The Burning (1981)
Det är tidigt 80-tal. Ungdomarna är på läger och badar, gör hyss, bråkar och försöker få ligga. Det sportas och paddlas kanot och George Costanza har hår och är populär. Det är precis som ett sommarläger ska vara. Lägeridyllen tar dock snart slut, när en man som några år tidigare blev utsatt för ett hyss på ett läger, vilket ledde till att han fick svåra brännskador...
Inledningen är bra med olyckan som är rätt snygg, även om "Cropsy" - snarare struntmannen - kanske borde prioriterat att försöka ta sig ut i stället för att sätta på sig en hjälm när hela han brinner... men men.
I alla fall så börjar filmen starkt med ett hyfsat foto och bra, genretypisk musik som sätter en mysig skräckstämning. Den rullar på bra men efter ett tag blir det lite för lite mördande för min smak. När de tagit sig till ön repar den sig och bjuder då på riktigt smaskiga mord i absolut världsklass. Tom Savini gör, som vanligt, ett klanderfritt jobb med effekterna som är riktigt blodiga och äckliga - och snygga.
Efter några riktigt snygga mord tappar den tempo igen. Den blir utdragen och Alfreds springande i skogen kunde ha kortats ned rejält utan att förlora spänningen som de försökte bygga upp. När det väl är dags för en final som hade kunnat bli riktigt fet och grisig bjuds vi i stället på ett avslöjande som alla räknat ut för längesen och en ganska tam uppgörelse som regissören säkert tyckte var häftig eftersom elden spelar en stor roll för filmen, men för mig funkar det inte riktigt. Bra idé, inte lika bra utförande.
Det är självklart klyschigt. Ungdomar på sommarläger, en galen mördare härjar, bröst visas i tid och otid - precis som det ska vara i en slasher, alltså. En klyschfri slasher vet jag inte riktigt vad jag skulle tycka om; det skulle nog kännas lite fel, som om något saknas, tror jag.
Det är väldigt kul att se Jason Alexander, eller George Costanza som han alltid kommer vara i mina ögon, i sin första roll någonsin - och ännu roligare att han faktiskt är ganska bra. Trots lite överspelande står han för den klart bästa skådespelarprestationen i filmen, som i övrigt är fylld av många, många tvivelaktiga sådana.
Kontinuitet är inte riktigt regissören Tony Maylams starkaste sida, kan man milt säga. En död tjej kan i en scen ha hela sitt ansikte utstickande ifrån sovsäcken, och i nästa utan problem vara helt dold av nämnda sovsäck. Om någon står upp och ska plocka upp en yxa ifrån marken visar han inte det - han klipper i stället till en närbild där det ser ut som att karaktären ligger på marken och sträcker sig efter yxan.
The Burning är mysig som bara en slasher kan vara. Den innehåller de flesta klyschorna, har en cool mördare, tät stämning, utmärkta och mycket blodiga effekter av den eminente Tom Savini, tuttar och en George Costanza med hår. Värd att se bara för det. Den når däremot inte upp till genrens absoluta höjder och har inte en chans om den ställs emot min favorit
Intruder, men det är helt klart en sevärd och bra slasher.
3/5
