Söt modell (Barbara Bel Geddes) träffar stenrike Smith (Robert Ryan)
Hon intalar sig att hon älskar den, arogante, bufflige, Smith, men efter en tid står hon inte ut och söker jobb.
Hon får jobb som läkarsekreterare åt en slumläkare (James Mason), och blir kär i honom istället.
Nu visar det sig att Barbara är med barn, och Smith vägrar att skiljas om han inte får barnet.
Barnet hon förlöser är dött, och Smith tappar sin kontroll över Barbara som nu kan gifta sig med James istället
7,0 på Imdb, och idel fina skådespelare, och ändå får man inte ut ett skvatt.
Urtråkig smörja 1/5
Sanerligen legend känsla över huvudkaraktären i den 80-tals film. Väldigt hög grad av den är åttiotals känslan som jag älskar såå... Lugnt en av de 10 bästa filmerna jag kommer ha sett i år.
Älskar specfikt hur en person jagad av lagen ändå tar sig tid att rädd ett barn från en våldsam förälder! Saker som gör att någon faktiskt är värd att kallas legend!
Kanske är mitt höga betyg förhastat. Den känns lite som jag är förälskad i filmen (Vilket som är dumt. Kan jag inte bli förälska i en människa istället. Man-film kärlek är ju aldrig ömsesidigt.) och förälskerser är ju bara tillfälliga. Det är väl först efter man kan ta reda på om det är verklig kärlek!? Så kanske är filmen inte lika bra imorgon när jag vaknar eller nästa gång jag ser filmen.
Den här filmen är redan ökänd. Därför var mina förväntningar låga. Starten av filmen kändes på det stora hela helt okej, men snart blir den som många andra moderna actionfilmer... Tomb Raider, Deadpool 2, Alien: Covenant, The Legend of Tarzan m.fl.
Istället för att bygga upp en film av substans slängs allt dom kan tänka på in i mixen. Tjejer, barn, CGI, humor, slumpmässiga händelser, händelser som varken är logiska eller passar in i denne typ av film, något mer "episkt" än tidigare filmer, inslag av samhället anno 2018, många karaktärer och ständig rörelse.
Jag har inget emot enstaka av dessa element eller många om dom är välgjorda, men speciellt humorn förstör mycket i denna film. Det är ett "coolt" gäng som slänger ut sig alla möjliga skämt. Det är så förbannat tillgjort att en högstadieklass hade kunnat göra det lika bra eller bättre. Skrattade inte en enda gång. Timingen var värdelös.
Själva handlingen är ungefär vad man kan vänta sig som fjärde film i "serien". På papper skulle jag inte se några större fel, men så mycket intryckt under två timmar och följa flera parallella handlingar gör det mer rörigt än annat. Skådespeleriet är överlag på b-films nivå.
Är det här verkligen vad dagens publik vill ha eller är det bara filmskaparna som pumpar på en viss "stil"? Vet faktiskt inte längre.
Det här var inte den sämsta actionfilmen jag sett och den gick faktiskt att se klart utan att totalt tröttna, men kan inte rekommendera den och tycker det är synd att det ska vara så förbannat svårt att göra ens en godkänd actionfilm idag. Varför måste ALLT slängs in? Var är timingen? Var är spänningen?
Om varje film om Predator varit ett steg neråt ifrån förra i serien är det här inget undantag. Medioker.
Sanerligen legend känsla över huvudkaraktären i den 80-tals film. Väldigt hög grad av den är åttiotals känslan som jag älskar såå... Lugnt en av de 10 bästa filmerna jag kommer ha sett i år.
Älskar specfikt hur en person jagad av lagen ändå tar sig tid att rädd ett barn från en våldsam förälder! Saker som gör att någon faktiskt är värd att kallas legend!
Kanske är mitt höga betyg förhastat. Den känns lite som jag är förälskad i filmen (Vilket som är dumt. Kan jag inte bli förälska i en människa istället. Man-film kärlek är ju aldrig ömsesidigt.) och förälskerser är ju bara tillfälliga. Det är väl först efter man kan ta reda på om det är verklig kärlek!? Så kanske är filmen inte lika bra imorgon när jag vaknar eller nästa gång jag ser filmen.
Drar genast igång den, verkar vara en helskön rulle . Kul att Keith Gordon från Christine också är med.
The Salzburg connection (1972). Uppdrag i Salzburg
En låda från kriget hittas i en sjö, och en amerikansk advokat blir indragen i intrigerna kring detta.
Lådan innehåller information om spioner under kriget, och många vill ha lådan av olika orsaker.Men det är väldigt rörigt, många inblandade, och så mycket villospår att man tillsist inte vet vem som är vem, och om lådan ens är äkta.
Hursomhelst så sprängs lådan av någon agent, och advokaren blir kär i flickstackarn, vars bror hittade lådan från början, och dom åker iväg i en Porsche 911
Mycket underlig film, rörig och osammanhängande. 2-/5
Men vad mycket fina bilar man fick se, oväntat många engelska bilar.
Ford Cortina mkI och mkII, BMC 1100.
Alison Jones har slängt ut sin pojkvän och känner sig liten och ensam i miljonstaden New York. Hon bestämmer sig för att hitta en kvinnlig inneboende. Bland dem som svarar på hennes annons finns Hedy Carlson, en stillsam och trevlig tjej.
Alison och Hedy blir snabbt bästa vänner. Snart uppdagas dock att Hedy är psykisk instabil. Hon blir mer och mer besatt av att likna sin nya väninna både i utseende och stil. Alison söker hjälp hos en granne som råder att henne att tillkalla polis innan det går för långt. Men Hedy har inga intentioner att försvinna ur Alisons liv, tvärt om...
The Roommate (2011)
** av *****
Citat:
Ursprungligen postat av Netflix
Sara börjar på college och blir bästa vän med sin nya rumskompis. Men det visar sig att rumskompisen inte vill att Sara ska ha några andra vänner.
Samma typ av handling och förfarande. Till och med scener som påminner om varandra. Det syns tydligt att the roomate är inspirerad av swf. Swf är typisk 90-tals psykologisk thriller med tvist. The Roommate är en blekare kopia.
Svensk rysare från 2004 av Mikael Håfström. En blandning av Scream, Halloween och Friday the 13th.
Spänningen i filmen är intet intensiv och skådespelarna skådespelar illa - möjligen att det är meningen. Kjell Bergqvist har en roll man lätt glömmer. Rebecka Hemse i huvudrollen gör ett bra jobb dock. Och Daniel Larsson ser sliskig ut. Synd att inte Anders Ekborg var med mer i filmen, för han är sannerligen filmens behållning. En svensk lite b-aktig skräckkomedi om ändock att komedin kanske är omedveten.
Svensk film från 1966 av bl a Jan Myrdal. Annorlunda och fascinerande om en myglare. Eftersom filmen är från 1966 så kanske man bör vara extra uppmärksam på vad som menas med mygleri i filmen då jag tror att en modern film på temat skulle bre på rejält så att man absolut inte skulle kunna missta sig om vad som var mygel och vad som inte var mygel.
Tittaren slängs direkt in i en intensiv händelse. Denna händelse är intressant, men kunde gjorts mycket bättre. Ett tag framöver i filmen händer mycket. Det är svårt att veta om filmen kommer bli helt slumpmässig eller om det blir något med substans.
Överlag gillar jag denna film. Det är en mörkare western där, likt många klassiska westerns, man sällan vet vad som kommer hända och fokus är på karaktärerna.
Trots ett antal ansikten du kanske känner igen är det här ingen megastor produktion. Det finns scener som visserligen inte är dåligt gjorda, men man ser att dom byggt upp en viss scen inte att dom skapat en hel värld. Detta kontra all CGI som görs idag är dock något jag föredrar. En film är ändå en film. Det är inte direkt som att dom åkt tillbaka i tiden och smygfilmat riktiga händelser..
Likt många moderna filmer är det mycket som händer, vilket gör att en del hopp mellan scener känns stressade / slumpmässiga. Inget som direkt förstörde upplevelsen, men filmen hade gärna fått vara längre vilket förmodligen hade givit vissa scener mer tid och att hoppen känts mer naturliga. Lägg till att det finns vissa scener som inte håller samma kvalitet.
Ändå. Bra dialog, intressant utveckling av en handling som enkelt kunnat bli "bara en annan western", rätt brutal, snyggt inlagd moral/tankeställare och en film som höll mitt intresse för det mesta.
Ingen topp 10 eller 20 av alla tiders westerns, men en av dom bättre moderna westerns jag sett.
En pojke kidnappas i London. Där finns också en tidsinställd bomb.
Pojken blir inlåst i ett rum i ett tomt, lite ensligt, hus. Där finns också en ful tygdocka som enda leksak, den innehåller bomben.
Utpressaren, George Shaw, gömmer sig inte, tvärtom, han åker hem till den stenrike Chester, och kräver 50000£ samt att bli satt på ett flygplan till Brasilien, därifrån lovar han att ringa och tala om var gossen finns.
Barnflickan ringer polisen, som genast kommer dit.
Polisen kommer strax innan Chester kommer ifrån banken med pengarna, han är beredd att betala utan några garantier.
Tiden går, och snart ska Shaw åka till flygplatsen, då brister det för Chester, som flyger på Shaw och skadar honom illa.
Shaw dör av skadorna under natten, och nu vet ingen var pojken med bomben finns.
Polisen lyckas hitta huset, men kommer försent, men det gjorde inget, för gossen hade fått för sig att bada dockan, och därmed desermerat bomben.
Lite taffligt gjort, man fick aldrig riktigt något begrepp om tiden, och vem gömmer bomben i den enda leksaken som finns i rummet
Filmen börjar lovande med Humber Hawk i blickfånget, men tyvärr har man förvaltat historien lite valhänt, den hade kunnat bli rätt sännande, nu blev det lite sisådär. 3-/5
Svensk rysare från 2004 av Mikael Håfström. En blandning av Scream, Halloween och Friday the 13th.
Spänningen i filmen är intet intensiv och skådespelarna skådespelar illa - möjligen att det är meningen. Kjell Bergqvist har en roll man lätt glömmer. Rebecka Hemse i huvudrollen gör ett bra jobb dock. Och Daniel Larsson ser sliskig ut. Synd att inte Anders Ekborg var med mer i filmen, för han är sannerligen filmens behållning. En svensk lite b-aktig skräckkomedi om ändock att komedin kanske är omedveten.
1/5, trots det låga betyget ändå sevärd.
Tycker att Strandvaskaren är en av de bättre svenska rysarna som gjorts. Inte för att det är något banbrytande mästerverk men den är rolig, underhållande och ganska spännande och det andas faktiskt lite kult om den om man frågar mig. Istället för att undvika klyschor verkar Håfström ha bestämt sig för att försöka samla ihop så många som möjligt men höjer ju bara komiken och underhållningsvärdet.
Tycker att Strandvaskaren är en av de bättre svenska rysarna som gjorts.
Jag vill minnas att dom marknadsförde filmen bra.
Mer fokus på den avdelningen än själva filmen i sig.
Som om den skulle utmärka sig som Sveriges mest omtalade slasher film.
Och det blev den kanske. For better or worse...
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!