Vilken film såg du senast?

Bra och bra! Jag har en förkärlek till svenska ungdomsserier och filmer. Hata Göteborg tycker jag innehåller en rad roliga scener. Men visst är det en b-film.. Det går inte att säga emot! Tycker dock 0 / 5 är lite väl hårt

Nu till mina två senaste:

Big Fan (2009): http://www.imdb.com/title/tt1228953/?ref_=nv_sr_1

Huvudpersonen kan vara den mest tragiska karaktären i filmhistorien. En kille på långt över 30 år som bor hemma med sin elaka mamma. Han har ett jobb, men lever för sitt favoritlag i amerikansk fotboll. Det som ger honom livsnäring är en radiokanal där han går ut med någon sorts "battle" med en kille som hejar på annat lag.

Dom flesta huligan/supporterfilmerna brukar glorifiera fenomenet för att sedan leda till någon katastrof. Den här är väldigt annorlunda och mer inriktad på tragisk komik än våld och sporten.

Humorn lyckas dom faktiskt ofta med, men den låga budgeten syns alltför väl. Våldsscenerna kan vara det sämsta jag sett på film. Många övriga scener känns som en såpopera med svag ekonomi. Har faktiskt svårt att betygssätta denna.. Knappast en ny favorit, men tror humorn kan vara rätt för många!

Betyg: Okänt

Third Person (2013): http://www.imdb.com/title/tt2343793/...nm_flmg_act_14

Liam Neeson är med i ett avbrott från sin nutida roll som actionhjälte. Här möte vi flera personer i olika städer. Det är samma regissör som för den kända "Crash" och visst finns det likheter, men den här är mer abstrakt och mer "konstnärlig" än snyggt balanserad.

Speciellt Liam Neeson, Adrien Brody, Olivia Wilde gör överlag mycket bra skådespel. Jag tycker vissa dialoger hör bland det bättre jag sett ifrån dagens filmer. Det finns även några riktigt charmiga scener.

Tyvärr blir det för många karaktärer och tillsammans med det "konstnärliga" är jag osäker på om filmen går ihop helt. Filmens bonus-material ger en "Question&Answer"-del som var väl sevärd och gav mig en något större förståelse för filmen. En film som gav mig blandad eftersmak, men hör till den bättre halvan av filmer jag sett på sistone.

Betyg: 3,5 / 5

Jag flyttar över till den här tråden och river av ett snabbt inlägg! Återkommer med fylligare kommentarer senare.

Kort sagt ja! Mycket speciellt! Jag hade ju läst att filmen skulle ha drag liknande Repulsion, Mulholland Drive mm, så jag var i viss mån beredd på stuket. Dock inte till denna grad.

Det viktiga när en film är så här... låt säga "otydlig"... är att den lyckas övertyga mig som tittar om att det FINNS en tanke bakom allting i filmen, att den inte är skapad för att vara förvirrande och konstig utan att man med omtittar, analyser och diskussioner kan komma fram till vad som händer egentligen. Jag är inte säker på om filmen lyckades övertyga mig. Det finns så oerhört lite för mig att greppa. Bågen med strumporna finns ju förstås alltid att utgå ifrån...

Men jag vet inte, måste tänka mer på filmen innan jag vet vad jag tycker!

Skoj! Har du sett den förr så du visste vad du hade att vänta? Det var några nära mig på tunnelbanan hem som pratade om saker de inte tänkt på de två första gångerna de såg filmen. Huh? Superfans! Jag är inte övertygad om att jag kommer se den tre gånger.

Tror definitivt det är någonting jag skulle behöva se igen. Är dålig när det kommer till filmer som inte är textade och missade en del dialog med tysken då hans brytning kom i vägen och en del av de mer gapiga scenerna. Hade inte sett den tidigare men är bekant med Zulawski så visste ungefär vad jag hade att förvänta mig även om jag hade trott att den skulle vara mer ortodox.

The Gambler En film med Mark Wahlberg jag inte hade sett tidigare och råkade hitta när jag följde olika länkar på IMDB. Filmen var helt ok och precis som andra filmer på samma tema med skillnaden att Jims skjorta blir ljusare för varje dag. I början har han en svart, eller i alla fall mörk, skjorta, i mitten på filmen är den grå och i slutet är den vit. Kanske det ska symbolisera något om hur hans situation eller personlighet förändras.

5/10

Nu har jag sett hälften av Sátántangó. Kan säga så här. Ser inte fram emot andra halvan. Orkar inte se hela i sträck då skulle jag vara klar först 03:30. Ska upp tidigt i morgon. Jobb och grejer. Kan inte fatta att folk tycker att detta är en av de bästa filmerna någonsin. Något måste de ha rökt på när de sett den. Helt ofattbart.

Nej är ingen sådan person som enbart älskar Micheal bay explosioner och meningslös action ( t.ex 12 edsvurna män, sunset boulevard , casablanca och den onde den gode den fule tillhör favoriterna). Men meningslösa konstfilmer har jag väldigt svårt för. Fruktar nästa halva. Ska bli en ordentlig sammanfattning och utvärdering när jag genomlidit den.

Jag förstår inte varför du ens ger dig på den, för du är ju uppenbarligen inte redo för en sådan film. Det är inte jag, och det vet jag, och därför tänker jag inte se Sátántangó på väldigt länge. Med tanke på hur ofattbart värdelöst du skriver så borde väl du om någon ha förståelse för att vi inte alla är likadana - och att några därför kommer gilla, uppskatta eller till och med älska den filmen.

visst är smaken som baken. Vissa gillar detta " konstverk" andra som jag ser inte charmen i det hela. Visst är grundplotten intressant och den mörka tonen inbjudande. Men det är så olidligt seg. Som sagt enda skälet att jag ser den är pga elimination leken. Regler är regler. Möjligtvis inte, men alltid kul att utmana sig själv

del 2 blir tidigast på sön

Blitzkrieg 32/45

Der Untergang (2004)

Regissör är Oliver Hirschbiegel. I sin debut Das Experiment, som definitivt är en sevärd film, medverkar Christian Berkel & Justus von Dohnányi i ganska stora roller. De är med även i den här filmen men i något mindre roller; von Dohnányi spelar general Burgdorf och Berkel spelar en militärdoktor vid namn Schenck. Precis som alla i filmen gör de en gedigen skådespelarinsats, men den som naturligtvis står ut är Bruno Ganz, som gestaltar självaste Adolf Hitler.

Och som han gör det! Det går knappt att beskriva hur bra han är i den här filmen. I samma andetag som han ger en antydan till svaghet så är han också stark, samtidigt som han är desperat är han på något sätt envist hoppfull, i sin obevekliga ståndaktighet är han också innerst inne inte alls omedveten om det som komma skall...

Vi följer Traudl Junge (Alexandra Maria Lara) som var Hitlers sekreterare mellan 1942-1945. Filmen inleds med att hon anställs och hoppar sedan drygt två år, till Führerns femtiosjätte födelsedag - som infaller 10 dagar före hans död.

Samtidigt som vi får se Berlin förfalla fysiskt – det är ofattbart hur numerärt överlägsna ryssarna var (ca 2,5:1, samt en massa fordon medan tyskarna knappt hade ammunition. Ca 2 miljoner granater ska ha använts under loppet av ungefär en vecka...) – så får vi också följa Adolf Hitlers psykiska förfall. Kapitulation var inte ett alternativ, och in i det sista så var han, åtminstone utåt sett, säker på att det skulle vända.

Krigsscenerna, eller snarare slaktscenerna med tanke på hur usla förutsättningar tyskarna hade, är fantastiska och Berlins förstörelse är enastående bra gjord. Scenerna i bunkern är alltid intressanta och jag tycker att blandningen mellan actionpackad krigsfilm och en mer lugn film där mycket bygger på dialoger fungerar utmärkt. Scenen som parodiseras på YouTube gång på gång är fenomenal här i originalet.

Det finns en del sidohistorier men – och som jag uppskattar detta! – ingen av dom handlar om töntig kärlek (som i t ex The Enemy of the Gates (2001)). Eva Braun försöker hålla modet uppe nere i bunkern, och en liten pojke vill strida för das Vaterland.

Jag gillar starkt hur filmen inleds och avslutas, med kommentarer från den riktiga Traudl Junge (från en dokumentär), och i filmen bjuds man på en riktigt skön ordvits från några generaler inne i bunkern: "Har ni hört de senaste nyheterna från utsidan? Berlin är nu staden för varuhus... här var ett hus, där var ett hus."

Jag uppskattar den här filmen lika mycket som när jag såg den för första gången för några år sedan och den förtjänar så klart det allra högsta betyget.

10/10

Soy Cuba (1964)

Ett samarbete mellan Sovjet och Kuba som består av fyra mindre filmer, den röda tråden är livet innan revolutionen.

Det här var en lite annorlunda upplevelse för min del. Jag hade läst något innan om att kameraarbetet skulle vara något extra, 'okidoki' tänkte jag väl eftersom jag tidigare inte tillhört dem som får erektion av häftiga kameraåkningar och andra tekniska godsaker. Men JÄVLAR vad Soy Cuba lirar! Filmens första (och bästa i mitt tycke) episod börjar på taket på ett lyxhotell där kameran glider runt bland en uppsluppen överklass som roar sig. Scenen slutar under vatten i en swimmingpool och sedan klipps det över till samma hotells nattklubb där en crooner sjunger smäktande kärlekssånger samtidigt som dryga amerikaner raggar på fattiga kubanska prostituerade. Jag vet inte om amerikanerna är regisserade att skådespela skitdåligt, men det gör de iaf, och det är inte av ondo för det bidrar till den skumma drömska stämningen som sedan inte släpper greppet under hela episod ett som börjar i lyx men slutar i slummen bland kåkstäderna.

Episod två lirar också. En fattig och hygglig sockerrörsbonde får påhälsning av sin förman som ovänligt meddelar att marken är såld till United Fruit Company. Han visar inga känslor utåt utan skickar iväg sina barn till byn för att roa sig, och här får vi lite feelgood mitt i fattigdomen med skön dans och musik. Men för sockerrörsgubben är revolutionens fyr tänd.

Så långt är filmen ett mästerverk i min bok och jag börjar bespetsa mig på årets första femma! Epsiod tre och fyra blir dessvärre inte lika magiska. Trean handlar om revolutionära studenter och ett mordförsök på diktatorn Batista medan fyran utspelas bland gerillan i bergen. I trean får vi också filmens enda dåliga scen när ett gäng glada amerikanska navygossar trakasserar en kubansk tjej. Det är fortfarande tekniskt briljant men annars är det mer standard och handlingen har man sett innan.

Även om Soy Cuba inte håller mästerverkklass riktigt hela vägen kan jag rekommendera den varmt. Visst är den så partisk att man kan få för sig att Castro själv regisserade - vilket han inte gjorde, däremot var han och Che Guevara rådgivare - men jag tänker inte sitta som en idiot i soffan 50 år senare och gapa 'kommunistsvin'. Dessutom finns det som bekant gott om vinklade filmer från andra sidan också.

4/5

Enemy at the Gates (2001) menade jag så klart...

Nähä, finns det?

Ser att Kalatozov regisserade, hans Letiat zjuravli (1957) är ju bra så får nog lägga Soy Cuba på minnet!

Nyss var jag dum i hela huvudet, med versaler.
Nu blev det mera ambivalent med "bra och bra".

Du kan alltså inte ens backa upp ditt personangrepp.

Du får givetvis ha förkärlek till "vad katten du vill för filmer", men alla kommer inte att hålla med dig, så hoppa över personangreppen en annan gång.

och du har helt rätt i att betyget 0/5 var lite felaktigt, vi korrigerar det genast till -1/5, och även det känns som ett överbetyg.

Badlands (1973)

Jag orkar inte skriva särskilt mycket om denna film. Det räcker med att säga att jag tyckte om den men att den på vissa ställen kunde bli lite seg och jag hade svårt för att engagera mig i rollfigurernas öden.

Intressant är att musiken i filmen fick mig att tänka på True Romance, som också liknade Badlands i andra avseenden. Bl a med den kvinnliga huvudrollens berättarröst genom hela filmen (som kombinerat med musiken fick mig verkligen att tänka på True Romance!).

Det var ändå en rätt skön, absurd historia.

Betyg: 3/5