Sean Connery befinner sig på en rymdbas och jagar skurk (Peter Boyle) som säljer droger som gör så arbetarna upplever ett rus och kan jobba mycket effektivare och utvinna järnmalm snabbare. Baksidan av detta starka amfetamin är att man blir psykotisk efter ca 10 månader och det kan bl a uppvisas negativa bieffekter som att man ser spindlar i rymden varpå man tar av sin rymddräkt och dör, t ex.
Det bästa med filmen är den härligt atmosfäriska stämningen. Speciellt när det filmas utifrån mot den mäktiga rymdbasen.
Under Koreakriget skjuts ett amerikanskt plan ner bakom fiendens linjer, på planet fanns en viktig vetenskapsman.
Frågan är om han överlevde kraschen. Han är väldigt viktig tydligen, så tre piloter får ta sig in i Korea och ta reda på om karln lever.
Det gör han, han finns på ett sjukhus och är medvetslös.
De tre kidnappar vetenskapsmannen, som plötsligt vaknar, och sedan jagas dom av halva Koreas arme, men tar kål på dom alla med några välriktade handgranater.
Sedan stjäl man ett fiendeplan, en MIG, och flyger till en amerikansk bas.
3,5 på IMDB var bra betalt för denna osammanhängande film. 1+/5
Citat:
Ursprungligen postat av D_V_S
Outland
Sean Connery befinner sig på en rymdbas och jagar skurk (Peter Boyle) som säljer droger som gör så arbetarna upplever ett rus och kan jobba mycket effektivare och utvinna järnmalm snabbare. Baksidan av detta starka amfetamin är att man blir psykotisk efter ca 10 månader och det kan bl a uppvisas negativa bieffekter som att man ser spindlar i rymden varpå man tar av sin rymddräkt och dör, t ex.
Det bästa med filmen är den härligt atmosfäriska stämningen. Speciellt när det filmas utifrån mot den mäktiga rymdbasen.
3.5/5
Gamla filmen Sheriffen i ny miljö.
Gott val, den är bra.
Catherine Zeta-Jones är verkligen en filmstjärna - sicken elegans. Och Billy Zane som den 21:e fantomen är verkligen snygg. Denna filmen är en perfekt biofilm. Den är enkel, medryckande och är lätt att följa med och gilla. Skurkarna är härligt endimensionella och är väl skådespelade. Och så är John Capodice, som han ofta har varit, en bra comic relief. Handlingen i filmen är inte så väsentlig, utan det handlar om jakt på magiska dödskallar, vilket inte är en ovanlig detalj i denna typ av film.
En film med James "Jimmie" Stewart i huvudrollen även en film som fått den rätt usla översättningen "7 tappra män" vilket låter väl likt "Sju vågade livet" (The Magnificent Seven). Är filmerna lika? Inte speciellt. Däremot är denna film på många sätt lik serien Familjen Macahan.
Filmen är av normallängd, men det händer mycket och rätt många karaktärer att hålla reda på. För att fylla ut filmen och ge ett antal händelser mer kött på benen hade den faktiskt kunna vara en miniserie eller en bra bit längre.
Det kommer vissa Lilla huset på prärien stunder och vissa saker är lite banala, men det drar inte ner filmen särskilt mycket för mig. Jag gillar rollerna, den har moment som inte alls är förutsägbara och skådespeleriet fungerar för det mesta (vissa saker kunde varit bättre). Jimmie Stewart passar bättre i denna film än "The Far Country" som jag nyligen såg också.
Jag gillar även att filmen blandar filmgenrer på ett rätt bra sätt. Hade filmen endast varit en genre hade den nog förlorat rätt mycket. Överlag en lite gammaldags film med hjärtat på rätt ställe.
Inte alls så bra som jag mindes den. Kanske att den har åldrats dåligt. Kanske att den speciella känsla som en film har för sin samtid ibland har svårt att överföras åratal senare. Och som jag misstänkte så är ju Ving Rhames inget bra i denna heller. Full pott för Zeta-Jones rumpa dock, yppersta världsklass. Tror ingen såg slutet komma, s.a.s., så det ger filmen en viss höjning i kvalité. Och tågstationen de befinner sig på ser väldigt vacker och harmonisk ut. Lite trist tycker jag det är ändå att se Sean Connery såhär i slutet av hans karriär. The Rock var nog den sista verkligt bra filmen han gjorde.
Animerad julfilm som jag hittade på Netflix. Jag insåg inte ens att det var en julfilm förens en god bit in i filmen. Storyn är väldigt originell där protagonisten ska jobba som brevbärare i en mörk och dystopisk by med extremt fientliga invånare (som utför kälkdrive-by spjutkastningar mm) och en ”stridsklocka” på torget . Alla skämt träffar rätt och jag fällde en tår över den samiska lilla tjejens belägenhet mot slutet.
Bästa jag sett på länge och enormt positivt överraskad.
5/5
__________________
Senast redigerad av BuckshotBill 2019-12-02 kl. 11:18.
Sean Connery befinner sig på en rymdbas och jagar skurk (Peter Boyle) som säljer droger som gör så arbetarna upplever ett rus och kan jobba mycket effektivare och utvinna järnmalm snabbare. Baksidan av detta starka amfetamin är att man blir psykotisk efter ca 10 månader och det kan bl a uppvisas negativa bieffekter som att man ser spindlar i rymden varpå man tar av sin rymddräkt och dör, t ex.
Det bästa med filmen är den härligt atmosfäriska stämningen. Speciellt när det filmas utifrån mot den mäktiga rymdbasen.
Disney-rulle från 1997 med vår käre golden retriever. Jag kan inte mycket om hundar, men golden retrievers är ju helt klart bland de gulligaste av hundar. Kändes ju inte som det skulle vara helt fel att ta på sig en Hornets-tröja och krama jycken.
Filmen handlar kort om en pojke som saknar sin döde farsa och flyttar med sin trevliga mamma och lillasyster till en ny ort där han känner sig ensam utan kompisar. Som tur är har han en fin trikulör-boll (mitt ord) som han kan lattja med. En dag gömmer sig en hund i buskarna och skjuter ut bollen som är "out of bounds". Josh lockar hunden ur buskarna med vad som ser ut som väldigt smarriga vaniljpuddingar.
Hundens ägare är en bitter och arg socioekonomiskt utsatt clown som har jycken i sin act. Till en början bryr sig inte clownen om att hunden är borta eftersom att han anser att hunden är en oduglig byracka. Men när hunden gör succé som basketprofil ("Michael "Voff" Jordan") så inser den sluge clownen att det finns pengar att tjäna här.
Chuck Norris är en man. Chuck Norris är en björn. Chuck Norris är en örn. Chuck Norris är en varg. Det är väl någon form av indian-mytologi till det hela.
En handfull välkända 80- & 90-tal skådisar (bl a Elya Baskin som brukar spela "ryss").
Hela filmen känns osökt som ett förlängt ungdomsprogram på Barnkanalen. Det är barnskådisar (gillar ungen med hamsterkinder) som spelar okej och så är det ett helt snöre av vuxenskådisar som spelar riktigt uselt (vilket på något sätt gör filmen underhållande).
Filmen börjar med en svart man runt en brasa med en god och förtröstansfull stämma. Han berättar en historia för en grupp barn (flickan är en ganska tafflig skådis).
... Den som är bäst i filmen är skurken som vill hugga ner träd. Detta gillar inte skogs-Chuck (woodchuck?) för han har skogens själ.. I sig.
Det överlägset bästa med filmen är skogshuggardansen, men även en sån fröjdefull scen kan inte rädda detta sattyg till film.
Det är inte så mycket en Chuck Norris-film som det är en b barnfilm.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!