Vilken film såg du senast?

Don’t Think Twice (2016)

Usel och innehållslös och noll skräck. Se inte filmen.

2/10

Cool World och året var 1992
https://www.imdb.com/title/tt0104009...1?ref_=nv_sr_1

En film där verkligheten möter den tecknade världen. Brad Pitt slängs in i sin egna "Who Framed Roger Rabbit" alternativt "Dick Tracy". Filmen är en... Hmm.. Upplevelse och här blir det spoilers som gäller. Har du inte sett filmen, men har visst intresse? Skippa det jag skrivit. Har du inget intresse i att se filmen eller redan sett den. Spana gärna in vad jag har att skriva!


Betyg?

Iron Sky 2: The Coming Race (2019)

Enda anledningen till att jag såg den var att Tom Green är med som jag tycker är jävligt kul.

Väldigt förvånad hur pass bra effekterna var, även fast det är väldigt blandat på kvalitén.
Knappt några kända skådisar förutom Udo Kier och Tom Green som är roligast och bäst i filmen.
Rätt många karaktärer som är dåliga och riktigt usla.
Om man gillar konspirationer så bör man se den, hollow earth, reptillians och dark side of the moon etc.
Kommer en 3e film och kommer nog se den också.

5.5/10

https://www.imdb.com/title/tt3038708/?ref_=rt_li_tt

Black Swan (2010)

Har tänkt se den över 9 år och tog äntligen tag i det, ångrar mig inte.
Väldigt obehaglig vissa stunder och blev riktigt skraj nån enstaka gång.
mycket bra skådespel från alla, jag gillar inte balett för fem öre men det spelar ingen roll.
En riktigt fin psykologisk skräckrulle.

7.5/10

The Night Eats The World (2018)

Överraskande bra zombiefilm, det läskiga är att monsterna är helt knäpptysta och gör det hela obehagligt.
Första halvan av filmen är riktigt bra men går lite ut för.

6/10

https://www.imdb.com/title/tt4266076/?ref_=rt_li_tt

Evil Ed
Fick omslaget signerat av Per Löfberg nyligen så bestämde mig för att se om denna gamla kultklassiker än en gång. Har fortfarande inte tröttnat på den och lär knappast göra det än på länge (om nånsin) heller.

Plan 9 From Outer Space
En punkt på min bucket list var att se åtminstone en film regisserad av Ed Wood och fick tillfälle att göra det nu så jag valde denna. Den är underhållande och klart sevärd, Bela Lugosi gör bra ifrån sig den lilla stund han är med och stundvis är den faktiskt ganska snyggt filmad. Något mästerverk är det absolut inte och jag tvivlar på att jag kommer att se om den och om jag nu skulle få för mig att göra det så blir det inte inom en snar framtid i alla fall men jag är glad att jag såg den.

Ett stycke svensk filmhistorisk genreklassiker som det talas om för lite i våran moderna tid! Ska plocka fram DVD:n någon dag och se den igen, var't inspirerad utav ditt inlägg, så tack!

Afrikas Drottning (1951) på dvd med ett par goda vänner i förrgår kväll. Ingen av oss hade sett den på årtionden. Knappast Bogarts bästa film (men den enda han fick en Oscar för?!), samspelet mellan den garvade skepparen Mr Allnut och den fromma, patriotiska och litet för strikt moraliska missionären Rose (Katherine Hepburn) kan kännas litet daterat - det här är inte en film som tar några risker eller säger obekväma sanningar - men det är en rolig och oftast mycket njutbar Hollywoodbagatell.

SSF: Inside I'm Dancing (2004) | 🌑🌑🌑🌓🌕 |

Michael är en ung man som har cerebral pares och bor på Carrigmore, ett hem för funktionsnedsatta. En tillvaro av lugn och ro. Men så anländer Rory - en rebellisk bråkmakare som har sjukdomen Duchennes muskeldystrofi och han stör deras slummer. Rory drömmer om självständigt boende, han menar också att livet handlar om att supa, ha sex och bli arresterad. Michaels tankesätt öppnar upp sig och tillsammans ger sig de två rullstolsbundna iväg för att erövra världen.

Trodde du att James McAvoys bästa roll sittandes i rullstol är i X-Men filmerna? Åh nej, den rollen kom långt tidigare. I den här fina lilla irländska filmen är han motorn som driver berättelsen framåt, en dräpande replik i taget. Som en Gökboet-light stormar han in i Carrigmore och startar genast en konflikt med sjuksköterskorna som inte uppskattar att han lyssnar på hårdrock när det är läggdags och insisterar på att ha punkfrisyr. Att han endast kan röra ett par fingrar hindrar honom inte från att stjäla donationspengar och dra till en pub för att bli sugrörsmatad alkohol av söta tjejer, tillsammans med Michael förstås.

Det är rätt härligt att titta på. Två karaktärer man genast fattar tycke för som trots sina handikapp inte ger upp drömmen om självständigt boende. Den resa som framförallt Michael gör från stoisk tillvaro till 'fan, jag förtjänar upplevelser, kärlek och allt möjligt och ingen ska hindra mig' är sånt som värmer hjärtat. Filmen är stundtals mycket gripande.

Den drar i många uppenbara strängar för en feel-good film av den här sorten dock men den känns trots det hela tiden genuin. Den blir också aldrig något mer än en "fin liten film", i mening av att den aldrig riktigt tar av utan håller sig på en jämn nivå av mysighet utan några större händelser.

Stundtals är den briljant med en perfekt mix av charm och sorg. McAvaoy är fantastisk, och Steven Robertson som Michael är hans perfekta parhäst. Om man av någon anledning inte redan visste att funktionshindrade är individer med samma sorts drömmar och ambitioner som alla andra trots att de är begränsade av sina kroppar är det filmer som den här som hjälper till att öppna ögonen.

The Mosquito Coast (1986)

Första halvan av filmen gillar jag väldigt mycket där det är mysigt och Harrison Ford är en skön karaktär.
Andra halvan så blir han helt personlighetsförändrad och blir bara dryg och jobbig.
Hade hellre sett att rullen var en feelgood film utan onödigt trubbel och problem osv.
En sevärd film iallafall.

6/10

https://www.imdb.com/title/tt0091557/?ref_=rt_li_tt

No Way Out (1987)

En sevärd Kevin Costner film som är ganska spännande ibland, storyn är väl ganska mjeeeh.
Har inte så mycket att säga om den.

6/10

https://www.imdb.com/title/tt0093640/?ref_=rt_li_tt

Beck - Okänd avsändare och året var 2001-2002
https://www.imdb.com/title/tt0306531/?ref_=fn_al_tt_1

Beck är en älskad och hatad serie i Sverige. En del undrar väl hur jävla många filmer det kommer göras och andra bunkrar gladeligen upp framför TV4. Jag är en av dom som gillar Beck, men kan inte neka att kvaliteten sviktar.

Den här filmen är en av seriens svagaste. En handling som känns vimsig och har ett slut som (om jag inte missar något ifrån tidigare filmer) känns extremt slumpmässigt.

Grannen är lite kul, det är ett stående skämt om Gunvald och Malin Birgersons karaktär som är lite kul och Persbrandt själv är väl lite kul. Annars har denna film inte mycket till behållning.

Malin Birgerson och Gunilla Paulsen är så lika att jag trodde det var samma person (trots helt olika roller). Trodde dom gjort något dumt och lagt in Malin Birgerson i två olika roller ett bra tag in i filmen.

Betyg?

Jag tycker att Beck fungerade som hjärndöd underhållning fram tills det att Persbrandt hoppade av och det blev någon PK smörja av skiten.

The Mask och året var 1994
https://www.imdb.com/title/tt0110475...1?ref_=nv_sr_1

Häromdagen såg jag "Cool World" som var en "riktig" film med tecknade element (det var mer tvärtom egentligen). Den hade inte åldrats bra. Nu såg jag om Jim Carreys The Mask som jag dragit mig för att se, då jag trott att Jim Carreys överdrivna persona och dåtiden grafik skulle göra filmen mer olidlig än sevärd.

Lyckligtvis hade jag fel.

Efter att sett filmen och det bra, men något långa, bonusmaterialet måste jag säga att jag är övergripande positiv till filmen. Humorn fungerade ibland, men för det mesta var det inget som bet på mig. Det finns några få lite daterade slowmotion scener (inget att bry sig om) och handlingen är väl egentligen inget mästerverk, men det är en barnfilm med Jim Carrey.. Vad väntar man sig?

Frånsett det har jag mest positiva saker att säga. Jag gillar stämningen i filmen. Tydligen var Jim Carrey så bra fysiskt att dom kunde limitera allt "datorgjort", vilket i sin tur gör att det mesta ser rätt ut än idag. Det är inte bara massa grafisk smörja i en vanlig film som det kunde blivit. Musiken är betydligt mer vuxen med lite jazz och annat som fungerade. Cameron Diaz såg mycket bra ut. Det var lagom mycket "action" och tillräckligt mycket annat för att inte göra mig uttråkad. Överlag känns filmen välbalanserad med lite humor, drama, vänskap, action m.m.

Min rädsla att barndomsminnena skulle bli förstörda var falsk. Det är knappast 90-talets bästa film, men för vad den är så fungerar den än idag.

Betyg?

OM Beck fortsätter en längre tid framåt eller att något liknande typ Johan Falk / Wallander tar över helt så undrar jag hur länge PK-stilen kommer fungera. Det finns glasklart många i befolkningen som stör sig och ogillar denna ändring i film överlag. Hur länge kan det vara i fokus? När sker ändringen? Kommer det komma en ny säsong med Beck som är mindre PK än någonsin?