Vilken film såg du senast?

Seriens bästa är den tredje filmen tycker jag personligen såhär i vuxen ålder.
Men de två första är ju klassiker som är ristade i sten de också. Man är f.ö inte normalt funtad om man inte gillar Halloween.

Ja jämför man med dom andra filmerna i Halloween-serien så är den helt ok, men den är inte i närheten av originalet i mina ögon.

Håller med om att Halloween 3 är riktigt bra, inte lika bra som föregångarna men fortfarande mycket bra.
Haha! Jo, så är det nog.
Originalet spelar ju i en helt annan liga gentemot resterande filmer i serien.

Spectre (2015)

Det är ju andra som recenserat den här nyligen och beskrivit handlingen, så jag nöjer mig med att konstatera att den är OK som Bond-film betraktad och att (som väntat) Christoph Waltz är den stora behållningen med filmen.

Betyget blir 7/10 eller en svag 4/5 på Filmtipset.

Rekommenderar Letterboxd som är den enligt mig överlägsna hemsidan när det kommer till att katalogisera och betygsätta det man ser. Jag använder själv filmsektionen på RateYourMusic vilket också fungerar bra men det är väl främst för att hålla allting jag sysslar med på samma plats.

Jo pinsam miss från min sida, hade lyckats skriva Tom Hanks i två recensioner på andra platser också. Pinsamt.

Tyckte han överspelade något bedrövligt i hans finalscen. Boogie Nights har jag inte sett, har den, Hard Eight och The Master (som jag ska se i veckan) kvar men det blir nog av till slut!

Tackar, hade aldrig tidigare hört talas om sidan.

Nu är frågan om jag kan-vill-och orkar återinföra sisådär 2000-3000 tyckanden om filmer, i många fall hade jag även skrivit en liten recension.

Men sidan såg hygglig ut, gjorde ett par provsökningar, den ena gick utmärkt.

Själv tyckte jag att han var grym, men så är jag ju ett hängivet Tom Cruise-fan också! Heheh

Tack för varningen!

Jag har också sett den. På många sätt skiljer den sig knappast från de andra Bond-filmerna: Resor genom hela planeten, en karismatisk superskurk, ett fartfyllt och actionspäckat äventyr för att rädda världen, ett love-interest och därefter ett lyckligt slut där skurken besegras och givetvis också den lyckliga återföreningen med kärleksintresset.

Om man gillar James Bond som ett filmfenomen, kan man nog glädjas över detta, speciellt då de tidigare filmerna (Skyfall, Quantum of Solace) avvek lite grann från det spåret. En och annan kan däremot fråga sig hur länge man kan fortsätta med samma tema utan att det blir tröttsamt. Å ena sidan kan man ibland önska sig något som avviker från spåret, men å andra sidan finns det säkert en del skilda åsikter bland fansen om hur pass mycket man "får" avvika utan att det blir för främmande och annorlunda.

Mitt betyg: underhållande.

Akira [1988] dir. K. Ôtomo

För några år sedan hade jag nog älskat Akira men just idag känner jag mig inte överdrivet imponerad. Filmen har ett uppfriskande soundtrack och en unik story, vilket alltid är kul att se. Filmen äger rum i Neo Tokyo år 2019 och det är cyberpunk för hela slanten, vilket är genomfört med bravur. Tyvärr är filmen väldigt förutsägbar och när man kommit underfund med vilka som är "goda" så blir inte heller historians utveckling något större mysterium. Actionscenerna som äger rum mot slutet av filmen är heller inte särskilt imponerande och man sitter aldrig riktigt på spänn.

Universumet som filmen äger rum i är dock fantastiskt och det som lyckas lyfta filmen i mina ögon.

6

In Bruges

Svart komedi som handlar om två lönnmördare som ska spendera 2 veckor i den belgiska staden Bruges tills deras chef ringer. När han väl ringer så blir det knasigt!

Bra film som lyckas blanda komedi med mörker. Bra rollprestationer dessutom!

3.5/5

Silence has no Wings (1966)

På dess mest basala plan kan man beskriva filmen som en visuell essä som försöker behandla vad det innebär att vara människa. Det är inte något speciellt i sig men det är sättet den gör det på som gör den både riktigt intressant och unik. Vi får följa en fjärilslarvs resa genom Japan men i fokus är människorna på de olika platser på vägen man väljer att dimpa ner. Det är en film som berör kärlek, lycka, krig och mycket mer och med ett foto+soundtrack som är fartfyllt, varierat och otroligt vackert och gör att jag har svårt att inte älska det jag ser. Det blandas rikligt mellan dokumentära inslag, drömsekvenser, montage, "vanliga" spelfilmssekvenser och till och med ett sångnummer kläms in så variation är väldigt stor och det håller ens intresse uppe. Musiken är också väldigt varierad där man både lyckas klämma in såväl swing som sorglig stråkmusik.

Lika mycket som temat är livet så sprudlar själva filmen av liv och skaparglädje. Trots dess ofta seriösa och ibland lite för melodramatiska antikrigsbudskap går det inte att lämna filmen med ett leende. Att den skådis som får mest tid i rutan är den fagra Mariko Kaga går inte heller att klaga på.

Jag behöver se den fler gånger för att ens försöka kunna bryta ner den ordentligt så det tänker jag inte försöka med. Det räcker att säga att det är en stilig, annorlunda och rik film som jag kan rekommendera till alla som tycker om lite mer okonventionellt filmskapande.

4/5