Vilken film såg du senast?

The Last Wave (1977)

Den var bra, jag tyckte det var lysande skådespel och den var intressant, kanske aningen seg stundtals, men filmen är ändå bra och sevärd.

7/10

Trams ???

Först är jag tydligen överbevisad, och nu trams.
Du har nu kommit med två påhoppsinlägg, utan någon övrig förklaring.
Vad är du ute efter ?

San Andreas som jag köpt på rea.
Suck säger jag bara. Var lite komiskt i början men sen tröttnade man. Genomusla skådisar och ointressant men den där familjen. Endast de tekniska meriterna var starka.

Var det den med flodhästarna?

Något påhopp menade jag inte att göra. Om du tolkade det så vill jag be om ursäkt.

Om vi spolar tillbaka bandet så frågade jag dig angående om Rännstensungar (1944) innehöll scener med tramsiga sångnummer - vilket inte faller mig i smaken - varpå du svarade att det förekom endast lite sådant.
Emma80 länkade två klipp ifrån filmen innehållandes två tramsiga sångnummer, vars framförande jag ansåg vara tillräckligt för mig att bilda uppfattningen av att jag inte skulle gilla filmen.
Ur en subjektiv mening ansåg jag att de sekvenser av sångnummer var överflödigt för min egen smak, medans det kanske för dig endast var "lite och oskyldigt", och att jag ansåg dig motbevisad kanske var fel ordval.

Ska vi fortsätta förundersökningen Dr. Watson?

Boyhood (2014) - Regisserad av Richard Linklater

Linklaters senaste film, som väl de flesta antagligen har sett, handlar om pojken Mason Evans, Jr. och hans liv från att han är sex år till det att han fyller 18 och börjar på college. Även om Mason (fint spelad av Ellar Coltrane) tveklöst är filmens huvudkaraktär så får vi även följa andra personer i hans liv: Hans osjälviska mor Olivia, hans snälla men relativt frånvarande far Mason, Sr. och hans storasyster Samantha. Man skulle kanske till och med kunna hävda att Olivia, som spelas av Oscarvinnaren Patricia Arquette, på ett sätt är intressantast att iaktta då hennes karaktär utvecklas på ett sätt som faktiskt känns mer realistiskt och gripande än Masons.

Mason är sex år gammal när filmen börjar och vi får se hur hans barndom är med frånskilda föräldrar, hatkärlek till storasystern, kompisar och TV-spel. Ett kort tag känns det faktiskt nästan som att Boyhood håller på att bli en insmickrande sentimental coming of age-saga, vilket USA:s filmindustri tycks älska lika mycket som biopics och filmer med funktionshindrade genier i huvudrollen.

Linklater är dock något av en anomali inom amerikansk mainstream-film (vilket det väl någonstans är) som likt Terrence Malick och Paul Thomas Anderson vågar och tillåts göra filmer där kärleken till konsten och viljan att berätta något meningsfullt är betydligt viktigare än att tillfredsställa den stora massan och de giriga potentater som figurerar inom filmindustrin. Hur det än är med den saken så är filmen inte särskilt klichéartad utan (känns det som) låter oss istället ta del av vissa av livets milstolpar, underbara små ögonblick, smärtfulla trauman och alldeles vardagliga situationer som alla berättas på ett mycket sympatiskt och lågmält vis.

Någon form av diskbänksrealism där Olivias liv och de ting och personer som gör det meningsfullt tycks springa ifrån henne möter vacker romantik där vissa scener nästan för tankarna till ovan nämnda Malick och dennes skildring av naturlandskap och människors relationer till de undersköna platser som finns på vår jord. Jag fick faktiskt tårar i ögonen av vissa scener och jag har insett mer och mer att jag verkligen älskar Badlands, kanjoner, raviner och vattenhål och sjöar som alltid ser som vackrast ut i sådana landskap.

Det är inte konstigt att det filmen är mest känd för att den spelats in under lång tid och nästan börjat sudda ut gränsen för fiktion och verklighet men det är lite synd att det mesta snacket om filmen tycks handla just om den bedriften. Även om det tveklöst bidrar till berättelsen så tycker jag att det absolut bästa med filmen är hur Linklater väver samman små ögonblick till något som delvis blir en mycket bra film men även en väldigt skicklig redogörelse för vad ett liv, eller i alla fall en del av det, är.

___________________________________

Jag tänkte först bara skriva något kort om filmen men det blev visst någon kanske inte helt lyckad blandning av recension och grubblande om det stora i det lilla som kanske är jobbigt att läsa. Jag är dessutom för trött för att korrläsa så det är mycket möjligt att det förekommer mer eller mindre pinsamma slarvfel. ANYWAYS, hoppas att någon blir sugen på att lägga några timmar (och kanske några kronor på en DVD) på filmen för det är den fan värd!

Vertigo (1958)

Filmen var väl helt okej, men inte någon film jag skulle se om direkt, filmen kändes lite långsam ibland och den kom aldrig riktigt igång. Kanske jag inte fokuserade på filmen hela tiden, men det var för att jag aldrig intresserade mig av filmen helt och hållet, men inte var den dålig. Det är en helt klart godkänd film utan att överraska.

6/10

Jurassic World. Bra. Känns mer som en uppföljare på Jurassic Park än vad The Lost World gör. Sevärd.

Lolita (1962)

Filmen var ganska långtråkig och väldigt långdragen för att orka hålla mig kvar, jag hade inget intresse alls att se klart hela filmen pågrund av tristess. Jag filmen var riktigt tråkig, även om den var proffesionellt gjord med bra skådespeleri, men tyvärr hjälper det inte då filmen ändå är sjukt tråkig.
Jag fick nästan tvinga mig hitta det som var bra med filmen, för jag ville verkligen tycka filmen var bra, men jag fann aldrig det som var bra med filmen. Sedan borde filmen var i alla fall en halvtimme kortare. 2 och en halv timme är extremt och utdraget när en film är så tråkig rakt igenom att man börjar inse att livet är tråkigt. Så illa får det inte vara att man måste plåga sig igenom filmen, trots att den är välgjord som inte hjälper i detta fallet. Kärleksfilm i all ära, men 0 underhållningsfaktor.
Jag kan inte ens ge filmen ett godkänt betyg. Helt ärligt.

4/10

The Hunger Games: Mockingjay - Part 2 (2015)

Den avslutande filmen i serien är OK men inte så mycket mer. Det var fler scener med Philip Seymour Hoffman än jag hade väntat mig, vilket alltid är ett plus.

Betyget blir 5,5/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Jag har aldrig nekat till att sångnummertrams förekommer i filmen Rännstensungar, är inte heller någon sångnummersfantast, men fann inte inslagen särskilt störande i filmen.

Du får bilda dig vilka uppfattning du vill, och faktiskt, hör och häpna, se precis vilka filmer du vill.

VI ska inte fortsätta någon undersökning alls, däremot bör du nog se filmen i sin helhet, om du ska komma med något argument av värde.

TACK för att du påminde mig om denna! Ska sätta den på laddning igen. Jag tycker mig minnas att det var ett spännande mysterium och en snygg "Fader Ralph"! :-D Och på ett djupare plan en berättelse om konflikten mellan aboriginerna och de ditflyttade britterna, och om aboriginernas uråldriga magiska kunskap...