Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
The Passion of Joan of Arc (1928)
Filmen skildrar processen mot Jeanne D'Arc, med förfalskade bevis och de därefter följande turerna när hon förhörs av prästerna i fängelset. Hon hotas med tortyr och erbjuds en sista nattvard om hon erkänner, men hon vägrar. Så småningom ger hon med sig och bränns på bål.
En klassisk stumfilm som förhöjs av mycket stämningsfull musik. Maria Falconetti är anmärkningsvärt bra i titelrollen.
Betyget blir 8,5/10 eller en stark 4/5 på Filmtipset.
Filmen skildrar processen mot Jeanne D'Arc, med förfalskade bevis och de därefter följande turerna när hon förhörs av prästerna i fängelset. Hon hotas med tortyr och erbjuds en sista nattvard om hon erkänner, men hon vägrar. Så småningom ger hon med sig och bränns på bål.
En klassisk stumfilm som förhöjs av mycket stämningsfull musik. Maria Falconetti är anmärkningsvärt bra i titelrollen.
Betyget blir 8,5/10 eller en stark 4/5 på Filmtipset.
Die Another Day (2002): http://www.imdb.com/title/tt0246460/?ref_=nv_sr_1
Antagligen en av dom svagaste Bond-filmerna. Jag har inte sett alla så jag kan inte uttala mig, men av dom jag sett kan det mycket väl vara den svagaste (har sett cirka hälften). Bond har alltid varit överdrivet, men mycket i denna film är på gränsen till parodi. Dom one-liners som kommer är det riktigt låg nivå på... Så dåliga att dom blir bra. Jag vet att Daniel Craig inte sågs eller kanske än idag ses som en bra Bond, men Casino Royale är bra många steg över detta hur man än vrider på det. Klippningen av filmen är horribel och många saker som händer bara "händer" utan att man får se hur. Det slängs in så mycket i filmen att det aldrig direkt blir tråkig, men aldrig spännande heller. Madonna bjuder också på den kanske sämsta bond-låten någonsin. Inget personligt mot Madonna.. Jag är ingen hater, men låten står sig otroligt lågt gentemot dom flesta av seriens övriga.
Jag såg denna på bio när det begav sig. Jag minns kanske tre scener och det är inte så konstigt...
Betyg: 2 / 5.
Antagligen en av dom svagaste Bond-filmerna. Jag har inte sett alla så jag kan inte uttala mig, men av dom jag sett kan det mycket väl vara den svagaste (har sett cirka hälften). Bond har alltid varit överdrivet, men mycket i denna film är på gränsen till parodi. Dom one-liners som kommer är det riktigt låg nivå på... Så dåliga att dom blir bra. Jag vet att Daniel Craig inte sågs eller kanske än idag ses som en bra Bond, men Casino Royale är bra många steg över detta hur man än vrider på det. Klippningen av filmen är horribel och många saker som händer bara "händer" utan att man får se hur. Det slängs in så mycket i filmen att det aldrig direkt blir tråkig, men aldrig spännande heller. Madonna bjuder också på den kanske sämsta bond-låten någonsin. Inget personligt mot Madonna.. Jag är ingen hater, men låten står sig otroligt lågt gentemot dom flesta av seriens övriga.
Jag såg denna på bio när det begav sig. Jag minns kanske tre scener och det är inte så konstigt...
Betyg: 2 / 5.
Batman v Superman: Dawn of Justice (2016)
Av rädsla för vad en gudalik superhjältes ohämmade krafter kan leda till tar sig Gothams egen brottsbekämpare an Metroplis högaktade hjälte. Samtidigt frågar sig världen vilken hjälte de faktiskt behöver, för medan Superman och Batman strider mot varandra uppstår ett nytt hot, ett hot större än något mänskligheten tidigare skådat.
Efter många års väntan är dagen äntligen här. Innan ens Man of Steel har folk diskuterat och rykten gått om en Batman vs Superman film. De två gigant legenderna i serievärlden i samma film för första gången. Trots att jag själv var väldigt skeptisk mest på grund av trailers och att Man of Steel gänget låg bakom filmen, höll jag verkligen mig optimistisk för jag ville verkligen gilla denna filmen.
Väntan är över, och det är åter igen samma gamla historia... igen...
Låt mig börja med det positiva, för där är en del negativt att gå igenom här. För där är ett par saker som är bra med filmen, och där med lyfter den från sin föregångare Man of Steel.
Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman är filmens absoluta höjdpunkt. Han levererar en Batman vi inte sett på ett tag, den mörka och brutala versionen, samt den äldre. Den påminner där med mycket av Frank Miller versionen.
Vad många kanske kan ha problem med dock är att han dödar folk, höger och vänster. Vilket inte är moralen bakom Batman. Däremot har det aldrig varit ett problem för mig inom filmerna, att superhjältarna dödar. Michael Keaton som är den bästa i mina ögon dödar folk i min favorit Batman film, från 1989.
Men allting med just Bruce Wayne och Batman är filmens höjdpunkt. Ben Affleck är så rätt i rollen och allt han gjorde kändes rätt i karaktären. Faktum är ås kändes det stundtals, att Zack Snyder var kanske mer intresserad av att göra en Batman film än en Batman v Superman film, och en uppbyggnad mot Justice League filmerna.
Gal Gadot levererar också som Diana Prince a.k.a. Wonder Woman. Hon är inte med mycket, men det hon är med är bra och inte för mycket av det goda överdoseras. När hon dyker upp i slutet i Wonder Woman dräkten kändes det bara rätt.
En av mina favorit superhjältar för första gången i en långfilm på bio. Jag väntar ivrigt på hennes egna film.
Jeremy Irons som Alfred är också någon jag känner inte bör underskattas, då även han gör en trovärdig roll som den hjälpsamme butlern. Kemin mellan han och Ben Affleck var trovärdig och jag önska nästan detta var en solo Batman film regisserad av Ben Affleck. Däremot försvinner Alfred från filmen i slutet för att aldrig synats till igen. Inte ens i slutet.
Jag tycker även actionscenerna för det mesta var bra gjorda. Speciellt fighten mellan Superman och Batman. Mot slutet blev det dock för mycket (mer om det sen). Men just stand-alone scenen där de två legenderna fightas gillade jag väldigt mycket och var värt väntan.
Resten av filmen är åter igen tillbaka till Man of Steel dilemmat, allting är en enda röra. Allt från skurken, handlingen, konflikten och även vissa skådespelare.
Det känns som de inte lärde sig tillräckligt mycket av sina misstag från Man of Steel. Okej du har rättelsen utav fighten i slutet av filmen rättfärdigas här. Där en del av det är en konflikt i filmen vare sig Superman är god eller ond, med tanke på vad han kan göra mot mänskligheten. Men sen gör filmen samma sak igen i slutet här, så ännu en gång är vi tillbaka igen till ruta 1.
Handlingen är alldeles för tunn samtidigt som den är för komplex. Vilket gör att filmen storymässigt är en enda röra.
Problemet ligger i att mycket av händelserna som inträffar känns påtvingade. Just för att påtvinga åt att bygga upp inför hela detta universum. Filmen slänger in referenser till The Flash, Aquaman och Cyborg, bara för att nästa film som kommer ut är Justice League.
Filmen fokuserar mer på att bygga upp ett universum än att berätta en bra historia och göra en bra film. Det är nästan som att bara för du har Superman och Batman i samma film så är 50% av jobbet redan gjort. Men det är det inte.
Mycket ligger också i att Zack Snyder är regissör. En man som inte är en berättarperson utan är "style over substance". Detta var ett faktum med Man of Steel, och det är ett faktum med Batman v Superman. Samt alla hans andra filmer. Vilket gör mig mer orolig att det är han som ska göra Justice League filmerna.
Vad som också är ett problem som också ligger i själva storyn är tempot på filmen. Över halva filmen går innan vi ens får vår fight mellan Superman och Batman. Fram tills dess så drar filmen ut på sig i ett ganska så långsamt tempo. Där det enda som riktigt räddar det är Ben Affleck. Men det går inte att ignorera det faktum att filmen inte vet hur man lägger ut en linjär tråd berättarmässigt.
Samma sak med Man of Steel. Allting är bara uppbyggnad och prat för att sedan klippa till en 40 minuter lång fight för att sedan avsluta. Det funkar bara inte att göra så. Där är ingen strukturering alls. Allting kändes som ihopklippta snygga, men innehållslösa scener.
Filmen gör också en Konungens Återkomst, genom att ha fyra olika slut och bra fortsätter. Till och med publiken tröttnade och satt bara och vänta på att filmen skulle ta slut. Det funkade bara inte, och visar ännu en gång att dessa filmerna seriöst behöver förbättra sina manus och regi, för berättarmässigt och storymässigt är det rent ut sagt åt helvete.
Lois Lane kändes också bara påtvingad in i filmen. Hon hade aldrig riktigt ett syfte, okej i början. Men sedan var hon bara där för att manusförfattarna själva inte visste vad de skulle göra med henne.
Skurkarna är också en stor besvikelse. Först har vi Jesse Eisenberg som Lex Luthor. Alla ni som befarade oro över rollinsatsen samt avskydde honom i trailern. Ja det förändras inte med filmen. Jag kan inte i min vildaste fantasi finna vad det är som gör att studion tyckte Jesse Eisenberg var rätt val i en av de mest välkända skurkrollerna någonsin.
Hans sätt att porträtta Lex är extremt konstigt. Jag förstår man kanske vill göra något nytt med rollen, men detta är riktigt märkligt val. Jag har inte den blekaste aning om vad Jesse Eisenberg höll på med i filmen. Han gjorde märkliga ljud under hela filmen och små rörelser med sin tänder och ansikte. Han pratar också som om han vore 5-år.
Vilket också blir mitt nästa problem. Lex kändes aldrig som ett hot någon gång under filmens gång. Han var mer som en sprallig 10-årig som precis fått veta att han kan skapa ett monster och troligtvis besegra Superman. Jag förstod heller aldrig hans motiv eller varför han gjorde som han gjorde. Han ville besegra Superman för att?
Sedan tar han och skapar Doomsday. Som är en välkänd skurk i serietidningarna och är den som dödar Superman i serietidningarna. Faktum är så är han en av de mest kraftfulla skurkarna inom DC. Här är han bortkastad, ungefär som att man beslöt sig för att Thanos skulle dyka upp de sista 10 minuterna av Avengers: Age of Ultron för att senare besegra honom.
Doomsday ser också bara ut som vilket annat CGI monster vi sett de senaste 5 åren i storfilmer. Där är inget som sticker ut med honom eller gör honom speciell. Vilket är den största besvikelsen. Att de slänger iväg en sådan pass stor och känd DC skurk i serietidningarna och gör ingenting med den och besegrar den lika lätt.
Jag måste också säga att anledningen till hur och varför Superman och Batman börjar fightas är en av mest mest sämsta förklaringarna jag fått från en film. Vilket visar igen hur tunn manuset kan vara vid sina ställen. Ännu värre är varför de slutar fightas, vilket var ännu mer slag i pannan moment. Jag var verkligen chockad över hur påtvingat allting kändes mot slutet.
Där är också något som inträffar med en viss karaktär i slutet av filmen som jag inte riktigt tycker behövdes. Speciellt när vi redan vet vilken film som kommer efter denna. Det kändes inte nödvändigt då man redan vet vad som kommer hända med karaktären.
I sin helhet misslyckades Batman v Superman: Dawn of Justice hitta rätt plats. Allting var bara i en enda röra. Där det största problemet låg i storyn och berättarmässigt. Där var ingen strukturering och allting vara bara utfyllt med innehållslösa scener, som bara drog ut på tiden och byggdes upp inför en final som heter duga. Men när du lägger upp din film där inget riktigt händer de första 100 minuterna för att sedan lägga alla actionscenerna i slutet blir det bara en enda röra. Filmen lägger mer fokus på att bygga upp ett universum än att göra en bra film på egen hand.
Actionscenerna var bra och fighten mellan Superman och Batman var bra utförd. Däremot så var anledningen till varför de började slåss och likaså slutade, vara något av de tunnaste och påtvingat jag sett i en superhjälte film.
Vad som räddar filmen från total katastrof är Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman. Han är det bästa med filmen och varje scen med honom kändes bra.
Däremot är Jesse Eisenberg helt fel i valet som Lex, något jag redan befarade innan jag såg filmen och han ändrade inte på min åsikt efter att ha sett filmen.
Det är en snygg film att kolla på, men det hjälper inte när allting bara kollapsar i slutändan. Filmen är alldeles för lång med utdragna och lågt tempo över första halvan, för att sedan bli en katastrof med en enda lång actionscen mot Doomsday, som filmen inte lyckas göra värdighet utan gör honom till ett generiskt CGI monster som ser ut som grott trollen från Sagan om Ringen.
Jag ville verkligen gilla denna filmen. Det är en film jag drömt om och velat se ända sedan barnsben. Men tyvärr är sanningen bitter och det jag befarade blev i slutändan sanning. Jag hoppas innerligt DC får till det med sina Justice League filmer, men det ser ganska så mörkt ut i nuläget.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2975590/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=eX_iASz1Si8
Av rädsla för vad en gudalik superhjältes ohämmade krafter kan leda till tar sig Gothams egen brottsbekämpare an Metroplis högaktade hjälte. Samtidigt frågar sig världen vilken hjälte de faktiskt behöver, för medan Superman och Batman strider mot varandra uppstår ett nytt hot, ett hot större än något mänskligheten tidigare skådat.
Efter många års väntan är dagen äntligen här. Innan ens Man of Steel har folk diskuterat och rykten gått om en Batman vs Superman film. De två gigant legenderna i serievärlden i samma film för första gången. Trots att jag själv var väldigt skeptisk mest på grund av trailers och att Man of Steel gänget låg bakom filmen, höll jag verkligen mig optimistisk för jag ville verkligen gilla denna filmen.
Väntan är över, och det är åter igen samma gamla historia... igen...
Låt mig börja med det positiva, för där är en del negativt att gå igenom här. För där är ett par saker som är bra med filmen, och där med lyfter den från sin föregångare Man of Steel.
Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman är filmens absoluta höjdpunkt. Han levererar en Batman vi inte sett på ett tag, den mörka och brutala versionen, samt den äldre. Den påminner där med mycket av Frank Miller versionen.
Vad många kanske kan ha problem med dock är att han dödar folk, höger och vänster. Vilket inte är moralen bakom Batman. Däremot har det aldrig varit ett problem för mig inom filmerna, att superhjältarna dödar. Michael Keaton som är den bästa i mina ögon dödar folk i min favorit Batman film, från 1989.
Men allting med just Bruce Wayne och Batman är filmens höjdpunkt. Ben Affleck är så rätt i rollen och allt han gjorde kändes rätt i karaktären. Faktum är ås kändes det stundtals, att Zack Snyder var kanske mer intresserad av att göra en Batman film än en Batman v Superman film, och en uppbyggnad mot Justice League filmerna.
Gal Gadot levererar också som Diana Prince a.k.a. Wonder Woman. Hon är inte med mycket, men det hon är med är bra och inte för mycket av det goda överdoseras. När hon dyker upp i slutet i Wonder Woman dräkten kändes det bara rätt.
En av mina favorit superhjältar för första gången i en långfilm på bio. Jag väntar ivrigt på hennes egna film.
Jeremy Irons som Alfred är också någon jag känner inte bör underskattas, då även han gör en trovärdig roll som den hjälpsamme butlern. Kemin mellan han och Ben Affleck var trovärdig och jag önska nästan detta var en solo Batman film regisserad av Ben Affleck. Däremot försvinner Alfred från filmen i slutet för att aldrig synats till igen. Inte ens i slutet.
Jag tycker även actionscenerna för det mesta var bra gjorda. Speciellt fighten mellan Superman och Batman. Mot slutet blev det dock för mycket (mer om det sen). Men just stand-alone scenen där de två legenderna fightas gillade jag väldigt mycket och var värt väntan.
Resten av filmen är åter igen tillbaka till Man of Steel dilemmat, allting är en enda röra. Allt från skurken, handlingen, konflikten och även vissa skådespelare.
Det känns som de inte lärde sig tillräckligt mycket av sina misstag från Man of Steel. Okej du har rättelsen utav fighten i slutet av filmen rättfärdigas här. Där en del av det är en konflikt i filmen vare sig Superman är god eller ond, med tanke på vad han kan göra mot mänskligheten. Men sen gör filmen samma sak igen i slutet här, så ännu en gång är vi tillbaka igen till ruta 1.
Handlingen är alldeles för tunn samtidigt som den är för komplex. Vilket gör att filmen storymässigt är en enda röra.
Problemet ligger i att mycket av händelserna som inträffar känns påtvingade. Just för att påtvinga åt att bygga upp inför hela detta universum. Filmen slänger in referenser till The Flash, Aquaman och Cyborg, bara för att nästa film som kommer ut är Justice League.
Filmen fokuserar mer på att bygga upp ett universum än att berätta en bra historia och göra en bra film. Det är nästan som att bara för du har Superman och Batman i samma film så är 50% av jobbet redan gjort. Men det är det inte.
Mycket ligger också i att Zack Snyder är regissör. En man som inte är en berättarperson utan är "style over substance". Detta var ett faktum med Man of Steel, och det är ett faktum med Batman v Superman. Samt alla hans andra filmer. Vilket gör mig mer orolig att det är han som ska göra Justice League filmerna.
Vad som också är ett problem som också ligger i själva storyn är tempot på filmen. Över halva filmen går innan vi ens får vår fight mellan Superman och Batman. Fram tills dess så drar filmen ut på sig i ett ganska så långsamt tempo. Där det enda som riktigt räddar det är Ben Affleck. Men det går inte att ignorera det faktum att filmen inte vet hur man lägger ut en linjär tråd berättarmässigt.
Samma sak med Man of Steel. Allting är bara uppbyggnad och prat för att sedan klippa till en 40 minuter lång fight för att sedan avsluta. Det funkar bara inte att göra så. Där är ingen strukturering alls. Allting kändes som ihopklippta snygga, men innehållslösa scener.
Filmen gör också en Konungens Återkomst, genom att ha fyra olika slut och bra fortsätter. Till och med publiken tröttnade och satt bara och vänta på att filmen skulle ta slut. Det funkade bara inte, och visar ännu en gång att dessa filmerna seriöst behöver förbättra sina manus och regi, för berättarmässigt och storymässigt är det rent ut sagt åt helvete.
Lois Lane kändes också bara påtvingad in i filmen. Hon hade aldrig riktigt ett syfte, okej i början. Men sedan var hon bara där för att manusförfattarna själva inte visste vad de skulle göra med henne.
Skurkarna är också en stor besvikelse. Först har vi Jesse Eisenberg som Lex Luthor. Alla ni som befarade oro över rollinsatsen samt avskydde honom i trailern. Ja det förändras inte med filmen. Jag kan inte i min vildaste fantasi finna vad det är som gör att studion tyckte Jesse Eisenberg var rätt val i en av de mest välkända skurkrollerna någonsin.
Hans sätt att porträtta Lex är extremt konstigt. Jag förstår man kanske vill göra något nytt med rollen, men detta är riktigt märkligt val. Jag har inte den blekaste aning om vad Jesse Eisenberg höll på med i filmen. Han gjorde märkliga ljud under hela filmen och små rörelser med sin tänder och ansikte. Han pratar också som om han vore 5-år.
Vilket också blir mitt nästa problem. Lex kändes aldrig som ett hot någon gång under filmens gång. Han var mer som en sprallig 10-årig som precis fått veta att han kan skapa ett monster och troligtvis besegra Superman. Jag förstod heller aldrig hans motiv eller varför han gjorde som han gjorde. Han ville besegra Superman för att?
Sedan tar han och skapar Doomsday. Som är en välkänd skurk i serietidningarna och är den som dödar Superman i serietidningarna. Faktum är så är han en av de mest kraftfulla skurkarna inom DC. Här är han bortkastad, ungefär som att man beslöt sig för att Thanos skulle dyka upp de sista 10 minuterna av Avengers: Age of Ultron för att senare besegra honom.
Doomsday ser också bara ut som vilket annat CGI monster vi sett de senaste 5 åren i storfilmer. Där är inget som sticker ut med honom eller gör honom speciell. Vilket är den största besvikelsen. Att de slänger iväg en sådan pass stor och känd DC skurk i serietidningarna och gör ingenting med den och besegrar den lika lätt.
Jag måste också säga att anledningen till hur och varför Superman och Batman börjar fightas är en av mest mest sämsta förklaringarna jag fått från en film. Vilket visar igen hur tunn manuset kan vara vid sina ställen. Ännu värre är varför de slutar fightas, vilket var ännu mer slag i pannan moment. Jag var verkligen chockad över hur påtvingat allting kändes mot slutet.
Där är också något som inträffar med en viss karaktär i slutet av filmen som jag inte riktigt tycker behövdes. Speciellt när vi redan vet vilken film som kommer efter denna. Det kändes inte nödvändigt då man redan vet vad som kommer hända med karaktären.
I sin helhet misslyckades Batman v Superman: Dawn of Justice hitta rätt plats. Allting var bara i en enda röra. Där det största problemet låg i storyn och berättarmässigt. Där var ingen strukturering och allting vara bara utfyllt med innehållslösa scener, som bara drog ut på tiden och byggdes upp inför en final som heter duga. Men när du lägger upp din film där inget riktigt händer de första 100 minuterna för att sedan lägga alla actionscenerna i slutet blir det bara en enda röra. Filmen lägger mer fokus på att bygga upp ett universum än att göra en bra film på egen hand.
Actionscenerna var bra och fighten mellan Superman och Batman var bra utförd. Däremot så var anledningen till varför de började slåss och likaså slutade, vara något av de tunnaste och påtvingat jag sett i en superhjälte film.
Vad som räddar filmen från total katastrof är Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman. Han är det bästa med filmen och varje scen med honom kändes bra.
Däremot är Jesse Eisenberg helt fel i valet som Lex, något jag redan befarade innan jag såg filmen och han ändrade inte på min åsikt efter att ha sett filmen.
Det är en snygg film att kolla på, men det hjälper inte när allting bara kollapsar i slutändan. Filmen är alldeles för lång med utdragna och lågt tempo över första halvan, för att sedan bli en katastrof med en enda lång actionscen mot Doomsday, som filmen inte lyckas göra värdighet utan gör honom till ett generiskt CGI monster som ser ut som grott trollen från Sagan om Ringen.
Jag ville verkligen gilla denna filmen. Det är en film jag drömt om och velat se ända sedan barnsben. Men tyvärr är sanningen bitter och det jag befarade blev i slutändan sanning. Jag hoppas innerligt DC får till det med sina Justice League filmer, men det ser ganska så mörkt ut i nuläget.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2975590/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=eX_iASz1Si8
Citat:
Batman v Superman: Dawn of Justice (2016)
Av rädsla för vad en gudalik superhjältes ohämmade krafter kan leda till tar sig Gothams egen brottsbekämpare an Metroplis högaktade hjälte. Samtidigt frågar sig världen vilken hjälte de faktiskt behöver, för medan Superman och Batman strider mot varandra uppstår ett nytt hot, ett hot större än något mänskligheten tidigare skådat.
Efter många års väntan är dagen äntligen här. Innan ens Man of Steel har folk diskuterat och rykten gått om en Batman vs Superman film. De två gigant legenderna i serievärlden i samma film för första gången. Trots att jag själv var väldigt skeptisk mest på grund av trailers och att Man of Steel gänget låg bakom filmen, höll jag verkligen mig optimistisk för jag ville verkligen gilla denna filmen.
Väntan är över, och det är åter igen samma gamla historia... igen...
Låt mig börja med det positiva, för där är en del negativt att gå igenom här. För där är ett par saker som är bra med filmen, och där med lyfter den från sin föregångare Man of Steel.
Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman är filmens absoluta höjdpunkt. Han levererar en Batman vi inte sett på ett tag, den mörka och brutala versionen, samt den äldre. Den påminner där med mycket av Frank Miller versionen.
Vad många kanske kan ha problem med dock är att han dödar folk, höger och vänster. Vilket inte är moralen bakom Batman. Däremot har det aldrig varit ett problem för mig inom filmerna, att superhjältarna dödar. Michael Keaton som är den bästa i mina ögon dödar folk i min favorit Batman film, från 1989.
Men allting med just Bruce Wayne och Batman är filmens höjdpunkt. Ben Affleck är så rätt i rollen och allt han gjorde kändes rätt i karaktären. Faktum är ås kändes det stundtals, att Zack Snyder var kanske mer intresserad av att göra en Batman film än en Batman v Superman film, och en uppbyggnad mot Justice League filmerna.
Gal Gadot levererar också som Diana Prince a.k.a. Wonder Woman. Hon är inte med mycket, men det hon är med är bra och inte för mycket av det goda överdoseras. När hon dyker upp i slutet i Wonder Woman dräkten kändes det bara rätt.
En av mina favorit superhjältar för första gången i en långfilm på bio. Jag väntar ivrigt på hennes egna film.
Jeremy Irons som Alfred är också någon jag känner inte bör underskattas, då även han gör en trovärdig roll som den hjälpsamme butlern. Kemin mellan han och Ben Affleck var trovärdig och jag önska nästan detta var en solo Batman film regisserad av Ben Affleck. Däremot försvinner Alfred från filmen i slutet för att aldrig synats till igen. Inte ens i slutet.
Jag tycker även actionscenerna för det mesta var bra gjorda. Speciellt fighten mellan Superman och Batman. Mot slutet blev det dock för mycket (mer om det sen). Men just stand-alone scenen där de två legenderna fightas gillade jag väldigt mycket och var värt väntan.
Resten av filmen är åter igen tillbaka till Man of Steel dilemmat, allting är en enda röra. Allt från skurken, handlingen, konflikten och även vissa skådespelare.
Det känns som de inte lärde sig tillräckligt mycket av sina misstag från Man of Steel. Okej du har rättelsen utav fighten i slutet av filmen rättfärdigas här. Där en del av det är en konflikt i filmen vare sig Superman är god eller ond, med tanke på vad han kan göra mot mänskligheten. Men sen gör filmen samma sak igen i slutet här, så ännu en gång är vi tillbaka igen till ruta 1.
Handlingen är alldeles för tunn samtidigt som den är för komplex. Vilket gör att filmen storymässigt är en enda röra.
Problemet ligger i att mycket av händelserna som inträffar känns påtvingade. Just för att påtvinga åt att bygga upp inför hela detta universum. Filmen slänger in referenser till The Flash, Aquaman och Cyborg, bara för att nästa film som kommer ut är Justice League.
Filmen fokuserar mer på att bygga upp ett universum än att berätta en bra historia och göra en bra film. Det är nästan som att bara för du har Superman och Batman i samma film så är 50% av jobbet redan gjort. Men det är det inte.
Mycket ligger också i att Zack Snyder är regissör. En man som inte är en berättarperson utan är "style over substance". Detta var ett faktum med Man of Steel, och det är ett faktum med Batman v Superman. Samt alla hans andra filmer. Vilket gör mig mer orolig att det är han som ska göra Justice League filmerna.
Vad som också är ett problem som också ligger i själva storyn är tempot på filmen. Över halva filmen går innan vi ens får vår fight mellan Superman och Batman. Fram tills dess så drar filmen ut på sig i ett ganska så långsamt tempo. Där det enda som riktigt räddar det är Ben Affleck. Men det går inte att ignorera det faktum att filmen inte vet hur man lägger ut en linjär tråd berättarmässigt.
Samma sak med Man of Steel. Allting är bara uppbyggnad och prat för att sedan klippa till en 40 minuter lång fight för att sedan avsluta. Det funkar bara inte att göra så. Där är ingen strukturering alls. Allting kändes som ihopklippta snygga, men innehållslösa scener.
Filmen gör också en Konungens Återkomst, genom att ha fyra olika slut och bra fortsätter. Till och med publiken tröttnade och satt bara och vänta på att filmen skulle ta slut. Det funkade bara inte, och visar ännu en gång att dessa filmerna seriöst behöver förbättra sina manus och regi, för berättarmässigt och storymässigt är det rent ut sagt åt helvete.
Lois Lane kändes också bara påtvingad in i filmen. Hon hade aldrig riktigt ett syfte, okej i början. Men sedan var hon bara där för att manusförfattarna själva inte visste vad de skulle göra med henne.
Skurkarna är också en stor besvikelse. Först har vi Jesse Eisenberg som Lex Luthor. Alla ni som befarade oro över rollinsatsen samt avskydde honom i trailern. Ja det förändras inte med filmen. Jag kan inte i min vildaste fantasi finna vad det är som gör att studion tyckte Jesse Eisenberg var rätt val i en av de mest välkända skurkrollerna någonsin.
Hans sätt att porträtta Lex är extremt konstigt. Jag förstår man kanske vill göra något nytt med rollen, men detta är riktigt märkligt val. Jag har inte den blekaste aning om vad Jesse Eisenberg höll på med i filmen. Han gjorde märkliga ljud under hela filmen och små rörelser med sin tänder och ansikte. Han pratar också som om han vore 5-år.
Vilket också blir mitt nästa problem. Lex kändes aldrig som ett hot någon gång under filmens gång. Han var mer som en sprallig 10-årig som precis fått veta att han kan skapa ett monster och troligtvis besegra Superman. Jag förstod heller aldrig hans motiv eller varför han gjorde som han gjorde. Han ville besegra Superman för att?
Sedan tar han och skapar Doomsday. Som är en välkänd skurk i serietidningarna och är den som dödar Superman i serietidningarna. Faktum är så är han en av de mest kraftfulla skurkarna inom DC. Här är han bortkastad, ungefär som att man beslöt sig för att Thanos skulle dyka upp de sista 10 minuterna av Avengers: Age of Ultron för att senare besegra honom.
Doomsday ser också bara ut som vilket annat CGI monster vi sett de senaste 5 åren i storfilmer. Där är inget som sticker ut med honom eller gör honom speciell. Vilket är den största besvikelsen. Att de slänger iväg en sådan pass stor och känd DC skurk i serietidningarna och gör ingenting med den och besegrar den lika lätt.
Jag måste också säga att anledningen till hur och varför Superman och Batman börjar fightas är en av mest mest sämsta förklaringarna jag fått från en film. Vilket visar igen hur tunn manuset kan vara vid sina ställen. Ännu värre är varför de slutar fightas, vilket var ännu mer slag i pannan moment. Jag var verkligen chockad över hur påtvingat allting kändes mot slutet.
Där är också något som inträffar med en viss karaktär i slutet av filmen som jag inte riktigt tycker behövdes. Speciellt när vi redan vet vilken film som kommer efter denna. Det kändes inte nödvändigt då man redan vet vad som kommer hända med karaktären.
I sin helhet misslyckades Batman v Superman: Dawn of Justice hitta rätt plats. Allting var bara i en enda röra. Där det största problemet låg i storyn och berättarmässigt. Där var ingen strukturering och allting vara bara utfyllt med innehållslösa scener, som bara drog ut på tiden och byggdes upp inför en final som heter duga. Men när du lägger upp din film där inget riktigt händer de första 100 minuterna för att sedan lägga alla actionscenerna i slutet blir det bara en enda röra. Filmen lägger mer fokus på att bygga upp ett universum än att göra en bra film på egen hand.
Actionscenerna var bra och fighten mellan Superman och Batman var bra utförd. Däremot så var anledningen till varför de började slåss och likaså slutade, vara något av de tunnaste och påtvingat jag sett i en superhjälte film.
Vad som räddar filmen från total katastrof är Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman. Han är det bästa med filmen och varje scen med honom kändes bra.
Däremot är Jesse Eisenberg helt fel i valet som Lex, något jag redan befarade innan jag såg filmen och han ändrade inte på min åsikt efter att ha sett filmen.
Det är en snygg film att kolla på, men det hjälper inte när allting bara kollapsar i slutändan. Filmen är alldeles för lång med utdragna och lågt tempo över första halvan, för att sedan bli en katastrof med en enda lång actionscen mot Doomsday, som filmen inte lyckas göra värdighet utan gör honom till ett generiskt CGI monster som ser ut som grott trollen från Sagan om Ringen.
Jag ville verkligen gilla denna filmen. Det är en film jag drömt om och velat se ända sedan barnsben. Men tyvärr är sanningen bitter och det jag befarade blev i slutändan sanning. Jag hoppas innerligt DC får till det med sina Justice League filmer, men det ser ganska så mörkt ut i nuläget.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2975590/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=eX_iASz1Si8
Efter många års väntan är dagen äntligen här. Innan ens Man of Steel har folk diskuterat och rykten gått om en Batman vs Superman film. De två gigant legenderna i serievärlden i samma film för första gången. Trots att jag själv var väldigt skeptisk mest på grund av trailers och att Man of Steel gänget låg bakom filmen, höll jag verkligen mig optimistisk för jag ville verkligen gilla denna filmen.
Väntan är över, och det är åter igen samma gamla historia... igen...
Låt mig börja med det positiva, för där är en del negativt att gå igenom här. För där är ett par saker som är bra med filmen, och där med lyfter den från sin föregångare Man of Steel.
Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman är filmens absoluta höjdpunkt. Han levererar en Batman vi inte sett på ett tag, den mörka och brutala versionen, samt den äldre. Den påminner där med mycket av Frank Miller versionen.
Vad många kanske kan ha problem med dock är att han dödar folk, höger och vänster. Vilket inte är moralen bakom Batman. Däremot har det aldrig varit ett problem för mig inom filmerna, att superhjältarna dödar. Michael Keaton som är den bästa i mina ögon dödar folk i min favorit Batman film, från 1989.
Men allting med just Bruce Wayne och Batman är filmens höjdpunkt. Ben Affleck är så rätt i rollen och allt han gjorde kändes rätt i karaktären. Faktum är ås kändes det stundtals, att Zack Snyder var kanske mer intresserad av att göra en Batman film än en Batman v Superman film, och en uppbyggnad mot Justice League filmerna.
Gal Gadot levererar också som Diana Prince a.k.a. Wonder Woman. Hon är inte med mycket, men det hon är med är bra och inte för mycket av det goda överdoseras. När hon dyker upp i slutet i Wonder Woman dräkten kändes det bara rätt.
En av mina favorit superhjältar för första gången i en långfilm på bio. Jag väntar ivrigt på hennes egna film.
Jeremy Irons som Alfred är också någon jag känner inte bör underskattas, då även han gör en trovärdig roll som den hjälpsamme butlern. Kemin mellan han och Ben Affleck var trovärdig och jag önska nästan detta var en solo Batman film regisserad av Ben Affleck. Däremot försvinner Alfred från filmen i slutet för att aldrig synats till igen. Inte ens i slutet.
Jag tycker även actionscenerna för det mesta var bra gjorda. Speciellt fighten mellan Superman och Batman. Mot slutet blev det dock för mycket (mer om det sen). Men just stand-alone scenen där de två legenderna fightas gillade jag väldigt mycket och var värt väntan.
Resten av filmen är åter igen tillbaka till Man of Steel dilemmat, allting är en enda röra. Allt från skurken, handlingen, konflikten och även vissa skådespelare.
Det känns som de inte lärde sig tillräckligt mycket av sina misstag från Man of Steel. Okej du har rättelsen utav fighten i slutet av filmen rättfärdigas här. Där en del av det är en konflikt i filmen vare sig Superman är god eller ond, med tanke på vad han kan göra mot mänskligheten. Men sen gör filmen samma sak igen i slutet här, så ännu en gång är vi tillbaka igen till ruta 1.
Handlingen är alldeles för tunn samtidigt som den är för komplex. Vilket gör att filmen storymässigt är en enda röra.
Problemet ligger i att mycket av händelserna som inträffar känns påtvingade. Just för att påtvinga åt att bygga upp inför hela detta universum. Filmen slänger in referenser till The Flash, Aquaman och Cyborg, bara för att nästa film som kommer ut är Justice League.
Filmen fokuserar mer på att bygga upp ett universum än att berätta en bra historia och göra en bra film. Det är nästan som att bara för du har Superman och Batman i samma film så är 50% av jobbet redan gjort. Men det är det inte.
Mycket ligger också i att Zack Snyder är regissör. En man som inte är en berättarperson utan är "style over substance". Detta var ett faktum med Man of Steel, och det är ett faktum med Batman v Superman. Samt alla hans andra filmer. Vilket gör mig mer orolig att det är han som ska göra Justice League filmerna.
Vad som också är ett problem som också ligger i själva storyn är tempot på filmen. Över halva filmen går innan vi ens får vår fight mellan Superman och Batman. Fram tills dess så drar filmen ut på sig i ett ganska så långsamt tempo. Där det enda som riktigt räddar det är Ben Affleck. Men det går inte att ignorera det faktum att filmen inte vet hur man lägger ut en linjär tråd berättarmässigt.
Samma sak med Man of Steel. Allting är bara uppbyggnad och prat för att sedan klippa till en 40 minuter lång fight för att sedan avsluta. Det funkar bara inte att göra så. Där är ingen strukturering alls. Allting kändes som ihopklippta snygga, men innehållslösa scener.
Filmen gör också en Konungens Återkomst, genom att ha fyra olika slut och bra fortsätter. Till och med publiken tröttnade och satt bara och vänta på att filmen skulle ta slut. Det funkade bara inte, och visar ännu en gång att dessa filmerna seriöst behöver förbättra sina manus och regi, för berättarmässigt och storymässigt är det rent ut sagt åt helvete.
Lois Lane kändes också bara påtvingad in i filmen. Hon hade aldrig riktigt ett syfte, okej i början. Men sedan var hon bara där för att manusförfattarna själva inte visste vad de skulle göra med henne.
Skurkarna är också en stor besvikelse. Först har vi Jesse Eisenberg som Lex Luthor. Alla ni som befarade oro över rollinsatsen samt avskydde honom i trailern. Ja det förändras inte med filmen. Jag kan inte i min vildaste fantasi finna vad det är som gör att studion tyckte Jesse Eisenberg var rätt val i en av de mest välkända skurkrollerna någonsin.
Hans sätt att porträtta Lex är extremt konstigt. Jag förstår man kanske vill göra något nytt med rollen, men detta är riktigt märkligt val. Jag har inte den blekaste aning om vad Jesse Eisenberg höll på med i filmen. Han gjorde märkliga ljud under hela filmen och små rörelser med sin tänder och ansikte. Han pratar också som om han vore 5-år.
Vilket också blir mitt nästa problem. Lex kändes aldrig som ett hot någon gång under filmens gång. Han var mer som en sprallig 10-årig som precis fått veta att han kan skapa ett monster och troligtvis besegra Superman. Jag förstod heller aldrig hans motiv eller varför han gjorde som han gjorde. Han ville besegra Superman för att?
Sedan tar han och skapar Doomsday. Som är en välkänd skurk i serietidningarna och är den som dödar Superman i serietidningarna. Faktum är så är han en av de mest kraftfulla skurkarna inom DC. Här är han bortkastad, ungefär som att man beslöt sig för att Thanos skulle dyka upp de sista 10 minuterna av Avengers: Age of Ultron för att senare besegra honom.
Doomsday ser också bara ut som vilket annat CGI monster vi sett de senaste 5 åren i storfilmer. Där är inget som sticker ut med honom eller gör honom speciell. Vilket är den största besvikelsen. Att de slänger iväg en sådan pass stor och känd DC skurk i serietidningarna och gör ingenting med den och besegrar den lika lätt.
Jag måste också säga att anledningen till hur och varför Superman och Batman börjar fightas är en av mest mest sämsta förklaringarna jag fått från en film. Vilket visar igen hur tunn manuset kan vara vid sina ställen. Ännu värre är varför de slutar fightas, vilket var ännu mer slag i pannan moment. Jag var verkligen chockad över hur påtvingat allting kändes mot slutet.
Där är också något som inträffar med en viss karaktär i slutet av filmen som jag inte riktigt tycker behövdes. Speciellt när vi redan vet vilken film som kommer efter denna. Det kändes inte nödvändigt då man redan vet vad som kommer hända med karaktären.
I sin helhet misslyckades Batman v Superman: Dawn of Justice hitta rätt plats. Allting var bara i en enda röra. Där det största problemet låg i storyn och berättarmässigt. Där var ingen strukturering och allting vara bara utfyllt med innehållslösa scener, som bara drog ut på tiden och byggdes upp inför en final som heter duga. Men när du lägger upp din film där inget riktigt händer de första 100 minuterna för att sedan lägga alla actionscenerna i slutet blir det bara en enda röra. Filmen lägger mer fokus på att bygga upp ett universum än att göra en bra film på egen hand.
Actionscenerna var bra och fighten mellan Superman och Batman var bra utförd. Däremot så var anledningen till varför de började slåss och likaså slutade, vara något av de tunnaste och påtvingat jag sett i en superhjälte film.
Vad som räddar filmen från total katastrof är Ben Affleck som Bruce Wayne/Batman. Han är det bästa med filmen och varje scen med honom kändes bra.
Däremot är Jesse Eisenberg helt fel i valet som Lex, något jag redan befarade innan jag såg filmen och han ändrade inte på min åsikt efter att ha sett filmen.
Det är en snygg film att kolla på, men det hjälper inte när allting bara kollapsar i slutändan. Filmen är alldeles för lång med utdragna och lågt tempo över första halvan, för att sedan bli en katastrof med en enda lång actionscen mot Doomsday, som filmen inte lyckas göra värdighet utan gör honom till ett generiskt CGI monster som ser ut som grott trollen från Sagan om Ringen.
Jag ville verkligen gilla denna filmen. Det är en film jag drömt om och velat se ända sedan barnsben. Men tyvärr är sanningen bitter och det jag befarade blev i slutändan sanning. Jag hoppas innerligt DC får till det med sina Justice League filmer, men det ser ganska så mörkt ut i nuläget.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2975590/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=eX_iASz1Si8
Citat:
The Passion of Joan of Arc (1928)
Filmen skildrar processen mot Jeanne D'Arc, med förfalskade bevis och de därefter följande turerna när hon förhörs av prästerna i fängelset. Hon hotas med tortyr och erbjuds en sista nattvard om hon erkänner, men hon vägrar. Så småningom ger hon med sig och bränns på bål.
En klassisk stumfilm som förhöjs av mycket stämningsfull musik. Maria Falconetti är anmärkningsvärt bra i titelrollen.
Betyget blir 8,5/10 eller en stark 4/5 på Filmtipset.
Filmen skildrar processen mot Jeanne D'Arc, med förfalskade bevis och de därefter följande turerna när hon förhörs av prästerna i fängelset. Hon hotas med tortyr och erbjuds en sista nattvard om hon erkänner, men hon vägrar. Så småningom ger hon med sig och bränns på bål.
En klassisk stumfilm som förhöjs av mycket stämningsfull musik. Maria Falconetti är anmärkningsvärt bra i titelrollen.
Betyget blir 8,5/10 eller en stark 4/5 på Filmtipset.
Det där är nog den mest ångestfyllda film jag sett. Helvete vad tung den är. Sjukt bra! Har du sett Vampyr av Dreyer? Väldigt imponerande hantverk.
Luz silenciosa (Reygadas, 2007)
Spirituell och naturromantisk slow cinema som handlar om en mennonitisk familj i Norra Mexico där tiden tycks ha stannat och märkliga händelser kan inträffa när som helst. Filmen slutar med ett sant mirakel och resan dit är både rogivande och besynnerlig.
Spirituell och naturromantisk slow cinema som handlar om en mennonitisk familj i Norra Mexico där tiden tycks ha stannat och märkliga händelser kan inträffa när som helst. Filmen slutar med ett sant mirakel och resan dit är både rogivande och besynnerlig.
Citat:
Nej, den har jag ännu inte sett men jag är ganska säker på att jag har den i min stora samling. Den enda andra film jag sett av Dreyer hittills är Ordet, som jag tyckte mycket om.
The Passion of Darkly Noon (1995)
Betyg: 10 / 10
Jag såg den här filmen på TV för över femton år sedan och blev helt hänförd av den. Jag försökte köpa den i DVD-format men misslyckades och glömde bort filmen helt tills jag för en tid sedan fick för mig att söka efter den igen. Jag hittade den via torrent, och trots den dåliga bildkvalitén drogs jag in i igen, i det surrealistiska, det på gränsen till riktig magi.
Skogen, musiken, scenografin, karaktärena. Ashley Judd så förförisk en kvinna kan bli. Är hon djävulens dotter eller en ängel?
Den här filmen är nog den bästa jag någonsin har sett.
Den är magi.
Betyg: 10 / 10
Jag såg den här filmen på TV för över femton år sedan och blev helt hänförd av den. Jag försökte köpa den i DVD-format men misslyckades och glömde bort filmen helt tills jag för en tid sedan fick för mig att söka efter den igen. Jag hittade den via torrent, och trots den dåliga bildkvalitén drogs jag in i igen, i det surrealistiska, det på gränsen till riktig magi.
Skogen, musiken, scenografin, karaktärena. Ashley Judd så förförisk en kvinna kan bli. Är hon djävulens dotter eller en ängel?
Den här filmen är nog den bästa jag någonsin har sett.
Den är magi.
__________________
Senast redigerad av Edward-Teller 2016-03-24 kl. 18:33.
Senast redigerad av Edward-Teller 2016-03-24 kl. 18:33.
Inside Llewyn Davis (2013): http://www.imdb.com/title/tt2042568/?ref_=fn_al_tt_1
En film om folkmusik eller snarare en Bob Dylan-lik figur som får ett helt annat öde. Det är inte en vanlig musikal där folk hoppar fram i sång utan anledning, det är inte heller ett drama om någons privata liv med knark och alkohol.. Inte heller är det en framgångssaga. Det är något mer unikt. Den är ständigt oförutsägbar och i det allra mesta snyggt gjord både med ljus/mörker och foto. Folkmusik är en stor del av filmen så uppskattar du det är det ett stort plus. Det är även en form av humor som ofta fungerar. Bröderna Coen är bakom filmen och jag måste erkänna att jag inte riktigt greppade deras storhet när jag såg några av dom tidigare filmerna, men för varje film jag sett har jag börjat förstå mig på dom mer och mer. Den här filmen är nog flummigare än många av deras andra dessutom. För den som är sugen på något "icke klassiskt Hollywood" kan denna definitivt vara något.
Betyg: 4 / 5
En film om folkmusik eller snarare en Bob Dylan-lik figur som får ett helt annat öde. Det är inte en vanlig musikal där folk hoppar fram i sång utan anledning, det är inte heller ett drama om någons privata liv med knark och alkohol.. Inte heller är det en framgångssaga. Det är något mer unikt. Den är ständigt oförutsägbar och i det allra mesta snyggt gjord både med ljus/mörker och foto. Folkmusik är en stor del av filmen så uppskattar du det är det ett stort plus. Det är även en form av humor som ofta fungerar. Bröderna Coen är bakom filmen och jag måste erkänna att jag inte riktigt greppade deras storhet när jag såg några av dom tidigare filmerna, men för varje film jag sett har jag börjat förstå mig på dom mer och mer. Den här filmen är nog flummigare än många av deras andra dessutom. För den som är sugen på något "icke klassiskt Hollywood" kan denna definitivt vara något.
Betyg: 4 / 5
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
