Vilken film såg du senast?

Trumbo!

Handlar Donald Trumbo som blev svartlistad på 40 talet i Hollywood pga medlemsskap i kommunistpartiet. Filmen handlar om hans kamp att slippa svartlistningen.
Bryan Cranston är lysande som Trumbo, väl värd att se.
4/5

Hahaha! Du tänker kanske lite mycket på Donald Trump? Dalton Trumbo hette han.

Jag håller med dig, Malick kanske har det bästa fotot. Men jag talade inte om fotot, jag talade om filmen i helhet. Sen är det ju också klart att hans filmer inte heller är mediokra, fel ordval av mig, jag tyckte väl helt enkelt inte om filmen så mycket.

Fruktans lön (1953). Känns som en film som hyllas för den är gammal, svart och vit samt flerspråkig. Absolut ingen dålig film, men den hade klara brister. Allt såg ut som en kuliss, speciellt byn. Trots intressant handling lyckades de aldrig få till någon riktig spänning. Det positiva var att de lyckats med att skapa en väldigt speciell stämning genom hela filmen.

Nej Le salaire de la peur (1953) har uppnått sin status för den är otroligt välgjord och har en av filmhistoriens mest nagelbitande tredje akt.

Jag förstod inte riktigt vad du ville ha för exempel på film då jag inte fick ta någon film med samma tema. Så att du grinar över att exemplet inte påminde om Badlands är konstigt. Jag valde en film som jag tycker är ungefär lika bra. Jag är ganska subjektiv när jag bedömer mina filmen, vilket du verkar vara med då du har utsett Badlands till den bästa. Malicks Badlands har kanske foto och andra kvalitéer i världsklass på grund av honom, men det får inte filmen att tilltala mig automatiskt som den gör för dig. Eftersom du säger att Badlands är den film som har just tilltalat dig mest kanske du borde fatta att det inte är så för alla.

När jag skrev att jag sett det förut menade jag att jag inte tyckte den var så speciell, mest på grund av handlingen.

Att den är rutten baserar jag på deras historia, att den suger ut pengar ur godtrogna behöver man bara titta på evangelister för att få bevis på. Sen att den är samhällsbärande i vissa länder är bara att beklaga och hoppas utvecklingen går snabbt mot sekularisering. Ska vi diskutera vidare får vi göra det i PM. Och jag är hårdnackad religionshatare så du kommer få svårt att övertyga mig om dess goda kvaliteter.

Jo evangelister brukar sällan hymla om deras kärlek till pengar, men liiite skillnad mellan amerikanska frikyrkoorganisationer och protestantiska/katolska kyrkor i hur de bedriver sin verksamhet. Inte sant?

Här håller jag verkligen inte med, Fruktans lön, tycker jag är en makalöst spännande film.
Inte en nagel är hel efter att ha sett den, trots att jag sett den ett par gånger tidigare.
Att den skulle hyllas för att den är svart och vit låter som ett märkligt argument, då det finns väldigt många filmer svartvita, eller svart och vit (osäker på vad du menar).

Jag ställer i alla fall upp i hyllningskören till Fruktans lön.

Precis. Det är så tröttsamt med folk som dissar filmer och inbillar sig att folk enbart gillar dem av en massa pretentiösa anledningar. Jag är så jävla trött på alla som säger "du gillar bara filmen för att den är gammal, konstig, svartvit och på franska" bara för att de själva inte klarar av att se sådant.

Håller med om att den både är mycket välgjord och djävulskt spännande. Jag tyckte att det kändes som att allt i filmen verkligen skedde på riktigt, i autentiska miljöer, när jag såg den.



Jaja, jag var möjligtvis lite väl insinuant i mitt inlägg då jag inte förstår hur man kan avfärda en Malick-film som något slags dussinverk. Jag har heller inte sagt att någon måste tycka att den är ett mästerverk utan det var dina bristfälliga argument.

Blev dessutom, som sagt, lite irriterad när du anklagade mig för att ha låga krav, vilket jag sannerligen inte anser att jag har när jag ser på film. Jag hade förstått det om diskussionen gällde objektivt sett schablonmässiga filmer som American Hustle eller Crash men just Badlands (och allt annat av Malick) är ett relativt unikt verk med hög kvalitet, vilket de flesta håller med om vare sig de gillar hans filmstil eller inte.

Sedan är givetvis ens filmsmak subjektiv (det säger ju sig självt) men jag skulle aldrig anklaga någon för att ha låga krav och inte förstå vad en bra film är bara för att dess favoritfilm är, exempelvis Birdman. Personligen fick jag inte ut jättemycket av Persona när jag såg den och det är långt ifrån en favoritfilm men jag skulle aldrig hävda att folk som älskar filmen ställer låga krav på den filmkonst de konsumerar.

Hachiko - en vän för livet (2009)

Richard Gere hittar en hund på en järnvägsstation, ingen kan, eller vill kännas vid den, och den går inte ens att ge bort.
Han blir alltmer fäst vid hunden och väljer att behålla den.

Lasse Hallström har regiserat denna historia, som bygger på en sann händelse.
Det här är inget för mig, dessutom gillar jag inte hundar, och inte Richard Gere heller för den delen.
2/5 efter viss tvekan.

Son of Saul (2015)

Den ungerska fången Saul Auslander tvingas arbeta på ett krematorium i Auschwitz under andra världskriget. När liket efter hans egen son ska kremeras beslutar han sig för att göra allt i sin makt för att istället ordna en jordfästning.

Son of Saul är en mäktig film som verkligen lyckas leverera på en dramatiskt sätt. Baserat på trailern känns det väldigt bekant. En jude fånge i ett koncentrationsläger under andra världskriget och försöker finna moral någonstans mitt i allting. Det känns väldigt melodramatiskt och klyschigt.
Men faktum är så är det snara motsatsen. Detta är en unik film som verkligen använder berättarformen i en film på rätt sätt.

Vad som gör denna filmen unik är att den inte alls är klyschig eller melodramatiskt. Allting känns äkta. Vilket är filmens starka punkt. Den är filmad med en 40mm läns vilket ger filmen ett väldigt kort skärpedjup. Filmen fokuserar enbart på Saul och hans ansikte är nästan under hela filmens gång i centrum utav rutan.
Detta gör att vi får följa Saul. De andra är bara i bakgrunden. Det gör att filmen känns mer levande. Mer äkta.

Nu är jag ingen expert på det då jag inte var där under andra världskriget. Men filmen lyckas bilda en realistisk uppfattning om hur det var där. Det känns nästan som det var så här det gick till för de arbetande judarna i ett sonderkommando. Man kan nästan känna av doften och kylan från platsen. Jag är verkligen imponerad sättet filmen är gjort på.

Filmen utspelar sig också under en dag eller två. Vilket gör att skalan på filmen är mindre, men detta är verkligen till filmens fördel.
Som jag sa tidigare är det Saul vi följer, han är hela tiden i centrum. Så allting vi hör är centrerat runt honom. Detta berättas utmärkt också genom att använda många långa tagningar. Första scenen i filmen är verkligen en av de starkaste scenerna i filmen. Hur vi följer Saul och hur de eskorterar ett nyanlänt tåg med judar som ska gasas. Man vet redan vad som kommer hända, men man blir ändå obekväm när man måste bevittna det från Sauls perspektiv och man bevittnar det från hans ansikte, speciellt ögonen.

Ljudet på filmen är också väldigt imponerande. Aldrig används någon musik under filmens gång. Ljudet består endast av det man hade hört väl på plats. Skrikande gråtandes barn, folk i förtvivlan, tyskar som skriker, skor som skraps på marken fylld med sten.
Det hela hjälper att skapa den realistiska tonen filmen har och det berör på ett helt annat sätt. Filmen spelas som om detta hade hänt på riktigt, trots att det är en fiktions berättelse. Så känns detta mer äkta än hälften av de producerade amerikanska andra världskriget filmerna som kommer ut som är baserad på en sann berättelse.

En film jag kom och tänka på medan jag såg den var Come and See. Båda två har ett liknande berättande i sin film, med många långa tagningar och där huvudpersonen är i centrum hela tiden. Jag läste senare att regissören också anser det var en stor inspiration till filmen.

Om det är något negativt med filmen är det väl att Sauls berättelse med att begrava sin egen son kanske inte var det mest intressanta. Ibland kunde filmen ha sina långa scener och det kändes lite segt. Men samtidigt kan man förstå det Saul går igenom. Försöker hitta det där lilla hoppet om värdighet och moral mitt i helvetet.
Filmen tar också igen sig ordentligt framåt slutet igen, och scenen där Saul ligger i vattnet är en oförglömlig scen jag sent kommer glömma.

I sin helhet är Son of Saul en mycket kraftfull film. Den lyckas leverera på ett väldigt ambitiöst sätt, utan att bli melodramatiskt eller klyschigt en enda gång.
Detta är ett gediget hantverk där mycket av berättandet består utav kameraarbetet med sin långa tagningar och få dialoger. Där kroppsspråket, framför allt ansiktet berättar historien. Vi bevittnar allt från Sauls perspektiv, och genom att filma det med en 40mm läns förstärks allting då det skapar en kort skärpedjup. Vilket gör att man inte riktigt ser vad som händer i bakgrunden, det är Saul och endast Saul som gäller. Vi hör det han hör och filmen känns väldigt realistisk.
Kanske är det för jag precis sett dokumentären Shoah som hjälpte mig att uppskatta filmen, men detta är en film med många oförglömliga scener och bör beräknas som en av de bättre hanterade andra världskriget filmerna.

4 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt3808342/?ref_=nv_sr_2

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=I6MJZnDV27U