Vilken film såg du senast?

Memento (2000)

Det är säkert mer än tio år sedan jag såg den sist. Den är förbannat bra konstruerad rent berättarmässigt. För varje lite sekvens får man en större förståelse för helheten och allting som är förvirrande i handlingen blir till slut begripligt. Det är som små pusselbitar. Dessvärre är mycket av det fina med filmens (berättarmässiga) hantverk förstört om man redan känner till hur det slutar, vilket gör en scen i filmen lite smårolig då huvudpersonen frågar sin fru om det inte är tråkigt att läsa om en bok flera gånger om man ändå vet hur den slutar. Men det är ju lite av svagheten i deckargenren rent allmänt; mysteriet är en sådan stor del av upplevelsen att när det väl försvinner så försvinner mycket av det goda.

Det är ändå en bra film och den typen av Christopher Nolans filmer som jag saknar. Den senaste riktigt bra filmen han gjorde var, i min mening, The Prestige. Sedan dess har hans filmer blivit rätt tråkiga...

Betyg: 4/5

London Has Fallen (2016)

Englands premiärminister dör under mystiska omständigheter. Världens ledare samlas på hans begravning. Men den välbevakade händelsen visar sig vara en dödlig plan för att ta livet av dem alla. Bara tre personer kan stoppa planen: USA:s president, hans säkerhetschef, och en brittisk MI6-agent som inte litar på någon.

London Has Fallen är uppföljaren till Olympus Has Fallen som blev en något överraskande hit när den kom ut. Jag själv fann den vara underhållande med bra action och stabil regi av Antoine Fuqua. Den var inte spektakulär. Men som en actionfilm lyckades den leverera och var den Die Hard 5 vi önska vi hade fått istället för den riktiga A Good Day to Die Hard.
Tre år senare har vi nu uppföljaren som inte direkt någon frågade efter. Men med tanke på hur studios tänker så var det kanske inte så förvånande att vi har en uppföljare.

Filmen följer ungefär samma mönster, fast istället för Vita Huset är det nu hela London som attackeras.
Det hela fick mig tråkigt nog att tänka på Paris attackerna som inträffade nu i November, inte minst när filmen väldigt osmakligt tar och dödar den "franska premiärministern" genom att spränga honom. Jag vet det är en film sett av ett underhållnings perspektiv. Men med tanke på de händelserna inträffade inte allt för länge sedan där en liknande attack inträffade i Paris som i denna, fick jag lite dålig smak i munnen.

Den här gången återvänder inte Antoine Fuqua att regissera, utan vi har svenska Babak Najafi som gjorde Snabba Cash 2. Här känns hans regi ganska så standard och sticker inte ut särskilt mycket. Actionscenerna var okej. Lite väl med den skakiga kameran, men det var ändå godkänt för att kunna se vad som inträffade och bli underhållen.
Där är en scen som sticker ut som är i slutet som är gjord i en enda lång tagning, där Gerard Butler måste tränga sig in i en byggnad där Aaron Eckhart hålls fången. Den scenen var nog den mest professionella och bästa i hela filmen.

Våra huvudpersoner känns likadant som från första filmen. Gerard Butler är lika grym som i första och han bär mycket av filmen själv. Han har bra kemi med Aaron Eckhart som presidenten och det är deras vänskap och samarbete som är filmens höjdpunkt. Att se de försöka komma ifrån hotet och komma till säkerhet.

Även Morgan Freeman återvänder och göra desamma som han gjorde i förra filmen. Sitta i ett rum hela filmen och försöka lista ut en smidig plan för att få presidenten i säkerhet och prata med skurken. De delarna gav det där extra spännande momentet, fastän det var exakt kopierat från första filmen.

Där är även en del dataeffekter i filmen som verkligen ser risiga ut. Där är bland annat en helikopter krasch som ser riktigt fejk och dåligt ut. Där är även vissa explosioner som är filmade på långt avstånd som är datagjorda och ser heller inte realistiska ut.
För det mesta är det praktiska effekter med bilkraschar, explosioner. Men det är just när de är lagt till dataeffekter som gör att de sticker ut extra mycket, och inte bra effekter för den delen.

Det största problemet med filmen är just att den är väldigt bortglömd. Där är inte mycket att säga om den och när man väl har sett den så är den underhållande för stunden och gör jobbet. Men ingen film som direkt lämnar något avtryck.

I sin helhet är London Has Fallen exakt vad man förväntar sig. London blir attackerat. Gerard Butler och Aaron Eckhart är de enda överlevande personerna som försöker överleva och handlingen spelas desamma som Olympus Has Fallen. Gillade ni den kommer ni finna nöje här.
Kemin mellan Gerard Butler och Aaron Eckhart är bra och de skådespelar bra gentemot varandra. Actionscenerna är också hyfsade med några få skakig kamera effekter.
Underhållningen är på topp under filmens gång. Men så fort du sett klart den så kommer du inte direkt komma ihåg den nästa dag.
Du såg den, du njöt, den gjorde sitt jobb, du gick vidare.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt3300542/...ref_=hm_otw_t1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=3AsOdX7NcJs

Pride and Prejudice and Zombies (2016)

Zombies, uppätna hjärnor och klassisk romantik i brittisk 1800-talsidyll i denna omgjorda experimentella version av Jane Austins klassiska verk "Stolthet och fördom".

Jag ska vara helt ärlig och säg jag inte alls är bekant med Pride and Prejudice. I den meningen är jag mer bekant med Sense and Sensibilty som jag åtminstone sett en film av gjord av ingen mindre än Ang Lee. Detta var såklart i skolan också.

Pride and Prejudice and Zombies är i samma ton som med de andra kända klassiska sagorna idag fast med en twist. Hansel & Gretel: Witch Hunters, Abraham Lincoln: Vampire Hunter. Båda två njöt jag mer av än denna. Det är i grund och botten berättad som jag antar den vanliga Pride and Prejudice berättelsen bara att de har slängt in zombies i den, för det är det som är populärt just nu.
Av just den anledningen satt jag och var mest uttråkad under filmens gång.

Vad jag blev mest förbannad på är ett ord: "PG-13". Detta är en zombie rulle, vad är det jag förväntar mig av i en zombie film? Blod, gore, smuts. Inte ett enda utav det fick man här. Filmen klippte bort varje gång någon blev halshuggen eller filmade från karaktärens perspektiv. Allt detta för att studion ska kunna få in en yngre publik och tjäna mer pengar. Vilket i slutändan skadar filmen riktigt rejält.
Där finns nästan ingen poäng för en person som mig att se en sådan här film när de klipper bort poängen med varför jag ens gick och såg den. Jag förstår att filmens huvudpoäng är att göra Pride and Prejudice berättelsen, och zombierna i andra hand. Det förväntade jag mig innan jag gick in. Men om du nu ska ha zombies i din film, våga visa blod, gore och smuts.
Karaktärerna blev aldrig smutsiga. Det var alltid finklädda och fick aldrig en skråma eller ens blod på sig när de väl dödade zombierna. De såg likadant ut som när de satt och drack te och åt scones.
Filmen skulle vågat mer i den aspekten och det gjorde att filmen led otroligt mycket, och hade lätt kunnat bli en underhållande och unik liten film hade den varit "R" och inte "PG-13".

Karaktärerna var heller inte särskilt bra skrivna. Filmen förlitade sig för mycket på att visa hur "awesome" dessa kvinnorna är genom att vara tuffa och slakta zombierna som krigare nästan. Men det ger dem ingen personlighet. Ska jag bara per automatik tycka det är coolt och dem är intressanta för de är kvinnor som är tuffa och slaktar zombies för de är utbildade som det? I den biten blev jag påmind av en annan film jag hatar mer än denna, nämligen Sucker Punch. Som förlitade sig för mycket på hur coola kvinnorna skulle se ut i actionscenerna än att ge dem personlighet.
Filmen måste ge oss en anledning till varför jag ska bry mig om dessa karaktärerna som vi följer. I nuläget brydde jag mig inte om vilka som dog alls. Jag ska väl inte förlita mig på att jag känner till källan, Pride and Prejudice sedan innan för att förstå mig på dessa karaktärerna.

Jag begrep mig heller inte på skurkens poäng i filmen. Okej jag förstod att han ville ta över världen med zombies, den biten förstod jag. Men det förklarades aldrig riktigt varför han ville gifta sig med huvudpersonen för att sedan kidnappa en av systrarna.
En av mina vänner förklarade sedan för mig att han kidnappade en av systrarna för att komma åt Mr. Darcy (spelad av Sam Riley). Som var ett hot mot zombierna då han är en av de bästa zombie dödarna. Men i så fall känns det väldigt tunt i handlingen och skurkens plan. Faktiskt rätt så barnsligt rent ut sagt. Det förklarar heller inte varför han vill inleda en romans med Elizabeth Bennet. Antagligen för att filmen följer Pride and Prejudice mer rättfärdigt. Men den handlingen fungerade inte riktigt i denna filmen, och blev mer en förvirring.
Twisten är också att han själv är en zombie, något man listar ut väldigt tidigt.

En positiv jag vill ge filmen är att den ser fin ut att kolla på. De har lyckats med miljöerna och fånga den där eran av England på 1800-talet.
Jag gillade även Matt Smith en hel del. Vilket egentligen inte borde funka då han är comic-relif karaktären i filmen. Men han spelar den väldigt bra och balanserad. Det är nästan som att han själv vet vad det är för film han är med i, medan alla andra skådespelar som de är med i en riktig Pride and Prejudice film. Så han fick mig att skratta faktiskt och var höjdpunkten i filmen.

I sin helhet misslyckades filmen att pricka rätt. Det är tråkigt för detta hade verkligen kunnat varit något extra. Hade man bara gått och gjort filmen till en "R" och visat blod och gore effekterna när man slaktade zombierna hade filmen verkligen levererat på underhållningsnivån. Men när man klipper bort från till varför jag personligen gick och såg filmen finns där inte riktigt någon huvudpoäng med den.
Den spelas mer som en Pride and Prejudice film och lagt till zombies för att det är det populära nu. En twist på en klassisk berättelse och zombies. Bingo, vi har en vinstlott! Men genom att göra det till en "PG-13" så blir filmen väldigt tråkig i långändan. Jag kan inte njuta utav zombierna då filmen klipper bort från deras mördande, också är man fast i en Pride and Prejudice film som spelas väldigt identisk skulle jag tro med hur den riktiga Pride and Prejudice är.
Karaktärerna är heller inte välskrivna och filmen förlitar mer på att kvinnorna ska se balla ut genom att vara tuffa än att ge dem personlighet.
Det bästa med filmen var set designen som de verkligen lyckats med och Matt Smith som räddar filmen från att bli en riktig tråkfest.
Idén är häftig, vilket gör att jag uppskattar filmen på den fronten. Men det är ungefär som Pixels fallet också. En bra idé som försvann i produktionen.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1374989/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=foGraEVNI0s

Pink Floyd: The Wall

10/10.

Äntligen (efter 30 år!) så fattar jag vad albumet handlar om. Finns ingen annan film som liknar den här.

Scarlett Street (1945)

Christopher Cross (Edward G. Robinson) är en medelålders kassör som en natt råkar träffa på en ung dam och bli förälskad i henne (Joan Bennet). Hon är dock ihop med sin fästman (Dan Duryea) och när pengar blir en bristvara beslutar de sig för att lura kassören på pengar.

Nja… det är en tekniskt sett skicklig film. Bra foto och överlag ett välgjort hantverk. Skådespelarna presterar bra utifrån manuset de har att gå på, men jag känner tyvärr ingen som helst sympati för någon av karaktärerna. Inte ens huvudkaraktären spelad av Robinson kan jag sympatisera med då han är en sådan sucker. Man sitter bara och väntar på att han ska rycka sig i kragen och ge lurendrejarna och sin hemska fru vad de förtjänar. Filmen är visuellt minnesvärd men hade behövt bättre skrivna karaktärer. Nu väntar man bara på att det ska gå åt helvete för allihopa.


Betyg: 2.5/5

I noirfilmer är ofta hela känslan ATT det kommer att gå åt skogen, frågan är bara var, när, och hur.
Scarlett street är inget undantag, Chris Cross är svår att tycka om, det är sant.
Själv älskar jag filmen, och har sett den många gånger, och kommer att se den många gånger till.

Jo, jag har läst lite om Film-Noir och det är ju inte direkt happy endings som kännetecknar dem, vilket de ska ha cred för. Men jag saknade en slags Humphrey Bogart att hålla på och hoppas att han klarar sig mot slutet. Nu kände jag bara ett slött "det får gå som det går" med alla inblandade. Men det var i alla avseenden en snygg film. Fritz Lang kan det visuella helt klart.

Nja, jag håller inte med, det ska inte ordnas upp någonting. Tror jag ska se om den snart igen, älskar rättegångsscenen.

Postmannen ringer alltid två gånger (1946)

På tal om noirfilmer.....
Lite missvisande titel, men frånsett det är det klassikt triangeldrama där en ung man kommer till en taverna som drivs av en äldre, ilsken, man och en ung söt hustru.

Väldigt tätt och intensivt drama, inte heller här finner man karaktärerna sympatiska, men man blir nyfiken på hur det slutar.
Nyversionen från 1981 är också väldigt bra, jag tycker nog det blir dött lopp mellan dom
4/5, med plus i kanten

Dr strangelove Stanley Kubrick

En film om USA VS Rysslands kapprustning med atombomber. En galen general beodrar operation R som är att sända atombomber mot ryssland. Presidenten och hans generalstab försöker desperat hindra ett atombombskrig från att bryta ut. Är en satir om den tidens galenskaper mellan ryssland och usa vad som kunde hänt om makten hamnade hos fel folk. Intressant vinkling av dessa händelser. Men kände mig inte direkt imponerad av filmen. Såg en del komiska element i filmen men inget som direkt var underhållande. Kanske jag är från en fel tidsålder för att förstå det filmen gör satir av. Så ger filmen

2/5

Jag kan tipsa om filmen Fail-Safe från samma år och med samma tema i grunden, men som drama istället för komedi. Den är inte särskilt känd och hamnade i skuggan av Dr Strangelove, men den är mycket bra.

Long Kiss Goodnight. Fan om det inte är den bästa actionkomedin någonsin.