Vilken film såg du senast?

Blev riktigt sugen på denna, antagligen dyker den inte upp på någon bio i närheten, som vanligt när det gäller något lite udda...

Fast om du klickar på länken så står det ganska tydligt att den här svensk premiär den 23:e oktober. Så länge du inte bor helt ute på vischan är det fullt möjligt att se den i höst.

SSF: Mission: Impossible - Rogue Nation (2015.) En mystisk terrororganisation kallad Syndikatet leverar ännu ett omöjligt uppdrag till Tom Cruise och hans team. Som vanligt står dom ensamma när CIA ännu en gång deklarerar dom bannlysta, och som vanligt gör Tom Cruise helt galna stunts utan en tanke på att han snart fyller pensionär. I MI-världen intet nytt.

Det mesta av spionkänslan från den suveräna första filmen är sen länge ersatt med action, action och mer action. Det tycker jag är synd. Action blir mycket mer häftig om den är motiverad och storyn först är väl underbyggd - här får vi omotiverad action nertryckt i halsen från ruta ett och hela tiden med känslan: "vi måste överträffa förra filmen, vi måste skapa snackis på nätet". Jag ska inte gnälla över att en actionfilm är en actionfilm för dom gör just den aspekten väldigt bra. Bilar och motorcyklar flyger brinnandes genom luften i spektakulära race, slagsmålen är välkoreograferade, och dom har till och med haft den goda smaken att kasta in en svensk hårding kallad "The Bone Doctor" - Jens Hultén - som muttrar svenska och delar ut njurslag på Tom Cruise. Men jag saknar kvalitet i scenerna mellan all action, som skapar nerv och spänning.

På tal om svenskar - Rebecca Ferguson i en huvudroll dominerar bland en i övrigt oinspirerad ensemble. Hennes mystiska och fängslande karaktär är utan tvekan den mest intressanta i filmen och hon spelar den till perfektion. Dessutom matchar hon nästan Tom Cruise i att kicka ass. Ett stort genombrott och en välbehövlig vitamininjektion. Det är kul att se Ving Rhames tillbaka men han tillför väldigt lite, Jeremy Renner och Alec Baldwin saknar charm, Simon Pegg som lustigkurre är aldrig mer än småkul och Tom Cruise är otrolig i sina livsfarliga stunts men blek i övrigt. Skurken är förbluffande anonym också.

Den underhåller för stunden men saknar helt substans. Man vet att man tittar på en medelmåttig film när man bara sitter och väntar på nästa actionsekvens och inte kunde bry sig mindre om dötiden emellan. Tips till nästa MI Tompa: lägg mindre än 95% till att tänka ut stunts och mer på story och karaktärsutveckling. 2/5

Tyckte filmen började bra som en lovande scifi.. För att sedan balla ur till episka proportioner, Chappies röst och ghettoneger stil var bland det mest irriterande jag bevittnat. Vad fan tänkte dom med.

Two Men in Town (2014)
En ganska hyfsad liten film.
Harvey Kaitel som väldigt gammal, men hård, småstadssheriff som har ett horn i sidan åt Forrest Whittackers roll som morddömd fånge på förhandsfrigivning.
Forrest konverterade till svart islam i fängelset och försöker nu emulera Malcolm Xs hela utseende. Med 50-talsglasögonen och svartvita kostymuniformen och allt. Men eftersom han nu flyttar tillbaka till sin gamla hemstad i vilda västern-öknen så åker han motorcykel.
Sheriffen är sur för att Forrest mördat hans gamla sheriffsbiträde och försöker få Foresst att tappa humöret så han kan få skicka tillbaka honom till finkan.
Men Forrest lyckas hålla stången och raggar upp en mexikansk ensamstående kvinna som han får att gråta.
Forrest gamla skurkkompis (Guzman) vill att Forrest ska bli hans högra hand i Mexiko, och det blir spännande att följa Forrest kamp att hålla sig på rätt sida lagen.
Samtidigt har en tjock kvinna kontrollen över Forrest frihet. Hon hotar honom med batong och pistol när Forrest slår sönder en TV i gruppboendet han bor. Men när Forrest skvallrar om hur sheriffen är elak mot honom så blir hon ledsen och hon börjar istället bli hans vän.
Hon tycker om Forrest motorcykel också, och Forrest blir imponerad när hon sparkar på däcket på den.


Ljussättningen i filmen är fin. Det är mycket ljust och soligt.
Stora vidder utspelar sig när kameran panorerar över öknen.
Filmen är barnvänlig då det inte anspelas på sex på ett framträdande sätt - men jag kan varna för att det förekommer vissa åsyftningar på pedofili. Men samtidigt lugnar han oss genom att förklara att han är för gammal för att ens kunna få upp den.

Tankarna går till mästerverk såsom Lone Star, och mindre stora mästerverk såsom Frontera.

Den kanske inte direkt kan rekommenderas, om man inte tycker om att titta på vemodiga filmer om ensamma män som vill ha en ny chans.
Men samtidigt var det inte helt bortkastade 2 timmar.

En fundering är den onda kvinnan.
Var det verkligen meningen att det skulle föreställa en "hård men godhjärtad kvinna"?
Jag fick intrycket att hon var psykopat faktiskt. En maktmissbrukande översittare.
Helt oförståeligt att en sån typ nånsin hade kunnat förknippas med ens ett kryddmått av empati.

Fred Olen Rays Hollywood Chainsaw Hookers från 1988.
Mer kult än bra. Mycket naket med Michelle Bauer piggar upp dock.

http://www.imdb.com/title/tt0095312/

Shotgun Stories (2007)

När bröderna Son, Boy och Kid Hayes far går bort besöker de hans begravning. De avskyr sin alkoholiserade far som lämnade dem hos deras hatiska moder när de var små och bildade en ny familj, som de avskyr lika mycket. På begravningen säger Son vad han tycker om sin pappa, något som inte går hem hos halvbröderna från den andra familjen...

Vilken stark debut av Nichols! Han levererar en riktig käftsmäll av småstadsmisär i den här berättelsen om hämnd och hat. Filmen är nästintill perfekt på vissa plan, och då särskilt när det kommer till den ångestfyllda och mörka stämningen. De skitiga och sjabbiga miljöerna en stor del i stämningen, och de är självklart tacksamma att använda i en film som vill förmedla såna här känslor. Svårt att misslyckas, kan jag tänka mig - men det blir inte sämre för det. Ibland bryts den misärfyllda stämningen av en vacker, varm och samtidigt melankolisk musikslinga som fungerar bra som kontrast och samtidigt en förstärkare av misären, paradoxalt nog. Tillsammans med det ganska enkla och simplistiska fotot lyckas Nichols bygga upp en stark atmosfär. Ångest-perfektion.

Tempot är långsamt och mycket behagligt, men då och då även en av filmens brister. Missförstå mig rätt; jag älskar långsamt tempo, men Nichols klarar inte riktigt av att behärska det fullt ut filmen igenom och det blir stundtals lite väl långa transportsträckor. I långa perioder lyckas han dock bemästra det.

När det kommer till skådespelet möts vi av blandade prestationer. Michael Shannon är hur bra som helst och levererar sin roll självklart, som att han aldrig har gjort något annat än att spela Son Hayes. Barlow Jacobs som spelar hans ena bror Kid Hayes är stabil och sticker inte ut negativt, men står inte heller för en enastående eller minnesvärd rolltolkning. Douglas Ligon som spelar den tredje och fredligaste brodern Boy Hayes är däremot inte särskilt duktig, det märks att han är amatör. Trots det stör jag mig inte särskilt mycket på honom eftersom han har en väldigt sympatisk utstrålning som gör honom lätt att tycka om.

Sammantaget är det en film som innehåller många bra element och några svagare, som det något haltande tempot och vissa tvivelaktiga skådespelarprestationer. Ett stabilt hantverk som berörde mig och som säkerligen kommer växa på mig ju mer tiden går. Den är även ett starkt bevis på att pengar inte är viktigare än talang när det kommer till film och att indiescenen i USA sparkar skiten ur Hollywood alla dagar i veckan. Trean är mycket stark och gränsar till en fyra.

3/5

Ex Machina

8/10

Riktigt bra Science Fiction film, som handlar om artificiell intelligens. Kanske inte science fiction i sin rätta bemärkelse. Den här filmen passar verkligen inte alla, lite långsam och ingen fart i den. Tänker inte nämna så mycket mer, helt klart värd att se.

Take Shelter (2011)

Curtis börjar drömma mardrömmar och få visioner om något hemskt som kommer hända. Han blir besatt av att bygga ett skyddsrum för att skydda sin fru Samantha och sin döva dotter Hannah samtidigt som han mer och mer tappar kontakten med verkligheten...

Ännu en käftsmäll ifrån Nichols! Till skillnad ifrån förstlingsverket Shotgun Stories som led av en del mindre brister finns här dock väldigt få sådana; varken rent tekniskt eller i storyn.

Från den första scenen är en illavarslande stämning närvarande. Vad ska hända? Det blir vi snart varse om. Egentligen händer inte så extremt mycket, förutom det vi får se i Curtis hallucinationer och drömmar. I stället får vi följa hans resa ifrån livet som en lycklig, respekterad familjefar mot galenskapen och allt lidande det för med sig. Det är en väldigt tung och inte minst väldigt intressant resa.

Det är mycket som är bra: fotot, musiken, atmosfären, men jag vill fokusera lite mer på huvudrollsinnehavaren Michael Shannon som är enastående. Ingen skådespelare är dålig förutom dassiga Katy Mixon som turligt nog inte är med i särskilt många scener, men Shannon sticker precis som i Shotgun Stories ut som något extra. Det är något speciellt med den mannen, alltså. Han förmedlar glädje, galenskap och förtvivlan trovärdigt, samtidigt som han rent estetiskt också är intressant. Utseendet gör självklart inte skådespelaren, men han har ett väldigt karaktäristiskt utseende, och det är bara till hans fördel.

Slutet är öppet för tolkning och lämnar oss med den stora frågan: hade han rätt, eller var han galen? Mina tankar om det får ni i en spoiler.


Allt som allt; se den. Det är två väldigt väl spenderade timmar av era liv. Jag är dålig på sammanfattningar, så något mer har jag inte att säga.

4/5

Sedan kan det ju självklart vara jag som läser in för mycket för att det gör filmen bättre i mina ögon. Men jag tror inte det. Och oavsett vad så har ju det öppna slutet gjort det som jag antar att det skulle; startat diskussion.

Edit: vad tycker du om Nichols, förresten? Själv gillar jag honom mycket, får hoppas att han inte hamnar i Hollywood-träsket för just nu är han nog den mest intressanta regissören i staterna.

Såg Mud i går också. Skriver en recension senare under dagen, men jag kan avslöja att det är den jag uppskattat minst av hans filmer. Men bra var den.

Paul Verhoevens Flesh+Blood från 1985.

Verhoevens första Hollywoodproduktion är intensiv, våldsam och underhållande. Skådespeleriet är ibland lite over the top, men på det hela taget helt ok med Rutger Hauer och Jennifer Jason Leigh som frontfigurer.

http://www.imdb.com/title/tt0089153/