http://www.imdb.com/title/tt0041257/
Come to the Stable (1949). Två nunnor från ett franskt kloster (en fransyska, en infödd amerikanska) anländer till skön jordbruksbygd i New England. De har på mystiska vägar fått för sig, att de ska bygga ett barnsjukhus just där - Gud till ära. De har inga pengar och äger ingen mark, men är trosvissa och räknar med att det ska lösa sig ändå.
Jag hade hoppats att detta skulle vara en julfilm p.g.a. titeln, men det var det egentligen inte. Endast de inledande scenerna var juliga. Det finns två problem med filmen:
1) Allting går för enkelt för nunnorna. Det råkar alltid hända något, eller finnas bakomliggande omständigheter, som passar in perfekt för deras plan att skaffa marken och pengarna till barnsjukhuset. Det är för många tillfälligheter, helt enkelt. Men visst - man skulle kunna hävda, att det finns högre makter bakom som styr allt i rätt riktning, förstås!
2) Alla personer är så fruktansvärt stereotypa. Nunnorna är blida, rena, genomgoda, naiva och helt borta för världsliga realiteter som lagfart, kontrakt, handpenning och amorteringar... (konstigt nog kan de dock köra jeep..?). Den gamla fröken klär sig gammaldags och oklädsamt, plirar genom runda glasögon, är lite pryd och nervös till sättet. Affärsmannens societetsfru är en mycket självsäker, arrogant och modemedveten ung dam. Den svarte tjänaren är okunnig och obildad, men gladlynt och med ett hjärta av guld, och han har lärt sig att kombinera ett krypande sätt med att få sina herrar att göra som han vill - ungefär som en hund...
Ett stort plus dock för att de franska nunnorna och prästerna spelas av riktiga fransmän och talar franska. Det var inte så vanligt i Hollywood-filmer från denna tid. Loretta Young, som spelar den överordnade av de två nunnorna, är mycket vacker - hon var i sin prime där! Och visst går filmen att se, det är en söt, harmlös och välmenande film.
5/10