"The Great Outdoors" - (1988)
Vrålet från vildmarken
https://www.imdb.com/title/tt0095253/
Dan Aykroyd, John Candy, Anette Bening, m.fl.
---
Semesterfars i samma stil som "Ett päron till farsa-filmerna" osv.
Men denna utspelas i en semesterby uppe i de norra amerikanska storskogarna, invid en lite sjö.
Dit reser tjocke John Candy med sin familj, för att försöka återuppleva sin egen barndoms äventyrliga och trösterika sommarsemestrar med familjen. Candy hoppas nu att något av det ska kunna överföras också till hans egna ungar-
Men, honom ovetandes, bestämmer Dan Aykroyd sig för att också åka dit för att våldgästa honom.
Aykroyd är Candys nyrikt flashige och arrogante svåger, en enveten "know-it-all" som har sin hustru och spöklika tvillingdöttrar i släptåg.
Det första Aykroyd, med familj, gör när de kommer dit är att smyga sig på Candy och hans fru när de precis ska börja idka älskog. Aykroyd halar fram filmkameran.
Sen ratar han Candys inplanerade korvgrillning med ett hånfullt flinande och plockar fram sina medhavda humrar istället.
Just det, det finns en björn med i filmen också. Den världsberömde "Bart the Bear" närmare bestämt.
Lite intressant var det när filmen visade upp det dåtida knepet för att locka björnar till turisterna. Semesterbyarnas ägare hällde helt enkelt ut soporna på en bestämt plats utanför byn, och då började traktens björnar snart att flockas.
Turisterna kunde sen sitta säkert i sina bilar och "uppleva vildmarken".
I filmen kommer emellertid vildmarken lite väl nära, och björnarna börjar klättra upp på Candys bil och lägga sig tillrätta på tak och motorhuv.
Så kör han sen iväg, med en björn på taket och en på huven.
En tokig syn må jag då säga.
---
Som turistfilm lämnar filmen en del i övrigt att önska, och även om tvenne komiker (plus en känd björn) står i filmens för, så klarar de inte att lotsa den fram genom de uppenbara grynnorna.
Dvs det blir lätt lite väl löjligt, och det inte bara ibland utan faktiskt ganska så ofta.
Inte heller den annars tacksamma miljön (vildmark) lyckas rädda filmen, utan det blir magplask för i stort sett hela slanten.
Hellre ser jag "Ett päron till farsa" ett hundratalet gånger till, istället för att behöva se denna en gång till.
Men, åtminstone var Anette Bening, Aykroyds hustru i filmen, något av en sötsak att vila ögonen på.
---
Betyg
1.5 av 5