2018-09-16, 13:09
  #46801
Medlem
Rakiis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Herr.Dittling
License to kill (1989). Tid för hämnd

Timothy Dalton är verkligen inte Bond, han saknar all den charm och elegans som kännetecknar Bond.

Jag tycker motsatsen, även om jag gillar Roger Moore's filmer som 007 med humorn och allt vad man får i paketet så uppskattar jag verkligen Daltons mera allvarliga och "kalla" agent. Känns mer äkta agentfilm eller hur man nu skall förklara, plus att filmen i fråga med drogbaronerna var högaktuellt med Escobar då filmen kom.
Citera
2018-09-16, 15:06
  #46802
Medlem
PsychoChillers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Jag tycker motsatsen, även om jag gillar Roger Moore's filmer som 007 med humorn och allt vad man får i paketet så uppskattar jag verkligen Daltons mera allvarliga och "kalla" agent. Känns mer äkta agentfilm eller hur man nu skall förklara, plus att filmen i fråga med drogbaronerna var högaktuellt med Escobar då filmen kom.

Medhåll. Filmerna med Connery och i synnerhet Moore är inte spionactionthrillers, dom är fars, lite Stefan och Krister sådär.
Citera
2018-09-16, 16:01
  #46803
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Jag tycker motsatsen, även om jag gillar Roger Moore's filmer som 007 med humorn och allt vad man får i paketet så uppskattar jag verkligen Daltons mera allvarliga och "kalla" agent. Känns mer äkta agentfilm eller hur man nu skall förklara, plus att filmen i fråga med drogbaronerna var högaktuellt med Escobar då filmen kom.
Mer äkta måvara, men Bondkonceptet har varit helt annorlunda, och man kan, och bör, inte ändra en karraktär hursomhelst.
Jag hade inte sagt något om det varit någon annan agent, Agent Nisse Bond, 008 t.ex.
Då får agenten vara hur kall och äkta som helst.

Som jag även nämnde, så var han ju inte ens agent i filmen, utan en avhoppad frilansare med ett personligt hämndmotiv.
Det tycker, i varje fall, jag inte är en agentfilm.
Nu var han som vilken EPA-Kojak som helst.
Citera
2018-09-16, 16:07
  #46804
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PsychoChiller
Medhåll. Filmerna med Connery och i synnerhet Moore är inte spionactionthrillers, dom är fars, lite Stefan och Krister sådär.
Ja, dom är delvis farsartade.
Det är hela konceptet med Bond.
Vilket är ett, av flera skäl, att Bond gick hem i stugorna.
Vill man avvika från det, så bör man skapa en ny agent.
Citera
2018-09-16, 16:47
  #46805
Medlem
PsychoChillers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Herr.Dittling
Ja, dom är delvis farsartade.
Det är hela konceptet med Bond.
Vilket är ett, av flera skäl, att Bond gick hem i stugorna.
Vill man avvika från det, så bör man skapa en ny agent.

Jag vet inte. Jag gillar inte Bond något värst men jag tycker att charmen (den lilla som finns) med filmserien är att varje bondskådis och regissör sätter sin prägel på den.
Citera
2018-09-16, 17:01
  #46806
Medlem
Geomeisters avatar
Steget Efter | Året var 2005
https://www.imdb.com/title/tt0431417...nm_flmg_act_30

Rolf Lassgård som Wallander och det här måste vara den mest märkliga Beck/Wallander/Johan Falk jag sett. Handlingen är lite ambitiös (kontra en hel del andra liknande filmer) och det kan jag väl ge den, men samtidigt är den mest konstig. Den onda är någon som många vilka gillar svenska film kommer känna igen. Här var han varken rolig, intelligent, ond eller spelade särskilt bra.

Dom försökte med olika filmtricks göra filmen mer avancerad än liknande, men även det misslyckades. Det mesta har åldrats dåligt. Homosexualitet behandlas i filmen på ett udda sätt också.

Det enda jag tyckte filmen lyckades ganska bra med var att få med "personliga relationer". Något som ofta blir en sidnotering i filmer likt denna. Att Beck dricker kaffe med en kvinnlig kollega eller att någons barn har ett problem som inte har relevans för filmen i övrigt. Här tyckte jag det åtminstone togs med i bra mått.

Betyg?
Citera
2018-09-16, 19:04
  #46807
Medlem
chessjamts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av D_V_S
Glengarry Glen Ross

Vill du inte bli spoilad, läs inte recensionen. Idiot.

Skriven av David Mamet, regisserad av James Foley (inget större namn trots denna bra film. Hans två senaste är de två senaste Fifty Shades-filmerna. ). Många bra skådisar (Kevin Spacey, Jack Lemmon, Ed Harris, Alan Arkin, Al Pacino) som får intressanta roller att jobba med och gör sitt yppersta. Alec Baldwin är med en kort sekvens i filmen, men vilken scen sen: den klassiska "Brass Balls"-scenen ("coffee is for closers only") där harangen är helt makalös.

Filmen handlar om ett litet säljkontor och "leads". Leads är potentiella kunder. Vissa har cirkulerat i åratal och anses osäljbara (sälj aldrig till indier, de gillar att känna sig förmer och vill inte köpa). Filmens ärkeloser är Shelley "Machine" Levine spelad med en nedstämd bitterhet av Jack Lemmon.

Kevin Spacey är chefen. Alan Arkin är en osäker man som inte heller säljer något vidare. Ed Harris är en "big mouth" som blir upprörd och precis som alla de tre förlorarna utav fyra så kommer han med ursäkt efter ursäkt. Al Pacino är storsäljaren med tugget. Jack Lemmon är den f.d.storsäljaren som tappat stinget och nu blivit en sorglig föråldrad skugga. Varför han blivit en dålig säljare förklaras inte, bara varför han är en dålig säljare.

Filmens grundplot är: alla får sparken. Ni har en vecka på er att få tillbaka jobbet. Ettan får en ny bil. Tvåan köttbestick. Resten blir utan arbete. De nya leadsen är tillsvidare oåtkomliga.

Tror nog aldrig jag sett en film som har så många nyanser. Alla tre (åtminstone Moss och Shelley) är som sagt losers, men det finns grader i helvetet.

Otroligt välspelad och fantastiskt hur de lyckats fånga verkligheten så väl.

Betyg: 5/5

"It's a tough racket"


"Patel? Fan heller! Inte ens om dödsguden Shiva kom ner från himlen och gav han en miljon dollar och sa 'Teckna erbjudandet!' så skulle han ändå inte köpa det."

Härlig film! Har bara sett den ett par gånger men älskar verkligen att dialogen är så pass frän och att alla medverkande där storspelar för fulla muggar.
Citera
2018-09-17, 08:19
  #46808
Medlem
Papillon (2017). Fortfarande en bra historia men inte inte lika väl utförd som originalet från 1973. 6/10
Citera
2018-09-17, 12:17
  #46809
Jag såg igår kväll trettio minuter av Kurosawas Rashomon, men tröttnade på den skrikskrattande fånen och stängde av. Inte så sugen på att se klart filmen, eller någonting mer av Kurosawa.
Citera
2018-09-17, 13:19
  #46810
Citat:
Ursprungligen postat av Caesare
Jag såg igår kväll trettio minuter av Kurosawas Rashomon, men tröttnade på den skrikskrattande fånen och stängde av. Inte så sugen på att se klart filmen, eller någonting mer av Kurosawa.



Det är bra, man ska ge kritik och visa upprördhet inför kanon.
Citera
2018-09-17, 14:49
  #46811
Medlem
The Square (2017)

En intendent på konstmuseum blir bestulen på plånbok vilket drar in honom i många dråpliga scenarion...

Ruben Östlunds senaste är skarp satir. Då Dom ofrivilliga behandlade grupptryck och då Play tog upp rasism och svenskfientlighet är denna film mångbottnad med många historier som löper parallellt med varandra. Det blir både personligt och politiskt - en av filmens höjdpunkter är den så kallade middagsscenen som kan betraktas som en kommentar på hur patriarkatet nonchalerar och blundar för kriminella element som kommer in i finrummet och härjar, denna gång symboliserad och förkroppsligad i form av en människa som imiterar en gorilla. En allegori över situationen i Sverige?

Betyg: 3/5
Citera
2018-09-17, 14:52
  #46812
Medlem
The Pianist (2002). Inte så mycket pianospel som jag befarande och överlag en välgjord film. 8/10.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in