Vilken film såg du senast?

Wind River (2017)

Ung kvinna hittas död i avlägset område på ett indianreservat. FBI-agenten som skickas till platsen slår följe med lokal polis och en jägare/spårare under utredningen av fallet.

Snyggt foto och vackra miljöer. Om det i första hand är regin eller klippningen man har att tacka för är svårt att säga, men filmen flyter på bra från början till slut med ett stegrande tempo. Det största problemet med filmen är att handlingen väl egentligen inte är särskilt spännande. Filmen är skriven och regisserad av samma snubbe (Taylor Sheridan, för mig pre-Sicario mest känd som snuten i Sons of Anarchy ) som skrivit manus till Sicario och Hell or High Water, och det märks både tematiskt och atmosfäriskt, men Wind River är tyvärr inte lika bra. Fullt sevärd dock, och med 2-3 vassa scener. 6/10.

Spoiler om nyckelsekvens i filmen;

Jag fick ett liknande intryck av filmen, blev lite besviken faktiskt med tanke på vad Taylor Sheridan gjort tidigare. Sedan användes det på tok för mycket stråkmusik, ja vi vet att vissa scener ska vara sentimentala och känslosamma men det behöver inte gå till överdrift med val av musik.

American Pastoral | Året var 2016
http://www.imdb.com/title/tt0376479/...nm_flmg_act_10

Blev allt lite överraskad av Ewan McGregor gällande denna film. Inte på grund av skådespeleriet (som är godkänt) utan främst för hans roll som filmregissör.

Utan att vara för rörig eller jobbig att titta på tar det en bra bit in i filmen innan jag förstod vad den egentligen handlade om. Filmen är i långsamt tempo, men det händer mycket ändå. Allt är inte 100 % och vissa saker är konstiga (dock inte på ett direkt negativt sätt), men jag var ändå konstant intresserad av vart filmen skulle gå.

Det här är ingen typisk "mainstream"-film, men inte heller något konstnärligt projekt utan lite utav ett mellanting. Jag gillar att filmen inte ständigt pekar på hur man "ska" tänka utan att den utmanar en.

Allt som händer i filmen följs inte upp utan vissa saker kan kännas lite malplacerade. Ändå rekommenderar jag denna film till den som är ute efter något annorlunda, men inte för annorlunda.

Betyg?

2019: After the Fall of New York (eller 2019 - Dopo la caduta di New York) | Året var 1983
http://www.imdb.com/title/tt0085125/?ref_=nv_sr_1

Likt en rad andra filmer startade "Escape from New York" ett gäng med s.k. "efterföljare". Detta är en!

En bit in i filmen gav jag upp på att den skulle vara bra, men med tiden visade den sig vara så dålig att den är bra. Uselt skådespeleri blir ofta kul. Idéer tagna ifrån andra filmer och inlagda på ett mer absurt sätt är också rätt kul. Det är stora hopp mellan scenerna och i en textad intervju som bonus-material berättar huvudpersonen att det inte är så konstigt med budgeten denna film och andra han gjort har haft.

År 2019 () är världen nästan förstörd. Av någon anledning vill ett gäng inte att människan ska reproducera och andra har givit upp förutom en liten grupp. En typisk actionhjälte med få vänner får i uppdrag att åka in i ett förstört New York och hitta den enda kvinnan levande som kan föda barn (ingen annan kan på grund av något kemiskt). På vägen hittar dom vänner och fiender. Haha. Det finns lite intelligens i filmen och mängder med roliga idéer. Det är dock svårt att rädda extremt dåligt skådespel, larviga actionscener och en rad ologiska moment.

Gillar du b-film med mycket fantasi kan detta vara något för dig, men för dom flesta vanliga människor finns risken att du kommer tycka detta är dravel.

Betyg?

Hangman med Pacino.

Tja, Pacino är ju ingen yngling i 20 årsåldern längre i för stora skor. Istället upplevde jag honom som trött, sömnig och ganska oengagerad. Energin saknades i princip helt och det där hesa skriket som alla känner igen från t.ex. Heat, kunde kanske höras en gång eller högst två. Varför han öht tog rollen är... "Beyond me". De övriga aktörerna var tråkiga och fyrkantiga.
1-10 = 4.

Jag såg "Paterson" igår och jag snor din beskrivning av filmen.


Klockrent. Vilken skön film, 9/10.

Såg "Dinner for Schmucks" häromdagen då den gick på tv. Den verkade rolig först men ett tag in så tröttnade jag på den och gick och la mig istället. Vet inte riktigt vad det var men den blev bara irriterande efter ett tag.

SSF: Lonely Boys (2016) | 🌑🌑🌑🌓🌕 |

Ett nyligen kraschat förhållande tvingar Jules att flytta in hos bästa vännen Saul. Saul, i sin tur, går igenom sitt egna helvete med en pågående skilsmässa och en frostig relation till sin rumskamrat Morgan (sex kan ha hänt, och ångrats). Två krisande vänner på Manhattan vars drömmar är på väg att krossas, det finns bara en sak att göra - korka upp alkoholen och ge sig ut på en helgfylla! Men frågan är om deras vänskap kommer överleva.

Det märks att det här är ett passionsprojekt för regissören Dan Simmon och hans team. Inte gjort på en stor budget alls, men den lyckas utforska teman som vänskap, relationer, förlust och livsbejakande nya erfarenheter på ett varmt och humant sätt. Jag är mycket imponerad över skådespelarinsatserna i denna film, situationerna som uppstår känns aldrig krystade utan det är trovärdigt hela vägen när de skriker på varandra, gråter och skrattar. Passion som sagt.

Jag älskar New York-miljön (vet att jag säger det i varje NY-film, men det är en grym stad) och det märks att det är en äkta NY-bo som ligger bakom. Vi besöker charmiga restauranger, trånga supermarkets (öl måste inhandlas) och däckar på ett hustak med den ikoniska siluetten i bakgrunden tillsammans med Jules och saul. I en bisarr avslutning hamnar vi också i ett pittoreskt strandhus i Connecticut - men vad som försiggår där är inte lika pittoreskt.

Storyn är inte spektakulär på något sätt. Det här är saker som alla kommer känna igen sig i - därför tappar jag mitt intresse i korta perioder hur välgjort det än är. Saul är också en ganska påfrestande karaktär, men han vägs upp fint mot slutet ändå. Dialogen är rapp och rolig, det där sköna NY-tugget är väl fångat. Sen är det kul att gamla fina Richard Masur (The Thing, It) dyker upp i en roll där han får sitta i en fåtölj och klaga över ungdomen som inte fattar något.

En mysig liten indiefilm som inte kommer skaka om någons värld men som lämnar en varm och go känsla med sin ärlighet. Ett skönt avbrott från mastodontproduktioner. Jag tror den finns på Itunes och andra tjänster, väl värd att kolla in och stödja filmskapande på en lägre nivå.

Julius Caesar (Mankiewicz, 1953)

En film om mordet på Julius Caesar, utfört av folk inom kejsarens inre krets med Brutus och Cassius i spetsen. Bygger på en pjäs av Shakespeare och det är i mitt tycke filmens stora problem. Det blir för teatralt och högtravande med två timmar av pompösa dialoger bestående av 'thou', 'shalt', 'hath' et cetera. Filmer om romarriket skall till viss del vara storslagna, men här blir det bara jobbigt. Annars är James Mason bra i rollen som Brutus, även Marlon Brando gör bra ifrån sig som Marc Antony. Däremot saknar Louis Calhern den rätta karisman för att spela Julius Caesar.

Ingen film jag kan rekommendera, det finns flera mycket bättre filmer om romarna: Ben-Hur, Cleopatra, Barabbas och The Fall of the Roman Empire för att nämna några.

2/5

On the Waterfront (blir på svenska Storstadshamn) | Året var 1954
Information: Svartvit
http://www.imdb.com/title/tt0047296/?ref_=nv_sr_1

I bonus-materialet beskriver en känd person (åtminstone i USA) att hans kärlek till Marlon Brando startade när han såg honom i en pjäs. Denna kända person och övriga publiken trodde att Marlon Brando glömt sina repliker och gjorde bort sig, men i tredje akten insåg tittaren att han bevittnat en typ av skådespel.

På papper är detta en rätt simpel historia som beskriver sig själv. I filmen rullas det igång redan i första scenen. Inte som i många andra filmer där det krävs minst femton minuter innan något av relevans händer. Sedan berättar filmen sig själv. Många moment som man tror är förutsägbara är inte det på ett snyggt sätt.

Filmen har en tydlig handling, men det är något underliggande som är själva huvudhandlingen. Förstår man det blir filmen väsentligt bättre. Marlon Brando gör en bra roll och så gör många andra. En av scenerna beskrivs en av filmhistoriens viktigaste ur skådespel synpunkt. Om du ser filmen.. Försök se om du kan klura ut vilken!

Det här var 1954. 63 år sedan och dom flesta här på Flashback var inte ens påtänkta! (gissar jag). Vill man granska och leta daterade moment finns det säkert, men i det stora är det ett bra tidsdokument också.

Ibland ser jag filmer som på ett eller annat sätt ökar mitt filmintresse och jag antar att det är liknande för många andra. Min senaste fillm var nog Elephant Man tidigare i år. Den här är nyaste i högen.

Betyg?

In a Valley of Violence | Året var 2016
http://www.imdb.com/title/tt3608930/...nm_flmg_act_12

Ett rätt schyst intro startar denna film och sedan är det westerns mest klassiska koncept "ensam man rider in i en stad". Starten är inte alls dum faktiskt. Karaktärer får en riktig introduktion och den skiljer sig i genren, men med tiden förlorar filmen mycket.

Det ideala i en western är att vad som helst kan hända. Här känns mycket bara slumpmässigt. En del bra scener och fräck action, men också mycket fjanterier och saker som förstör stämningen. Det känns inte som att filmen är uppbyggd på en riktig handling utan att dom bara slängt in händelser lite eftersom.

Ethan Hawke är bitvis bra, John Travolta gör en klart udda roll som är helt okej. En tjej i filmen är uppfriskande. Det som sänker filmen en hel del är dock två andra karaktärer. Ojämna och bara allmänt jobbiga. Känns som dom är tagna direkt ur valfri halvkass såpopera.

Det visuella är för det mesta välgjort, men staden är mer eller mindre död utöver vissa karaktärer även när det är snack om "denna stad" ganska mycket. Att bara ha lite mer statister hade höjt filmen ett snäpp direkt.

En halvdan modern western.

Betyg?

Mordet på Orientexpressen
https://www.youtube.com/watch?v=QI5dSBCymMI

Tunn och lite...intetsägande tyvärr.
Jag hade förväntat mig betydligt mer spänning än såhär
Kenneth Branagh var dock riktigt bra som Poirot.


2/5