SSF:
The Saint of Fort Washington (1993) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |
Matthew finner sig plötsligt hemlös och ute på gatan när hans lägenhetskomplex en morgon rivs ned. Diagnotiserad med schizofreni och aldrig varit i en liknande situation förr så har Matthew stora problem att anpassa sig - på härbärget blir han knivhotad och rånad. Men han träffar Jerry, en veteran både från Vietnam och gatan som lyckligtvis tar honom under sina vingar.
En fin och värdig skildring av hemlöshet som känns genuin på alla sätt och vis. Det märks att filmskaparna gjort sin hemläxa och det är inte förvånande att läsa att projektet först var tänkt att bli en dokumentär. Det hade nog blivit ännu bättre, som dramatisering är den helt okej med en bra känsla men det händer lite för lite för att det här ska nå några större höjder betygsmässigt.
Inledningsvis kan man verkligen sätta sig in i Matthews situation där Matt Dillon gör en utmärkt prestation. Och när sen Danny Glover kliver in i bilden som Jerry är det hela riktigt intressant. De utvecklar en fin relation där Jerry agerar mentor som visar Matthew alla knep man behöver för att överleva New Yorks gator. Det blir också en häftig konflikt med Ving Rhames som spelar en gangster. Deras "det är vi två mot världen" attityd är härlig att se.
Men andra halvan tappar mycket av det här då flera karaktärer och en tråkig historia om en gravid tjej introduceras. Och det här om att Matthew är en ängel som kan utfärda mirakel är också ganska utvattnad. Det blir smörigt och sentimentalt, den skitiga och realistiska känslan går förlorad.
Att det utspelar sig i New York gör en del för att jag gillar den här filmen. Jag är väldigt svag för den staden på film, varje skildring är en fest att beskåda och här gillar jag framförallt en bar de regelbundet går till som har olika band varje kväll där folkmusiker och irländska punkare trängs på scenen.
Inte något måste då den i slutändan saknar riktig slagkraft men helt klart en sevärd film med fina prestationer och en gatunära skildring av New Yorks hemlöshet.
