Vilken film såg du senast?

I killed my mother

Filmen handlar om en självutnämnd konstnärlig outsider som inte kan sluta bråka med sin mamma.
Mamman är skriven på så sätt att alla hennes handlingar vittnar om att hon har samma mentala ålder som sin son vilket blir tröttsamt väldigt fort, det blir övertydligt att det vi ser är ett barns svart / vita perspektiv.

Dolans bildspråk och berättarteknik är högintressant men precis som i Mother förstörs filmen av hans pubertala tankegångar och brist på livserfarenhet. Jag tänker ge Dolan en ny chans när han anlitar en manusförfattare eller fyller 30, för tillfället är han en superbegåvad skitunge som inte har något att säga med sina filmer.

2 / 5

Nä, jag tycker bara att de suger getpung. Men jag tackar honom ändå för den horribla À bout de souffle - utan den hade vi inte fått Jim McBrides mästerliga remake med världens bästa Richard Gere!

Isch nä, det är en av de värsta filmerna som gjorts. Gillar inte Godard alls själv, men Breathless-remaken är horribel.

I Killed My Mother (2009) var den film av Dolan som fångade min uppmärksamhet och som gav mig stor behållning, men däremot Tom at the Farm (2013) (som var den andra filmen jag såg) var en otroligt märklig filmupplevelse med skumma människor som gjorde ännu skummare saker och fick mig helt avtänd på att se fler filmer av karln.

Jag har bara sett Breathless av Godard så jag ska inte uttala mig personligen, men vår nationalklenod Bergman skräder ju inte på orden när han talar om Godard:

"I've never gotten anything out of his movies. They have felt constructed, faux intellectual and completely dead. Cinematographically uninteresting and infinitely boring. Godard is a fucking bore. He's made his films for the critics."

Bergman hade starka åsikter om många av sina rivaler. Underhållande att läsa men poänglöst att använda som någon manual på vad som är bra och dålig film.

Du får tycka vad du vill om Godard men du har en tröttsam ovana att uttrycka dig korkat och ignorant om regissörer vars stil befinner sig utanför din komfortzon.
Det är fullständig idioti att säga något i stil med "Ingen kan gilla X" oavsett vad X är.

Surgubbens filmer suger, det är min åsikt. Ingenstans - absolut ingenstans - har jag skrivit att man inte får/kan gilla "X film". Lägg ner. Att det skulle vara ett sundhetstecken att ogilla Godard var givetvis bara ett skämtsamt inlägg - smileyjäveln borde ha gjort det uppenbart.

Det är bara film vi snackar om här. Lugna ner dig, liiiiitegranna.

The Cremator [1968] dir. J. Herz

Den tjeckiska filmen The Cremator (Spalovac Mrtvol) brukar ofta klassas som en skräck-komedi. En lustig benämning då genren främst låter som en oxymoron och de gånger The Cremator närmar sig komedi är det främst genom abstrakta absurditeter. Skräcken är heller inte renodlad utan fungerar ofta som någon form av "modernist-horror" som påminner om den i Bergmans Persona eller David Lynchs verk.

Filmen handlar om krematören Karel Kopfrkingl, en man med en stor passion för sitt arbete och existentialismen bakom det hela. The Cremator utspelar sig i Tjeckien, våren 39 (ungefär kring tidspunkten då Tyskland invaderade dåvarande Tjeckoslovakien) och även om den första timmen främst behandlar Kopfrkingls vardag och fungerar som ett sätt att bredda honom som karaktär så handlar filmen egentligen om hur Koprkringl dras med in i den nazistiska rörelsen i Tjeckoslovakien vilket leder till både det ena och det andra.

Det är en konstfilm i grund och botten som känns tungt Bergman-influerad. Framförallt finns det mängder av paralleller till Persona där fotot och klippningen med snabba, till synes irrelevanta, närbilder svischar förbi i snabb fart, något som påminner om introt till Persona. Kopfrkringls son är dessutom väldigt lik pojken i introt till Persona. Stämningsmässigt finns det också en del likheter, The Cremator grundas i en sorts obehag och känslan av kommande otäckheter dryper genom filmen något som främst bottnar i Rudolf Hrusinskys skådespel som är oerhört raffinerat.

Trots detta finns det massvis av stilistiska likheter så skiljer sig The Cremator väldigt mycket tematiskt och likheterna känns främst som en styrka, då Herz kanaliserar detaljer för att sedan förstora dem med precision utan att få det att se ut som imitation. Egentligen är jag tveksam på om Herz ens haft 60-tals Bergman som inspiration då de artistiska friheter han tar sig flyter sömlöst in i filmen.

Det enda jag egentligen har att kritisera är den smått obetydliga första timmen som egentligen bara fungerar som uppbyggnad. Egentligen är den ju där av en anledning och utan den hade den sista halvtimmen troligtvis inte varit lika effektfull men att se Kopfrkringl ta sig igenom vardagen är något tröttsamt.

Mycket av The Cremator är dock genialiskt, från de små detaljerna som hur Kopfrkringl ständigt blir tvungen att upprepa sig i situationer, det närgångna, aggressiva fotot och den kvicka klippningen till den underliggande symboliken, de återkommande abstrakta elementen, och en känsla av att jag har mer frågor såhär i efterhand.

Filmen har sina svagheter men i slutändan är jag enbart imponerad och är enormt nyfiken på tolkningar och åsikter om filmen. Rekommenderas starkt till fans av Persona och liknande filmer!

The Cremator (Spalovac Mrtvol) får en fyra!

Kärlek och störtlopp (1946)

Hasse Ekman spelar författare som ska tillbringa en vecka i fjällen, han retar upp en söt journalista, som skriver att författaren ska delta i ett lokalt störtlopp, och för honom blir det till sist omöjligt att backa ur.


Det var kul att se störtloppsscener från anno 1946, man åkte i keps, och det fanns träd i banan, det var inte lika farligt på den tiden.
Filmen var väl ingen av Hasses bättre komedier, historien haltade betänkligt.
2/5

Black Mass - http://www.imdb.com/title/tt1355683/?ref_=nv_sr_1
Vilket jäkla mästerverk till film..
Gillar verkligen maffiafilmer, men inte sett så mkt på slutet...
Så denna passade mig perfekt..

4/5

En av Richard Geres absolut bästa roller, fy fan så bra och egen han är i sitt skådespel där. Och ja Godards filmer är bara irriterande, i alla fall dom jag sett.

---

Såg Vägen Ut (1999) tidigare idag för kanske femte gången. Håller än, feelgood så det bara skriker om det. Har några helt fantastiskt roliga scener.