SSF:
Young Guns (1988) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |
Legenden om Billy the Kid - ynglingen som blev en av förgrundsfigurerna under Lincoln County War i New Mexico 1878-1879. Konflikten började när boskapsuppfödaren John Tunstall blev mördad av konkurrent. Under Tunstall jobbade en brokig skara män, däribland Billy the Kid, och de svor på att hämnas hans död. Gänget blev känd som The Regulators, och under Billy the Kid's ledarskap ledde de ett blodigt uppror.
Det här var mycket coolare som tonåring, det måste erkännas. Det är svårare att ta den här MTV-western på allvar med lite mer kritiska ögon än jag hade då, jag har vuxit upp och blivit tråkig helt enkelt... damn it! Nej då, Young Guns är fortfarande en underhållande film, trots ibland tveksamt skådespel och ylande elgitarrer á la Top Gun till varje förbannade hästridningsscen.
Det är en rak och enkel hämndhistoria med välkända ansikten som är ganska charmig när man är på det humöret. Emilio Estevez tycker jag är lysande i huvudrollen som uppkäftig, oberäknelig och med ett härligt skratt som personifierar karaktären. Uppbackad av brorsan Charlie Sheen, Kiefer Sutherland och min favorit Lou Diamond Phillips som den döcoola, knivkastande Chavez finns det gott om ung stjärnglans över det hela. Till och med Tom Cruise dyker upp, men lycka till med att upptäcka honom.
Att det är verklighetsbaserat fascinerar, och till skillnad mot vad man kan tro så är faktiskt filmen väldigt verklighetstrogen. Alla skjutscener hände mer eller mindre och karaktärerna dör/skadas på samma sätt som sina verkliga förlagor. Synd bara att regissören gör ett medelmåttigt jobb genom hela filmen, det är inget som direkt sticker ut och känns riktigt bra gjort utan det är genomgående ytligt och odynamiskt. Scenen när de dricker peyote och blir höga gränsar till buskis och är inte speciellt roligt längre (sa ju att jag har blivit tråkig). Jag är betydligt mindre engagerad i deras kamp nu än jag var förr.
Man får sin dos av pang pang och one-liners som underhåller för stunden. Trots sin charm så hade den inte fått något högt betyg idag om jag inte haft de nostalgiska känslorna. 13-åriga jag: 5/5! 20 år senare: måttliga 3/5, tack vare nostalgin.