SSF:
Cargo (2017) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |
En epidemi har spridit sig över Australien och smittan har förvandlat merparten av befolkningen till våldsamma zombies. Andy, hans fru och deras dotter är bland de få överlevande - en bebis är dock oerhört riskfyllt att ha med sig och de tvingas ta svåra beslut för att överleva.
Hörde jag post-apokalyptisk film? I'm all over it! Som jag säkert nämnt förr är det ett favorit-tema, oavsett om det gäller film, spel eller böcker. Jag bara älskar känslan som råder - laglösheten, utsattheten, det är något väldigt filosofiskt som infinner sig när döden plötsligt är högst påtaglig och reglerna som samhället byggt upp i århundraden inte längre gäller.
Känslan som infinner sig när jag tittar på Cargo? Njaee, inte mycket till känsla alls faktiskt utan mest apati. En zombiefilm som utspelar sig i Australiens karga landskap och där fokus inte ligger på gore och skräck utan mer på överlevnad låter väl som en hyfsad bra grund i en trött genre - men resultatet är inte mycket att kasta på grillen. Tyvärr lyser amatörkänslan, rentav skolprojektet, igenom alltför mycket. Cargo var också ursprungligen en kortfilm.
Den kommer helt enkelt aldrig fram till något särskilt intressant, man har sett det förr och kan förutspå ungefär allt som kommer hända. Det gör att segheten sätter in tidigt. Dessutom gjorde vissa scener mig rentav förbannad över hur hastigt de avslutar dem - mitt i dramatiska händelser där livet står på spel klipps det plötsligt till att de är utom fara och man lämnas undrande; vänta nu, hur tog de sig ur den situationen?
Martin Freeman är helt perfekt i rollen som en vanlig familjefar som hamnat i en extraordinär situation. Sympati är viktigt i såna här filmer, och det känner man för Freeman direkt. Han bär filmen, resten av skådespelarna är på en lägre nivå. Spåret med Aboriginerna gav mig inte mycket utan det känns mest uttjatat.
Avslutningen är känslosam ändå och lyfter filmen, trots en seg resa dit. Igen tack vare Freemans's briljanta prestation vilket cementerar uppfattningen att utan han hade det här varit en ren snoozefest.
Ursäkta mig medans jag sätter på The Road (2009) än en gång istället.