Vilken film såg du senast?

Trainspotting 2.

Den var inte alls bra. Ibland kändes klippningen och handlingen alldeles för hetsig och storyn var överlag ganska B. Inte ens musiken var bra.

2/5.

Baywatch (2017)

Mitch Buchannon och hans nyanställde, yngre kollega, den kaxige Matt Brody försöker tillsammans sätta dit ett kriminellt gäng som slagit klorna i kuststaden där de båda arbetar som livräddare på stranden.

Jag är inte uppvuxen med serien, men har hört talas om den. När det kom till David Hasselhoff serier, var Knight Rider mer min smak. Så jag kan inte direkt påstå att denna filmen är något som förstör något heligt för mig. Inte för jag tror där är någon som verkligen tar Baywatch på så stort allvar heller.

Vad som gjorde mitt intresse för filmen var Dwayne Johnson. Han har verkligen visat på senare år vilken typ av skådespelare han är, och att han faktiskt hanterar både action och komedi bra. Lägg även till karisma och charm som är oslagbar att toppa.
Vilket då går att säga utan någon större överraskning, att filmens höjdpunkt är utan tvekan Dwayne Johnson.
Filmen i sig på andra sidan... inte så imponerande.

Vilket är lite synd då jag ändå tror filmen hade haft potential. Det känns som man hade kunnat göra något i samma veva som 21 & 22 Jump Street filmerna, som verkligen lyckades med sin komedi och satiren och hyllningen till serien från 80-talet.
Men här spelas filmen mer som din vanliga råa komedifilm som kommer ut allt för ofta nu för tiden. Det är för tok för många kukskämt i filmen, och mycket följer den typiska linjära strukturen när det kommer till dessa typer av komedifilmer.

Vi har den nya killen som är cool, och vill inte vara där. Personen som bestämmer vill heller inte ha honom där, men där är inget någon av dem kan göra åt saken, så trots bitterhet måste de jobba tillsammans. Under vägens gång bondar de tillsammans, något går snett, de skyller på varandra, blir ovänner, för att senare bli bästisar i slutet.
Sett det en miljon gånger, och börjar undra om denna klichén någonsin kommer försvinna. Den är nog en av de mest uttjatade klichéerna som finns, och jag blir lika frustrerad varje gång (speciellt komedifilmer gör det) en film kör på denna strukturen på sitt manus.

Annars händer typ inte mycket i filmen. Vi har en handling som är simpel, men som man hade kunnat göra något roligt med. Men det blir bara småskratt på sina bästa ställen, och inte mer än så. Sedan är filmen slut och man funderar på varför man inte gjorde mer med filmen.

Actionscenerna är ibland skrattretande dåliga. Där är en scen där Dwayne Johnson ska rädda några från en brinnande båt, och dataeffekterna är något som tillhör i en Asylum film. Det hade kunnat fungera om filmen kanske byggt upp sig själv som denna överdrivna over the top actionkomedi. Men den når aldrig dit, och actionscenerna blir mer en bakgrundsgrej som inträffar när det passar sig. Mitt bland kukskämten som filmen fyller upp med.
Så nu ser det bara plastigt och billigt ut.

I sin helhet hade Baywatch haft potential att lyckas. Om man följde samma spår som 21 & 22 Jump Street, i att man gör en satir samtidigt som man hyllar lite originalet och leker med skämten runt omkring hela scenariot över hur löjligt allting är.
Visst hintar den på vissa sådana saker i filmen, som att den inte tar sig på så blodigt allvar. Men det hade behövts mer. Istället fylls den upp med kukskämt och blir en typisk rå komedi, som inte sticker ut från andra komedifilmer idag, med samma humor.
Actionscenerna är inte särskilt imponerande heller, och bortsett från de små skratten man får ibland. Är det Dwayne Johnson som räddar filmen från att sjunka. Tack vare hans karisma och charm bär han filmen på sina axlar och gör den inte så tråkig och plågsam. Små underhållande på sina bästa ställen. Men fortfarande hade det kunnat bli bättre.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1469304/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=nZ5tqzw841s

Wonder Woman (2017)

Innan hon blev Wonder Woman var hon Diana, prinsessa av Amazonerna, tränad att bli en oövervinnerlig krigare. Hon är uppvuxen på en skyddad paradisö men när en amerikansk pilot kraschar där och berättar om en massiv konflikt som härjar i världen utanför lämnar hon ön. Diana lämnar sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet. Tillsammans med människan slåss hon för att stoppa alla krig och upptäcker då inte bara sina fulla krafter utan även sitt sanna öde.

DCU har inte direkt haft en bra filmografi. Man of Steel, Batman v. Superman & Suicide Squad har alla tre varit undermåttliga. Även ifall Suicide Squad var den som var mest underhållande av de tre, var den långt ifrån perfekt och mycket var tack vare Will Smith och Margot Robbie i huvudrollerna som gjorde filmen.
Wonder Woman var sista chansen för DCU att förbättra sig och för mig att ge dem en sista chans, om detta universum de bygger upp.

Så på den fronten har Wonder Woman mycket att bära på, efter tre besvikelser. Men den har även en annan sak den måste gå mot också. Det är första gången vi har en Wonder Woman film. Där har varit flertals serier, och tv-filmer och tecknade filmer. Men aldrig en högbudget med ett stort filmbolag bakom sig. På den fronten är detta första Wonder Woman filmen, och det är fan i mig på tiden!

Jag har väntat länge på att få säga detta. Men äntligen! Vi har en Wonder Woman film, och den är mycket bra! Jag hoppas innerligt att DCU tar lärdom av denna filmen och förstår vad vi vill ha från dessa filmerna.

Varför är den så bra då?
Kanske för att filmen enbart fokuserar på karaktären Diana, och bygger upp henne som en karaktär där hon går igenom en historia från början till slut. På sätt och vis en origin story, utan att lägga en massa fokus på andra karaktärer och universumet.
Så får vi här en centrerad film med Diana i fokus och vi får lära känna henne. En superhjältefilm gjord rätt helt enkelt.
Jag vet det låter skrämmande med att säga origin story i dessa dagar, jag själv är inget fan av dem. Men med tanke på hur DCU har gjort i sina tidigare filmer, behövs det här. Där är en publik där ute som inte vet något om Diana/Wonder Woman. Jag vill även tillägga att det är en bra origin story, vilket alltid är glädjande.

Filmen har även humor. Den tar sig inte själv på blodigt allvar, utan har skoj längs vägen. Ni vet, som en riktig superhjältefilm? Det är ingen rama skrattfest jag snackar om här, men där är humor och underhållning längs vägen som verkligen lyser upp filmen.
Jag ska även tillägga färger! Där är färger i filmen! Jösses existerar det ens i detta universumet? Tydligen, och jag är glad att där är färger!

Nu låter det kanske som att jag hyllar filmen över att den gör något Marvel kanske hade gjort. Men faktum är så känns det inte som en Marvel film, det känns som en DC film. Fast gjord på rätt sätt. Där är skillnad på DC och Marvel, och när DC får till det, märks det, men det känns aldrig kopierat från en Marvel film, utan är sin egna grej.

Gal Gadot som Wonder Woman var jag osäker på, även efter jag sett Batman v. Superman, trots att hon var en av de bättre sakerna med filmen. Men här visar hon verkligen sina förmågor, och hon har sålt mig helt i rollen, och jag är övertygad om att hon är rätt val för rollen.
Hennes skådespel här är väldigt övertygande, allt från de komiska bitarna där hon är ovetandes om hur det fungerar hos oss människor, eller de dramatiska stunderna där hon inser hon inte bara kan stå och titta på när andra far illa till. Det räckte med ögonen och hon sålde mig direkt.

Kemin mellan Gal Gadot och Chris Pine är också väldigt bra. Chris Pine har charmen och utseendet, men han är även en bra skådespelare och hans scener tillsammans med Gal Gadot är bra. Jag gillar scenen där de dansar i snön, eller när de är vid flygplansfältet i slutet.

Actionscenerna är också fantastiska. Det sprider ut dem under filmens gång, men varje actionscen är en fröjd för ögat. Ibland kanske lite för datatungt, men i det stora hela tycker jag ändå fighterna och kameraarbetet är bra.
När Wonder Woman musiken kickar igång när hon bär sin utrustning första gången och går ut på fältet i slow-mo fick jag seriöst rysningar. En av mina favorit superhjältar äntligen på den stora duken får den rätta introduktionen!

Nu känns det som att jag anser filmen är fläckfri och helt perfekt. Men nej så är det inte. Det är ingen perfekt film.
Största problemet är nog det som är största problemet i dagens superhjältefilmer, skurken. Skurken får aldrig tillräckligt med tid för att förklara vad dess officiella plan är, och när det egentligen bara är att ta över världen känns det ganska så tamt och fattigt. Som att man fick slut på idéer. Det är även inne att där ska vara en "twist", om vem den riktiga skurken egentligen är. Jag kommer inte nämna vem det är, men det var lite för uppenbart och ännu en gång ingen direkt mål till varför.
Jag kunde även tycka slutet var lite väl likt slutet med Doomsday i Batman v. Superman. Fast gjort betydligt bättre ska tilläggas, men jag hade gärna velat se något mer avskalat till den här filmen.

Idén att sätta filmen vid första världskriget gillar jag också. Vad jag förstått så är det andra världskriget i serietidningarna, men att de ändrade i filmen för att inte få allt för många förknippningar med Captain America. Vilket jag kan förstå.
Filmen har lite utav en matiné känsla till sig, fast på ett positivt sätt.

I sin helhet är Wonder Woman en mycket bra film som verkligen levererar. DC har äntligen fått till det med en av sina filmer i sitt universum, och mycket tack vare en egen story som enbart fokuserade på sin karaktär utan att hoppa till en massa andra, eller bygga upp ett universum. Det var en origin story om hur en av de ballaste superhjältarna kom till.
Gal Gadot är väldigt bra i rollen och har verkligen sålt mig som karaktären. Hennes kemi med Chris Pine är också en av filmens höjdpunkter. Men jag kan inte understryka nog över underhållningen filmen behåller. Den lyckas med både humor, action, drama och karaktären. Är alla ingredienser som verkligen lyckas i denna filmen.
Det negativa är skurken, som vanligt läggs det inte mycket tid på skurken och det gör så man bryr sig mindre om dess riktiga plan och varför. Jag hade gärna velat haft något mindre avskalat slut än en repris på Doomsday, fast det var gjort bättre här.
Wonder Woman är en perfekt och mycket bra film på egna ben, för den behöver inte förlita sig att vara en del av universumet, precis som med första Iron Man filmen.

4 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0451279/?ref_=tt_rec_tt

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=VSB4wGIdDwo

The thirteenth guest (1932)

En ung dam kommer till ett hus som varit igenbommat i tretton år efter att ett hemskt mord begåtts där.
Hon hittas mördad.

Synd att den inspelad så tidigt som 1932, här hade man önskat ett lite mer genomtänkt filmarbete, för historien var ganska spännande.
Någon av de tretton vid bordet för tretton år sedan vill ta livet av de andra, det blir inte bättre av att hela familjen är riktigt lömska på varandra.
Nu blev det en lite rörig historia där det var svårt att hålla isär gubbarna.
Givetvis ingick en arrogant privatdetektiv.
Synd på ett lovande manus, att det slarvades bort lite, men nog var den värd 3-/5

SSF: Moon (2009) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

I en nära framtid är jorden beroende av energikällan helium-3 som utvinns från månen. Företaget Lunar Industries har gjort en förmögenhet med sin optimerade månbas som endast kräver en arbetare för att skicka det värdefulla materialet till jorden. Möt Sam Bell - en knegare som är inne på sina sista veckor efter tre års isolation på månen med roboten GERTY som enda sällskap. Äntligen ska han få komma hem till sin fru och nyfödda barn. Men då inträffar en olycka som avslöjar en stor hemlighet Lunar Industries har undanhållit från honom.

En ospektakulär sci-fi film som hanterar sin låga budget oerhört bra och inte försöker mer än vad den klarar av. Tack vare smart användande av modeller så är det visuella fantastiskt - aldrig bryts illusionen om att vi faktiskt är på månen. Jag hade dock nöjt mig med bara den psykologiskt tunga historien som jag tycker är suveränt utförd och atmosfärisk, nästan en kuslig stämning ligger över månbasen där Sam lever sitt liv. Jag tycker de fångar den lätt panikartade känslan över att vara isolerad så länge på en utsatt plats.

Sen har vi Sam Rockwell i huvudrollen och egentligen den enda rollen i filmen (Kevin Spacey är också med men bara som robotröst). Jag har alltid gillat honom, han har den där galna personligheten som lyser igenom i hans skådespel och gör honom fascinerande att titta på. Så att han får bära en sån här tung roll där han inte bara clownar sig är roligt. Här får han spela ut i många riktningar - de känslosamma scenerna gör han med bravur och man lider verkligen med honom. Speciellt scenen där han inser hemligheten och bryter ihop i takt med den suveräna musiken är magisk.

Det är inget mästerverk och det är möjligt att jag pressar upp betyget för högt just för att jag gillar Sam Rockwell och såna här sci-fi filmer. Den saknar det där lilla extra, det som lämnar en mållös. Men i sin debutfilm lyckas Duncan Jones berätta en originell historia som engagerar och även kasta in lite tänkvärd samhällskritik. En smart film som kommer lämna de flesta nöjda även om den är långsam och avskalad.

They drive by night (1938)

En frigiven fånge söker upp en gammal flickvän, finner henne mördad, och ger sig iväg i panik fast besluten om att få fast mördaren.

Så lustigt det kan bli, råkade trycka fel, sökte egentligen en film med samma namn gjord -40, bara två år senare.
Nåväl, det var väl en sisådär film, bitvis spännande, bitvis ologisk.
Räcker, med viss tvekan, till 3-/5

Special agent (1949)

Vi får följa en egendomsagent som nystar upp ett autentiskt jätterån 1940.

Mycket pompös efterhandsdokumentär om ett tågrån då man kom över väldigt mycket pengar.
Kändes oerhört mycket äldre än 1949, historien, bild och ljudkvaliten verkade vara, gott och väl, tio år äldre.

Njä, det här var nog inte så bra.
2/5

Frenzy (1972)

En strypmördare härjar i London där han mördar sina offer genom att strypa dem med en slips. Vem kan vara nästa offer på tur och vem är den sexgalna psykopaten som döljer sig bakom ett normalt yttre?

En okej film av den gamla mästaren Hitchcock men inte så mycket mer än så. Ett osedvanligt brutalt strypmord ger en ruskig smak som hänger kvar filmen igenom. Den mörka humorn finns också med och faktiskt så skrattar jag till flera gånger. En annan behållning jag fick av filmen var att lyssna på alla de olika brittiska dialekterna. Visuellt stack det inte ut särskilt mycket och det finns flera andra sevärda filmer av Hitchcock än denna. En svag trea blir det, kul att se gamle Hitch ändå vara någotsånär modern där på tidigt 70-tal. Inte så många som har arbetat sen stumfilmens dagar och kan leverera nästan ett halvsekel senare.

Betyg: 3/5

Straight into Darkness | Årgång: 2004
http://www.imdb.com/title/tt0287733/?ref_=nv_sr_1

Tidigt in i filmen var jag redo att såga detta verk inpå benen, men sanningen är att handlingen faktiskt är godkänd och mer än så, jag gillade verkligen handlingen. Tyvärr är den skapad på ett sätt som är nästintill vedervärdigt. Det är extremt många korta scener och ännu mer olika vinklar. Det är jobbigt att titta på. Därtill är skådespeleriet under stor kritik och nästan ingen scen får leva ut sin potential.

Det handlar om två soldater som under kriget lyckats fly i okänt land och beger sig på en resa mot det okända. Förutsägbar? Nej. Händer det rätt mycket intressant? Ja... Men när scenerna är i konstiga vinklar och presenteras på ett dåligt sätt hjälper det inte långt. Även konstiga minnesfrekvenser läggs in. Så mycket av denna skriker b-film.

Skulle denna handling göras om till en "riktig film" skulle jag lätt ge den en chans och den skulle ha potential att bli en modern klassiker. Denna version är dock på tok för skadad i krig för att rekommenderas. Lite synd ändå.

Betyg? 2 + / 5

Ghost in the shell 2017

Skitcool film med assnygga miljöer men det bär tyvärr inte hela vägen och hade det inte varit för de coola miljöerna så hade det varit som vilken B-action som helst. 3/5.

Wilson

Wilson (Woody Harrelsson) är en ensamvarg med en negativ syn på människan och livet i allmänhet. När hans enda vän flyttar och hans far går bort tar han upp kontakten med sitt ex och får då reda på att han har en dotter som adopterades bort vid födseln. Wilson och hans dysfunktionella ex försöker nu involvera sig i sin dotter liv på gott och ont.

Wilson är rak och ärlig med vad han tycker och slänger ur sig diverse underhållande kommentarer under resans gång, för övrigt en ganska medioker resa.

3/5

Brain on fire - http://www.imdb.com/title/tt3704700/?ref_=nv_sr_1

Verklighetsbaserad drama om en ung journalist på New York Post lider av en sällsynt autoimmun sinnesrubbning. Hon blir vid upprepade tillfällen feldiagnosticerad efter en serie av våldsamma utbrott och allvarlig amnesi.

Helt klart Chloë Grace Moretz starkaste roll som jag sett med henne...

Betyg 4/5