. En del djupdykningar om existensen när livet börjar ta slut och varför allt är som det är blandat med en del coola scener från ett apokalyptiskt landskap. Mitt hundhjärta blev glad över det hela.
__________________
Senast redigerad av Messerschmittzz 2021-12-19 kl. 18:47.
A bunch of selfrighteous bullies want to set som "new rules" in town while the police in Halifax (Nova Scotia, Canada) are on strike. They try to scare all the gays and lesbians in a bar, but by accident the owner of the establishment is killed, and the leader of the bullies then decides to execute all witnesses. One guy, though, escapes and takes refuge in an isolated block of flats. The young tenants in the house refuse to hand over the survivor, and the bullies then decide to get rid of all the residents in the house.
Bra, tät, provocerande film. Själv hade jag svårt att hänga med då dialogen blev lidande över ljudet av skott och explosioner samt att filmen var väldigt mörk så jag hade svårt att se vad som hände eller t o m vem av förövarna eller offren som var i bild emellanåt.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
